Etikett: resurser

Det är slöseri med min dyrbara tid och intellektuella förmåga att diskutera med människor som tror att jag inte tänker.

Något av de absolut störigaste jag vet är när folk ”kritiserar” mig som om de kom med något nytt. Typ ”men hallå har du tänkt på att manshat faktiskt e dumt och dåligt??”. Ja, jag har tänkt på det. Om jag fick en krona för varje gång något berättade det och så vidare… Det är inte som att jag har levt i en bubbla och är helt obekant med denna ”kritik” av feminismen.

Det är inte som att jag föddes till manshatare. Jag har, precis som de flesta i detta samhälle, lär mig att beundra män, se upp till män, blir kär i män och så vidare i all oändlighet. Jag har själv kommit i kontakt med och sökt upp feministisk teori för att den intresserade mig, för att den talade till min verklighet. Jag har själv läst mig in på feministisk teori för att jag tyckte det var relevant för att beskriva min situation.

Jag har skrivit väldigt mycket om manshat som feministisk praktik, vilka problem som det är förenat med och vilka fördelar som finns med det. Jag har verkligen tänkt på denna fråga, många många gånger, och jag har kommit fram till den position jag har, det vill säga att manshat är försvarbart både som känsla och som en del i en feministisk praktik. Jag redogör för hur jag kommit fram till detta i många inlägg (finns en sökruta på bloggen, där kan en söka på ord som t.ex. ”manshat”, vilket är adekvat om en har lust att förstå hur jag resonerar).

Givetvis kan det hända att jag har fel, jag har ändrat mig förr om många saker, men du kommer inte få mig att ändra på mig genom att bara säga din åsikt till mig en massa gånger, din ide är ingen spik som du kan slå på om och om igen med en hammare och hoppas på att det går in. Om du tycker jag ska ändra min strategi får du helt enkelt sätta dig ner och förstå mitt tankesätt och bemöta mig utifrån det. Om du kommer med samma argument som jag redan hört en miljon jävla gånger så kommer jag inte att lyssna. Jag lyssnar inte mer på samma svada bara för att en framförs en gång till, speciellt inte om jag har bemött den flera gånger.

Det hela är såklart en fråga om hur kvinnor nedvärderas som tänkande varelser; eftersom jag är kvinna och dessutom feminist så antas jag inte kunna komma fram till saker på rimliga grunder, speciellt inte om det jag kommer fram till motsätter sig gängse patriarkala normer. Jag förutsätts vara irrationell, jag förutsätts inte ha tänkt efter ordentligt, så fort jag kommer fram till något som män i allmänhet inte kan acceptera. Jag betackar mig för att diskutera med den som har den här synen på min intellektuella förmåga, jag diskuterar inte med någon som inte bemöter mig som en tänkande människa eftersom jag tycker att det suger att bli behandlad som ett barn (barn ska givetvis inte heller behandlas såhär). Det är förminskande och jag har ingen lust att nedvärdera mig själv genom att syssla med detta TRAMS. Jag anser det vara slöseri med min dyrbara tid och min intellektuella förmåga att diskutera med människor som inte fattar att jag har tänkt efter. Jag har insett att mäns åsikter om mig inte är så jävla viktiga, att de inte är de som bestämmer vad som är rätt och fel, och utifrån detta har jag också dragit slutsatsen att det finns noll egenvärde i att ingå i diskussioner som inte ger mig något.

Den som läser den här bloggen bör förstå att jag är en tänkande människa. En kan såklart tycka att jag har helt och hållet fel om allt, men det framgår tydligt att jag inte bara tycker saker på slump. Jag resonerar, jag har en tydlig röd tråd och jag försvarar mina ståndpunkter, ofta upprepade gånger. Den som inte ser detta och bemöter mig utifrån det kan inte förvänta sig att jag ska lyssna på den. Jag kan tänka, och vi kanske inte tänker likadant men det betyder inte att jag är ogenomtänkt. Det betyder bara att vi tänker annorlunda. Om en accepterar detta så kanske vi kan ha något slags utbyte, men så länge den grundläggande respekten i en diskussion saknas så är det ett lönlöst projekt. Det handlar då bara om att ”vinna” över den andra, och sådana retoriska lekar betackar jag mig för.

Det är en självklarhet att den som tjänar pengar på att exploatera jorden också måste ta ansvar för den.

När miljöskatt diskuteras så blir jag alltid så irriterad. Folk framställer det som någon slags moralistisk straffskatt på ”omoraliskt beteende” helt utan relation till det problem som det avser att lösa. Folk beklagar sig över att man vill gör det dyrare att flyga, helt utan en tanke på varför man är intresserad av denna lösning. Det är ju inte som att man vill inför miljöskatt för att jävlas med folk eller för att få folk att handla ”rätt” bara för sakens skull. Miljöskatten har som syfte att förbättra miljön, det är inte en tom symbol utan något som kommer få effekter i verkligheten.

