Etikett: naturligt

Twitter 15/4. Om liggbarhetsskalan.

Om en kvinna som anses oliggbar ändå är tillfreds med sitt sexliv så antas det att hon har sänkt sina krav så att hon ligger med ”fula” män. Enligt dessa människors extremt statiska synsätt på sexualitet så ser en på alla sexuella relationer utifrån någon slags marknadslogik. Att jag får ligga trots att jag inte är ”liggbar” betyder inte att jag ligger med människor jag inte skulle vilja ligga med om jag hade val.

Enligt detta sätt att se på saken skulle ju endast människor högst upp i liggbarhetsskalan kunna ha ett tillfredsställande sexliv eftersom det endast är dem som kan ligga med folk som är mindre attraktiva än de en helst vill ligga med.  Att människor helt enkelt ligger med andra de är attraherade av och trivs med verkar vara uteslutet i dessa personers ögon. Allt är tävlan.

För mig är det så att jag tycker om sex pga skönt, inte för att positionera mig socialt, så därför slipper jag helst hetsjakt på ”bäst” ligg. Ligger mycket hellre med människor jag attraheras av, uppskattar som sällskap och är trygg med än de som står högst i liggbarhetsordningen. För den som faktiskt är intresserad av sex och inget något slags statusspel så borde denna liggbarhetsordning vara ganska oviktig.

Trött på när folk ska leverera biologiska ”sanningar” kring vad en tänder på&sedan misstänkliggöra en när en säger att en tänder på annat. Nej, jag attraheras inte av någon konstig ”manlighet” i form av pengar eller makt. Kan jag få ha mina preferenser ifred?

Sedan kan en ju tycka att vissa saker är sexiga intuitivt men dra sig bort från dem av andra skäl. Vissa ”manliga” drag attraheras jag av men har lärt mig att ogilla intellektuellt pga vet att de leder till dåligheter. Att detta ses som att jag ”går emot min natur” och att det skulle vara dåligt bara befängt. Klart en kan resonera kring sina preferenser. Det är inte som att en är dömd till att för evigt tända på vissa saker.

Feministisk analys har ändrat mina preferenser mycket. Idag tänder jag betydligt mindre på klassiskt manliga drag, för jag har lärt mig att dekonstruera dem. Det är inte att jag ”lurat” mig själv, utan att jag fört in andra aspekter och analys i min sexualitet. Inga konstigheter. Sexualitet är liksom ingenting du är dömd till, det kan ändras precis som allt annat och det betyder inte att en trycker ner något. Precis lika lite som det är att trycka ner något att lära sig kontrollera våldsamhet för att en inser att det är skadligt.

Naturlig skönhet.

Gud vad jag hatar folk som snackar om så kallad ”naturlig skönhet”. Snälla, kan inte alla bara släppa det? För det första betyder ”naturlig” i sammanhanget sällan att man faktiskt ska vara naturlig utan snarare att man ska använda ögonskuggor i neutrala färger och inte ha någon jobbig ”extrem” hårfärg utan bara lite fräscha slingor eller något annat käckt.

Varför kallar man något naturligt när det i själva verket är tillkämpat? Du kan inte kalla ett par opererade bröst för naturliga bara för att de ser ut som ett par bröst skulle kunna tänkas se ut i verkligheten, du kan inte heller kalla smink för naturligt bara för att det går i hudtoner och inte syns så mycket att det är smink.

Det är sån jävla dubbelbestraffning i detta, ty man ska inte bara som kvinna gör allt för att leva upp till vissa skönhetsideal utan man måste även se till att man inte råkar anstränga sig för mycket eller på fel sätt. Du förväntas lägga en massa tid och pengar på din utsida men nåde dig om det syns att du gjort detta.

Jag tänker att om ja ändå anstränger mig för att se bra ut så är det ju skittråkigt om folk uppfattar detta som ”naturligt” på något vis. Jag är väldigt ointresserad av den typen av skönhet, som ska vara sparsmakad och nedtonad och inte sticka ut. Om jag gör något med mitt utseende så vill jag ju att det sa synas, annars kan det lika gärna vara.

Kan någon bara förklara för mig varför man ska lägga en massa pengar och tid på en look som folk uppfattar som naturlig?

Naturlighet och extremdieter.

Fick svar från Lady Dahmer apropå mitt inlägg om Lchf.

