En mansrörelse som behövs.

Den så kallade mansrörelsen tycker jag är ganska intressant. Vi har ju dels de så kallade jämställdisterna som ägnar sig åt att lyfta fram områden i samhället där män är missgynnade. Som i vårdnadstvister. Det ser jag mest som ett uttryck för idioti.

Men det finns faktiskt en annan typ av personer som är engagerade i så kallade mansfrågor som jag verkligen respekterar. Personer som på allvar problematiserar mansrollen ur ett manligt perspektiv och pratar om vilka problem den ställer till med för män. Ett exempel kan vara personer som problematiserar att det inte är accepterat för män att prata om känslor i vårat samhälle och att det ibland leder till självmord (det är ju som känt fler män som tar livet av sig än kvinnor).

Ur detta problem härstammar också andra, som svårigheter med att knyta nära relationer till människor som ofta leder till ensamhet. Mitt intryck är att det är vanligare att män lever ensamma i bemärkelsen att de varken har partner, familj eller vänner som de kan dela sina tankar med.

Det här är viktiga frågor för alla som brinner för jämställdhet mellan könen. Som feminist så tenderar jag att mest se de effekter detta leder till för kvinnor, som också är negativa. Bland annat så lever många kvinnor i relationer till män där de ägnar på tok för mycket tid åt att få dem att ”öppna sig”. Men det är såklart ett gigantiskt problem för vilken människa som helst att inte våga öppna sig, att inte våga knyta band till andra.

Jag tycker att det är otroligt vettigt att söka problematisera detta ur ett manligt perspektiv. Våga prata om hur det känns för alla dessa män som inte vågar öppna sig, alla män som lever ensamma, och dessutom våga prata om varför det ser ut som det gör, vilka förväntningar på män som leder till detta och hur vi ska ändra samhället för att förbättra männens situation.

Tji fick ni.

Angående det här med SCUM-manifestet så måste jag ändå säga att det känns jävligt skönt att feminismen vann den här ronden. Föroavsett vad alla antifeminister skriver på sina bloggar så kommer den där pjäsen att spelas, skolklasser kommer att se den och den kommer att diskuteras. Säkert så kommer fler personer även att ge sig i kast med att läsa själva boken också. Så tji fick ni, alla antifeminister!

SCUM.

Detta att SCUM-manifetstet satts upp som teater (i kärrtorp dessutom, dvs mitt hem) upprör tydligen människor. Vissa har till och med gått så långt som att uppmana till mord på feministerna som ligger bakom översättningen och regin.

Men vem som helst som har minsta lilla vett i kroppen förstår att syftet med pjäsen inte är att på allvar skapa ett kvinnovälde utan att skapa debatt. Jag har aldrig träffat en feminist som håller med Valiere Solonas om SCUM-manifestet. Aldrig!

Däremot är det en viktig bit av feministisk idéhistoria, på samma sätt som Evert Taubes eller Cornelis Vresswijks sånger om hur de misshandlar transvestiter och köper sex av prostituerade är en del av vår historia. Skillnaden är att dessa verk inte ifrågasätts och sätts i kontext.

Tror någon seriöst att skoklasserna som går på den här pjäsen får gå därifrån utan att diskutera, ifrågasätta och analysera innehållet. Tror någon seriöst att lärarna i klasserna säger: ”ja, det är ju så det är. Världen hade varit en bättre plats utan män”. För den som tror det är ju helt enkelt bara redigt dum i huvudet.

Däremot all misogyn kultur som ständigt praktiseras i skolor, den ifrågasätta och analyseras inte. Den bara tillåts fortsätta existera oemotsagd. Det kommer inte SCUM-manifestet att göra. Pjäsen kommer att analyseras, att vridas och vändas på. Inte en enda lärare kommer att säga att budskapet stämmer.

Och med detta som bakgrund, då undrar jag hur fan man tänker när man anser att uppsättningen av SCUM-manifestet skulle bidra till något slags manshat. Snarare en välbehövlig debatt om kön och feminism.

De där jävla trosorna.

Hejhej. Här sitter jag och minns gamla tider.

Tänker på i låg- och mellanstadiet då stringtrosor var ett sjukt hett samtalsämne. Alla hade en åsikt! Tydligen så skulle man ha string eftersom troskanten syntes annars. Vem hade så tighta kläder i mellanstadiet egentligen?

Hela iden med string var dessutom att man skulle dra upp trosorna över byxkanten, det minns jag mycket väl. Sjukt meningslöst med string om man gömde dem under byxorna!

Det var till och med så att KP hade ett jävla temanummer om string där de typ granskade frågan opartiskt. Herregud.

Själv var jag nog ”emot” string tror jag. Jag tyckte väl att det var kvinnoförtryckande eller något. Idag fascinerar det mig att man brydde sig så mycket. Det är ju bara trosor för helvete?