Etikett: män

Tre tankar om könsskillnader.

Jag har tre tankar kring denna artikel om könsskillnader i mäns och kvinnors hjärnor.

  1. Är det inte symptomatiskt att man mäter hur kvinnans hjärna ”avviker” från mannens och inte hur mycket de båda avviker från genomsnittet? Mannen är norm även i sammanhang som dessa, där man ju tycker att det borde finnas lite mer eftertanke med i bilden. Tråkigt tycker jag, och säger något om hur djupt könsrollerna sitter rotade.
  2. Problemet med forskning som denna är att många ofta drar i väldigt höga växlar när de läser den och ba: ”där fick ni alla feminister som trodde att det inte fanns några skillnader mellan män och kvinnor”. För det första brukar feminister sällan rakt av förneka att det skulle finnas medfödda skillnader utan mest bara inte vara så där skitintresserad av att diskutera dem till förmån för att diskutera de inlärda skillnaderna som man ju kan göra något åt. Det säger väl sig själv att det är högst ointressant för en politisk rörelse som kämpar för likabehandling av könen att lägga fokus vid varenda liten medfödd könsskillnad som kommer i ens väg. Men framförallt så är det ju som så att även om skillnaderna finns där så är de små, och även om de hade varit större så hade det inte varit ett argument emot att behandla män och kvinnor lika (alltså utifrån sina individuella egenskaper och inte utifrån kön) eftersom de eventuella olikheter som finns kommer att bestå oavsett om man från början antar dem eller inte. Med detta inte sagt att sådan forskning inte ska genomföras, bara att den alltid övertolkas å de grövsta.
  3. Ingen av de skillnader man mätt upp har något att göra med de vanligaste myterna som florerar kring kön, till exempel den om att kvinnor är mer ”känslosamma” eller att de har sämre sexdrift, att de är mer lämpade för att ta hand om barn och så vidare. Det är ju primärt dessa könsroller feminister kämpar mot, inte att kvinnor antas ha bättre förmåga att känna igen ansikten.

Jag tycker såklart inte att någon ska behöva dö på grund av sitt kön.

Apropå detta så sade någon att det saknas en massa män i världen också. Jag antar att det som åsyftas framförallt är män som dött i krig, vilket ju sker av den primära anledningen att de är just män.

Detta är såklart också ett jämställdhetsproblem och dessutom ett fall där det är himla uppenbart att just män har en rejäl nackdel. En kvinna förutsätts aldrig sätta sitt liv i fara för att skydda sitt land.

Jag måste dock hävda att krig är ett allmänt problem mer än det är ett specifikt jämställdhetsproblem. Det som är problematiskt med krig har liksom inte uppstått för att det primärt är män som är inblandade. Det hade varit lika illa oavsett könsfördelning.

Om man ska ha allmän värnplikt anser jag såklart att den ska gälla såväl kvinnor som män. Dock anser jag att det vore bättre utan värnplikt och att idealet vore att ingen behövde kriga alls. Så, kan jag nu få slippa människor som insinuerar att jag tycker att det är något positivt att män behöver kriga?

Att avsäga sig föräldraskapet.

Hanna Fridén har skrivit om mannens rätt att bestämma i abortfrågor. Givetvis ska ingen annan än kvinnan själv kunna avgöra huruvida hon ska göra ett ingrepp eller inte, men jag tänker mig att om man som man inte vill ha barn så undviker man att använda kondom. Det känns rimligt. Man är två om ett samlag och båda har lika stor skyldighet att skydda sig, även fast det ofta betraktas som kvinnans ansvar.

Hon skriver också om den eventuella möjligheten att avsäga sig sitt faderskap. Detta är något jag har propagerat stenhårt för innan men som jag blivit lite mer tveksam till nu. För om pappan kan avsäga sig faderskapet bara sådär så känns det som att vissa män kommer bli ännu mer oansvariga när det gäller att skydda sig. Jag tycker att det är viktigt att sex ses som en gemensam fråga med gemensamma konsekvenser, man ska inte behöva ta konsekvenserna ensam bara för att man är kvinna.

Men det finns ett men, och det är kvinnor som ljuger om att de tar preventivmedel fast de inte gör det och som därför tvingar in män i ett faderskap de försökt undvika. I en sund relation så uppstår såklart inte ett sådant scenario, men jag har hört om fall där det inträffat. Och det är bara så jävla fel och omoraliskt att ljuga in någon i ett livslångt ansvar.

Frågor om föräldraskap är komplicerade. Generellt anser jag att både mamman och pappan ska ha ansvar eftersom både mamman och pappan hade kunnat skydda sig vid samlaget. Om man har skyddat sig men något går fel ska den bördan inte heller bara ligga på kvinnan. Men om man kan föra i bevis att man blivit förd bakom ljuset så anser jag att man ska kunna avsäga sig sitt föräldraskap.

”Feminismens problem”.

Herregud. Det absolut mest tragikomiska i hela världen måste ju vara när tre vita män diskuterar vad felet med feminism är på facebook. Så jävla världsfrånvänt att jag smäller av, att verkligen inte reagera på det faktum att man bara sitter där och rättfärdigar sig egen ignorans.

