Läser denna bok om abort och hur det ser ut i Europa. Det är intressant, eftersom aborträtten är någonting som har präntats in i mig att den liksom bara finns där och inte är något jag behöver oroa mig för.
En grej jag tyckte var spännande var hur EU tydligen ser det som en nationell fråga hur en hanterar abort, trots att det anses vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna att inte tillåta abort.
Jag tänker att detta har att göra med nationalism i stort, i konceptet nationalism är barnafödande väldigt centralt. Det handlar om att ”rätt” kvinnor (alltså de som anses tillhöra nationen) ska föra generationerna vidare och så vidare.För EU kan det såklart vara relevant att markera att de minsann respekterar nationernas suveränitet i sådana här frågor som är väldigt ideologiskt centrala. Det handlar nog i många fall mer om vad det signalerar än vad det faktiskt innebär; det signalerar att den reproduktiva förmågan är någonting som nationen äger och har rätt att besluta kring, att ett befruktat ägg i en livmoder inte är bärarens rätt att bestämma över trots att det rör dennes liv och hälsa, utan att det främst är nationens egendom som den kan kräva att bäraren förvaltar.
Här blir det tydligt hur kvinnor inte riktigt ses som människor; mänskliga rättigheter kan skyddas även om de tillfaller oss, men de områden som anses beröra oss specifikt hamnar på nationell nivå (nej, alla kvinnor har inte livmoder, men i det patriarkala konceptet ”kvinna” ingår ”livmoder”). För det anses ändå någonstans viktigare att nationen har rätt att besluta kring det som berör den (i det här fallet reproduktion) än att kvinnor också får samma rätt till att bestämma över sin kropp, till sitt liv och sin hälsa.