Vidare så är det företagen som ska beskattas, inte människorna. Företag ska beskattas efter hur mycket koldioxid de släpper ut vilket dels kan göra vissa produkter dyrare, men också i allra högsta grad gynnar miljövänliga beslut. Detta borde ju vilket stolpskott som helst fatta, att om miljöskadliga lösningar blir lönsammare än de miljövänliga så kommer företagen att välja de miljövänliga.

Miljöskatt är vidare en relativt liberal lösning. Jag tycker till exempel mest bara att man ska tvinga företag att vara miljövänliga via lagstiftning. Idag är det mer kostsamt att vara miljövänlig än att inte vara det, och det måste väl alla förstå att ett system där man tjänar pengar på att förstöra planeten inte är vettigt eller hållbart. Det är inte en sund ekonomi, helt enkelt.

Vissa är emot miljöskatt av praktiska skäl, och det kan ja väl till viss del sympatisera med. Vissa verkar dock vända sig emot miljöskatt på ideologisk grund, för att man ska få ”göra vad man vill” i någon slags dumliberal anda. ”Men tänk på friheten” skriker folk och viftar hejvilt med armarna. Visst, jag är för frihet och självbestämmande till exempel över den egna kroppen men varför ska företag har rätten att förstöra planeten, som vi ju alla lever på.

Det är väl en jävla självklarhet att en person eller ett företag som tjänar pengar på att exploatera naturresurser eller förstöra miljön tar ansvar för den jord och de människor de tjänar sina pengar på. Företag som inte får denna ekvation att gå ihop ekonomiskt, alltså att kunna driva sin verksamhet på ett miljövänligt sätt, borde ärligt talat dö ut och det snarast. Jag fattar inte hur man kan tycka något annat i den här frågan, jag fattar inte hur man kan tycka att det på något vis är rätt att explorera jorden utan att ge något tillbaka. Det förefaller mig bara helt jävla orimligt.

Men börja med det här.

Principiellt håller jag med om att hemläxorna bör avskaffas. Men: för att skapa en rättvis skola kan vi börja med att förstatliga den, istället för att ha den kommunal som nu (olika kommuner har olika resurser, det märks väldigt tydligt när man kommer ut på pendeltågslinjen). Sen skulle man kunna prioritera skolan skithögt och kanske ge den lite pengar, så att man skulle kunna anställa en rimlig mängd personal. Sen kan vi börja snacka om hemläxor.

För övrigt är det väl inte sådär jätteintressant hur rättvis skolan är, det är väl av högre vikt att folk lär sig något över huvud taget. Kan vi inte börja med att få bort alla skitdåliga skolor.

Hur mycket naturresurser kräver krigsföring (och Mogis tunikor)?

Detta är väl egentligen ingen nyhet för någon, eftersom vi har blivit bombarderade med snarlik information i ca 5 år. Vi överanvänder naturens resurser, det är synd om miljön, jorden går under och så vidare. I ärlighetens namn är jag faktiskt förvånad över att vi ”bara” överskrider våra resurser med 50 %, jag trodde att det var minst det dubbla det rörde sig om.

Vad jag däremot skulle vilja veta är hur mycket av dessa utsläpp som kan kopplas till krigsföring. Då ska man såklart se till hela kedjan: produktion av vapen, återuppbyggnad av infrastruktur, leveranser av SPAM till Amerikanska soldater som inte klarar sig utan det och så vidare. Det är kanske en präktig frågeställning, men jag skulle gärna se krigsföring sättas i ett moraliskt perspektiv utöver det uppenbara: att man dödar folk.

Jag skulle också vilja veta hur stor del som kommer från Mogis shopping.

Men spela roll, det är väl fan samma jävla parti.

Jag är så trött på svensk skitpolitik. Mona Sahlin försöker måla upp nån bild av att det finns en avgrundsdjup motsättning mellan alliansen och de rödgröna, när det i själva verket är nästan samma skit. Det är ju ännu löjligare att säga att det står mellan välfärd och skattesänkningar, ungefär som om (1.)  allt bara handlade om hur mycket pengar det finns, och inte en gnutta om prioriteringar och resursoptimering, en sak som tycks vara helt bortglömd och (2.) moderaterna inte uttryckligen sagt att de inte ska genomföra några skattesänkningar utan satsa på välfärden.

Jag lackar på den här påstådda motsättningen mellan de olika blocken, jag inser att det enda som får folk att rösta alls är rädslan för något ännu värre vilket är tragiskt, men någonstans borde ju politikerna inse att när de enda de kan göra för att vinna röster antingen är att sno varandras frågor eller måla upp konflikter som inte ens existerar så borde de hitta på något nytt, hitta nya vägar. Men nej, samma jävla skitpolitik år ut och år in.