Överlag folk som ska förklara för en vad feminismens felslut är gör mig så matt. Inte så att man inte får kritisera ideologier, men människor som ska kritisera feminism tenderar att vara så otroligt oinsatta.

Sluta misstänkliggöra män.

Det här tycker jag var ett mycket märkligt inlägg skrivet av Lady Dahmer. Hon skriver om sin rädsla att tappa bort sin dotter på tom tits, och vad hon har sagt till henne att göra om det skulle hända.

Jag drillar henne i att upprepa sitt namn; Ninja Blomberg och att alltid be om hjälp hos en annan mamma om hon tappar bort mig. Jo, en annan mamma. Jag tar inga risker och även om det finns kvinnor som är psykopater så känns en kvinna med barn som minst farlig. Jag litar mer på Annika 25 med två ungar i släptåg än vad jag gör på Urban 45 singel, (eller Kalle/Maria 10 … remember lilla James Bulger eller Mary Bell) so sue me liksom. (Och en vuxen man utan barn på Tom Tits känns ju extra creepy!)

Visst förstår jag att man uppmuntrar sitt barn till att uppsöka en annan förälder, eftersom de troligen har en större ansvarskänsla rörande barn, och om de nu är pedofiler så förgriper de sig kanske mest på sina egna ungar. Men då kan man ju säga ju förälder, inte sant? För det är väl inte särskilt troligt att Mats, 25 år med två barn i släptåg, skulle hitta på något fuffens heller?

Jag skulle inte heller uppmuntra mina barn till att söka hjälp hos en ensam man eller kvinna om det garanterat fanns barnfamiljer i närheten, men det är väl himla tråkigt att få det att vara en fråga om kön. Det är ändå himla ovanligt att barn blir utsatta för övergrepp på offentlig plats, av en person de inte har haft tidigare kontakt med.

Om män alltid ska bli misstänkta så fort de tar kontakt med barn så kommer det bli väldigt svårt att komma någonvart med jämställdheten. Så visst, varna för alla slags människor som kommer fram och vill bjuda på godis om du följer med upp i skogen, men att kalla dem ”fula gubbar” känns bara märkligt. Det är väl klart att killar blir osugna på att ta hand om barn om det leder till att de misstänks för att vilja förgripa sig på dem.

Era rubriker: Om jag fick leva en dag som man.

Nu har jag skapat en alldeles egen kategori för läsarrubrikerna, för det kom så många. Tänkte köra samtliga i ordning. Denna kommer från everlasting.

Trots att jag är övertygad feminist så har jag aldrig riktigt känt av det där kvinnoförtrycket som så många snackar om. Jag ser det ju såklart hela tiden i min omgivning, men personligen har jag sällan känt mig nedtryckt för att jag är kvinna. Kanske beror det på att jag alltid haft de där svaren som man ska langa på härskartekniker och annat trams naturligt, jag har inte behövt läsa mig till det.

Jag har aldrig varit blyg och osynlig, jag har alltid tagit plats och vågat ha åsikter och säga emot. Jag har alltid trott på mig själv tillräckligt mycket för att våga göra det. Sen har jag lidit av typiska tjej-åkommor också. Som ätstörningar och p-pillerdepressioner och en vilja att vara liten och gullig men jag har alltid varit tillräckligt förbannad och frispråkig och intresserad av att alltid uttrycka min åsikt för att låta det ta överhanden.

Om jag bara bytte biologiskt kön för en dag, alltså att allt annat i min genuppsättning och min bakgrund var precis detsamma förutom att jag hade en y-kromosom istället för en x-kromosom så hade väl det mest intressanta varit att kunna notera vilka skillnader i personlighet som uppstår bara genom själva det biologiska könet. Jag tror att det finns skillnader, men det skulle vara intressant att se vilka de var och hur tydliga de var ur ens eget perspektiv.

Och så skulle jag göra allt det jag brukar göra och kolla om folk behandlade mig annorlunda. Om folk lyssnade på mig med mer respekt när jag pratade. Jag vet inte vad jag tror faktiskt, antagligen skulle det vara en skillnad men jag tror inte att den skulle vara så stor. Eller jag hoppas inte det, eftersom jag försöker invagga mig själv i den där övertygelsen om att jag inte går miste om något för att jag är kvinna.

Det mest intressanta hade varit om man fick jämföra att bara byta kön rent biologiskt med att ha levt hela livet med samma genuppsättning och alltså jämföra det som är biologiskt betingat med det som är effekter av uppfostran.

Det hade säkert varit stor skillnad, men jag undrar om jag hade varit en lyckligare människa om jag var kille. Jag tror inte det, jag hade nog varit precis lika bitter och hatisk men kanske lite sämre på att laga näringsriktig mat.

Att tänka innan man talar.

Det här med Amanda Schulman: hon menar säker inte att alla män ska slå varandra heller, det tror jag inte. Hon menar väl att alla ”dumma” män ska slå varandra. Dumma män för Amanda Schulman är typ rakade, muskulösa killar med fängelsetatueringar alternativt Fritzl. Det är bergis det som är hennes sinnebild av det manliga svinet, att hennes egen Alex också skulle kunna vara ett svin har hon inte tänkt på.