Med naturligt så menar man mat som finns i naturen eller består av naturliga råvaror och är så lite raffinerat och processerat som möjligt. Att man funderar på hur kroppen är byggd och vad den behöver.

Sen är det nog ingen som menar att man inte kan äta naturligt UTAN LCHF, jag har själv alltid ätit en naturlig kost oavsett inriktning, det man (jag) vänder mig emot är de som påstår att LCHF är en ”extremdiet” när det i själva verket handlar om vanlig naturlig kost. Naturlig är alltså inte ett argument utan ett försvar.

Fast huruvida en diet är extrem eller ej bygger väl inte på huruvida sakerna man äter finns i naturen eller inte? Det är ju just den synen jag vänder mig emot. En diet endast bestående av rotfrukter och linser skulle jag kalla extrem, även om man odlat dem i sin egen trädgård. Jag kallar även till exempel råkostdiet extrem även om den år ut på att allt ska vara så naturligt som möjligt. Och det är extremt att svälta sin kropp på kolhydrater, lika extremt som att knappt äta något fett alls. Dock: att en diet är extrem betyder inte att den är ohälsosam, bara att den befinner sig ganska långt ut på skalan.

Det viktiga här är att huruvida något är naturligt, onaturligt, extremt eller normalt har väldigt lite att göra med om det är nyttigt eller ej.

Naturlighetsargumentet.

Detta argument som alltid dras upp i LCHF-debatten att man äter naturlig mat när man äter LCHF gör mig så otroligt trött. Vad är egentligen naturligt? Det kan ju finnas två olika definitioner, dels att det är saker som blivit så lite behandlade som möjligt och dels att det är saker som vi åt förr i tiden. Ofta när LCHF diskuteras så brukar folk referera till stenåldern. Kan ju då få be att tala om att man inte sysslade med djurhållning på stenåldern och alltså inte åt t.ex. ost och yoghurt. Dessutom finns det inget som säger att det som vi åt förr var bättre. ”Men folk fick ju inte diabetes eller blev överviktiga förr i världen” kanske någon argumenterar. Well, det kan nog bero väldigt mycket på att folk förr i världen typ inte hade tillgång till skitmycket mat och rörde på sig en jävla massa samt dog av andra saker innan de ens kom i närheten av att få de sjukdomar vi lider av idag. Det kallas välfärdssjukdomar av en anledning.

Om man nu menar att sakerna inte är processade så mycket så kan jag be att få tala om att man kan äta en jävligt kolhydratrik kost utan att äta särskilt mycket tillsatser. Typ rotfrukter, bröd, frukt, ris, matvete, linser och så vidare. Jag lagar fan all min mat från grunden och jag äter inte LCHF över huvud taget. Och ja, det är bra att ni äter så ”ren” man som möjligt men det kan man faktiskt göra ändå.

Detta är inte tänkt som ett inlägg emot LCHF, men lägg ner det där naturlighetssnacket.Det är fan det sämsta argumentet mot något någonsin.

Fin serie av Pontus Lundkvist om naturen.

Om naturlighet och fria val.

Kan någon bara förklara för mig varför feminister ständigt anklagas för att tvinga på folk saker som är onaturliga när mycket av det vi opponerar oss emot är saker som dessa: skönhetstävlingar för fyraåringar och att ta hål i örat på bebisar. Är det naturligt?

Och herregud vad trött jag blir på alla som snackar om att deras barn har valt olika leksaker eller aktiviteter. Accepterar du allt ditt barn frågar om eller? Som vuxen har man ett ansvar att ”tvinga” på sina barn sunda värderingar, hur kan man då försvara sig med att barnen har valt det och det själva.

Visst, man ska inte tvinga barnen om de verkligen inte vill. Men man ska inte heller ge efter för minsta lilla begäran. Sen om föräldern vill att hens barn ska vara könsstereotypt så visst, men erkänn då det för guds skull. För ärligt talat: om man inte ville det så skulle man försöka undvika det, inte sant?

Feminism del fyra, om sexualiseringen av det offentliga rummet.

Jag skrev ju innan om Malin Swalins idiotiska ledare. Jag har även en reflektion kring den på temat feminism.

Malin skriver att det är konstigt att samma människor som försvarar det offentliga hånglet också är dem som tycker att man bör kämpa emot den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ännu märkligare är att det finns människor som står upp för offentligt hångel och samtidigt vill använda lagen för att få bort ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. En putande Fredrik Ljungberg på jätteaffisch är aldrig så påträngande som hångelparet på tåget.