Men det här inlägget, det är så klumpigt formulerat att det inte är okej. Klart man skriver fel ibland, det gör jag också, men då går jag i alla fall ut på bloggen och skriver en ursäkt eller gör en uppdatering i inlägget eller så. Plus att jag aldrig skulle skriva så fel som hon gör, så att det tolkas som att hon vill ha ett samhälle enbart befolkat av kvinnor. Jag tycker inte att det är värt att ha överseende med en människa som uppenbarligen inte bryr sig om hur hon framstår.

Jag har svårt att sympatisera med en människa som skriver att hon ”skiter i” om vissa brukar våld mot andra, faktiskt. Jag tycker inte att det är okej att skriva så under några omständigheter. Det är ungefär som alla de som tycker att våldtäktsmän bör kastreras. Jag undrar när vi återinförde den medeltida lagstiftningen där man högg av handen på den som stulit. Det hade inte varit okej i något annat fall, man när man pratar om sexuellt våld är det tydligen ett acceptabelt straff att skära av folk kroppsdelar.

Fred mellan folk, krig mellan kön!

Satan vilken infantilt inlägg som Amanda Schulman har skrivit. Hon tycker att män ska puckla på varandra istället för att puckla på ”oss” kvinnor.

Ni får slå varandra hur mycket ni vill. Använd knivar och andra vapen, jag bryr mig inte, bara ni låter oss vara. Vi är svagare än vad ni är. Kan det inte bara få vara så enkelt, att vi ber er att sluta.

Förutom det uppenbara i att ingen förtjänar att bli slagen (framförallt inte med knivar eller det mer abstrakta ”andra vapen”) oavsett om man är man eller kvinna så förundras jag över hur hon tycker sig ha rätten att föra alla kvinnors talan. Alla kvinnor inkluderar även mig och jag ställer inte upp på detta. Alls.

Visserligen är mäns våld mot kvinnor ett samhällsproblem men det är fortfarande större risk för en man att bli angripen på stan än för en kvinna (i hemmet är det väl annorlunda, jag vet inte hur det blir om man slår ihop allt våld). Våld mot kvinnor sker i relationer medan våld mot män sker mer plötsligt och från lite vem som helst.

Hon får det att framstå som om patriarkatet är något slags krig mellan könen, där män gör allt de kan för att utrota oss kvinnor. Usch och fy! Jag undrar verkligen hur hon tänkte när hon skrev det här inlägget. Hon ba: ”gu va bra, nu ska jag ta ställning mot våldtäkter o sånt dåligt”. Och så blev det bara så fel.

För övrigt: folk som hävdar att våldtäkt är det värsta som kan hända en. Alltså, jag förnekar rakt inte att det skulle vara sjukt vidrigt att bli våldtagen och att jag troligen skulle må dåligt om det skedde men jag kan fan tänka mig saker som är etter värre. Som att bli torterad, till exempel. Fy. Jag tycker faktiskt inte att man måste utnämna något till ”det värsta” för att det ska vara värt att #prataomdet.

Varför nedvärderas alltid kvinnliga intressen?

Jag lurkade runt lite på Calle Schulmans blogg och hittade den här (totalt ot) kommentaren under det här inlägget, skriven den här människan.

Om jag klickar mig in på en rosa modeblogg till där männsikans ambition är att bli modell / dokusåpakändis / nåt inom mode så…

ja inte vet jag, men kan nån slå dessa männsiskor med nåt hårt i huvudet. berätta att de som bäst kommer sitta i kassan på ica/ jobba i vården/ plugga komvux.
Inga plasttuttar i världen kommer att rädda er!

(missförstå mig rätt, jag har så mycket mer respekt till alla som jobbar i vården etc än modebloggare.)

Detta är en jävligt vanlig inställning, det där att man blir upprörd över människor som vill livnära sig på ”ytliga saker” som mode, bloggande eller liknande. Jag fattar inte varför människor blir så otroligt provocerade av unga tjejer med högtflygande ambitioner. Låt dem?

Men framförallt: varför är det inte provocerande när män agerar liknande. Varför stör sig ingen på keffa snubbar som vill bli ”speldesigners” eller nån annan jävla skit, varför blir ingen irriterad på manliga teknikbloggare som är precis lika stora konsumtionshetsare och som skriver om precis lika onödiga prylar. Om nån tjej är bra på att blogga om mode och tjänar stålar på det är väl det skitbra, eller?

Det är så typiskt att kvinnliga intressen alltid ska nedvärderas, även av kvinnorna själva. Av någon anledning ser kvinnor det som prestigefullt att ta avstånd från typiskt kvinnliga intressen och egenskaper, såsom ”känslor”, stil, skönhet, hälsa och sånt. Och varför ses kvinnor som ägnar sig åt b-kändisskap som blåsta idioter/slampor när män i samma position ofta ses som sköna och avslappnade grabbar alternativt coola players som gör vad de kan för att få ligga.

Jag vet ju varför det är såhär egentligen, men ibland blir jag bara så trött på det. Lite funderingar sådär bara.