Jag läste en forskningsrapport om populära tv-serier riktade till kvinnor och där framfördes tesen att det var pornofierad puritanism det rörde sig om. Jag vet inte om jag skulle använda uttrycket pornofierad i sammanhanget men hela poängen var hur som helst att tv-serierna genomgående var fasta vid könsroller och idéer om att samspelet kvinnor och män emellan mest centrerar kring könsumgänge. Trots detta så nämndes eller visades inte sex som sådant ofta och om det gjorde det så var det lite pinsamt och ”fel”. Tjejerna gick omkring och var snygga och sexiga mest hela tiden och antogs vara intresserade av att killar skulle gilla dem, men deras egen sexualdrift var tabubelagd.

Jag tycker detta är en utmärkt analys av den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet. Var man än tittar så ser man avklädda kvinnor (och män, ibland) som är ”sexiga”. Men det finns något unket i sexigheten, för sex ser väl för helvete aldrig ut så? Sådär finputsat och onaturligt.

Ofta refereras det till en reklam som ”sexig” för att den innehåller avklädda människor. Men det är sällan mängden kläder på modellen som avgör hur vi uppfattar en reklam. Det är något annat: ett ansiktsuttryck, en miljö, en förväntan. Jag tror till exempel att vi kan enas om att bilden nedan är betydligt mycket mer sexuell än en genomsnittlig underklädesreklam trots att tjejen har kläder på sig (oavsett om man tänder på djur eller ej).

Så vad är egentligen sexigt? Hur ser ”riktigt” sex egentligen ut? Det är säkert olika för olika personer men jag hävdar att de flesta som har en någotsånär utvecklad sexualitet (alltså haft sex ett tag och njuter av det) har ett begrepp av sexighet som skiljer sig från det där kliniska som man ser i underklädesreklamer. När jag knullar ligger jag i alla fall inte med lätt särade läppar och perfekt glansig hy. Jag stönar och grismacherar och luktar säkert fruktansvärt mycket svett. Tiden när jag tänkte på att vara snygg medan jag knullade är lyckligtvis långt borta. Sex är inte kliniskt, sex är svettigt, smutsigt men framförallt något ytterst fysiskt, djuriskt och naturligt.

Så här ser det inte ut i det offentliga rummet. Snarare handlar sexualiseringen av det offentliga rummet om någon slags falsk sexualisering, där man gärna visar hud och hintar om saker som sägs vara sexuella, men aldrig går över gränsen till det där djuriska och naturliga.

Jag läste ett inlägg på tuttrevolution om att Asos hade suddat ut bröstvårtorna på sin modell.

Och detta får nog sätta fingret på det jag famlar efter. Här står modellen, hon visar hud, klyfta, hon har särade glasiga läppar och en genomskinlig bh. Sexiga attribut från topp till tå. Men hennes bröstvårtor är bortretuscherade.

Många tycker säkert att det skulle vara stötande med bröstvårtor. Men kom igen, den här bilden anspelar på sex, oavsett bröstvårtornas befintlighet. Är det inte egentligen värre att kvinnor växer upp med iden om att en snygg kvinna saknar bröstvårtor än med att få se naturliga kvinnobröst på stan. Ofta handlar nog moralpaniken inte om sex, utan om naturlighet. Att vi är rädda för det naturliga.

I sexualiseringen av det offentliga rummet så förflyttar man sex ifrån vad det egentligen är, något naturligt fullt av kroppsvätskor, till något slags låtsassex. Retuscherat och regisserat. Snyggt och avskalat. En halvöppen mun med läppglans på en kvinna utan bröstvårtor. Och kvinnor förvandlas i samma veva till några slags låtsassexobjekt. Ständigt pigga, fräscha, vältränade, airbrushade, slätrakade och med den där kåta och villiga blicken. Och numera dessutom utan bröstvårtor.

Och det är därför det är okej att hångla offentligt och fortfarande vara emot den ständiga exploateringen av perfekta kvinnokroppar i sexiga positioner. För att hångla är naturligt, det är jämställt, det är inget obehagligt ideal som sätter press på människor att vara perfekta till omänsklighetens gräns.

Jag skiter fullständigt i hur mycket sex som finns i det offentliga rummet, men jag skulle bra gärna vilja ha lite mer naturlighet.