Etikett: svart

Ibland är det svårt.

Håller på att avlida just nu. Skriver en jävla redogörelse över mitt förhållande. Sitter här och gråter och mår skit. Det är så mycket som bubblar upp till ytan, så många smärtsamma minnen som jag inte vill tänka på och än mindre skriva om. Så mycket ilska och sorg som har legat där inne under ett år nu och som måste få utlopp.

Det är så jävla svårt, balansgången mellan respekt för den och det man skriver om och att vara sann mot mina egna känslor och upplevelser. Jag tänker: Vill jag publicera det här? Får man publicera sånt här? Svaret på första frågan är nog ja, men på den andra vet jag inte. Ska man ta hänsyn? Jag vet fan inte. Är det ens värt att publicera en text om man måste censurera sig själv först?

Jag tror nog att den kommer se dagens ljus någon gång. Kanske till och med i natt. Faktum är att jag medvetet publicerar tunga saker när jag ha rådlig impulskontroll, som på natten eller fyllan. Och sen tänker jag: gjort är gjort.

Hon hade ett val.

Det har ju varit ett jävla rabalder kring den här tårtan föreställande en svart kvinna som man vis uppskärningen ”könsstympade” samtidigt som kvinnan skrek. Se videon nedan om du inte fattar, men den är ärligt talat ganska obehaglig.

Det som har blivit själva uppståndelsen är alltså att kulturminister Lena Adelshon Liljeroth deltagit i detta, skurit upp tårtan och skrattat samtidigt. Vissa tycker att detta är fruktansvärt osmakligt och att hon borde avgå eftersom det är rasistsikt, andra tycker att ”konsten är fri” och att kulturministern ska stödja det. Men om man ser till Liljeroths historia av att bestämma va som är konst och inte och till exempel förkasta konstfackexamensarbetet som var en film med en person som klottrade ner en tunnelbanevagn med motivationen att ”graffiti inte är konst” så har hon så att säga bränt sina broar som den fria och provocerande konstens försvarare.

Vissa verkar nära någon slags konspirationsteori om att hon har lurats in i en fälla där det blir fel hur hon är gör; om hon vägrat skära upp tårtan skulle hon anklagas för att vara kulturfientlig, nu när hon gjorde det är så är hon rasistisk. Men eftersom hon inte har haft några problem med att framstå som kulturfientlig innan när det rör sig om graffiti så är det ett otroligt tunt argument. Liljeroth hade all möjlighet i världen att tacka nej till att skära upp tårtan och motivera det med att en tårta föreställande en svart könsstympad kvinna inte är konst. Kanske hade hon anklagats för att vara kulturfientlig men lite så är det att vara minister, hur man än gör så tycker någon att det är fel. Faktum är fortfarande att hon hade ett val.

Vidare så behöver det inte innebära att man vill förbjuda eller inskränka utrymmet för en viss typ av konst bara för att man personligen inte uppskattar den. Man behöver inte stå och aktivt delta i ett verk och dessutom skratta bara för att man är kulturminister.

Färger.

När detta med ”neger” diskuteras så är det alltid någon person som ba; ”men om man måste beskriva en person, kan man inte få säga hudfärgen då”. Jo, det kan man väl få om det är nödvändigt men säg då för guds skull färgen och inte ”neger”. Färgen heter nämligen ”svart”. Lika lite som vi säger ”arier” för att beteckna att något är vit så behöver vi säga ”neger” för att beteckna att någon är svart. Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara?

Detta gör mig såklart upprörd, men tyvärr inte det minsta lilla förvånad. Till en börjad sade man att FRA-lagen endast skulle ha som syfte att bevaka trafik som gick över sveriges gränser, nu har syftet tydligen ändrats till att polisen ska kunna kräva avlyssning. Det kan man tycka inte är en så big deal, men jag tycker att det illustrerar ganska bra att det kan vara jävligt vettigt att räkna med det värsta.

När människor som kritiserade FRA-lagen påpekade att det är ganska enkelt att i efterhand ta tillbaks det man lovade dyrt och heligt för att få igenom det hela. Då avvisades det som fjanterier och konspirationsteorier. Nu är det plötsligt verklighet och jag kan tänka mig att de flesta inte tycker att det är en så stor grej eftersom det bara är en liten förändring.

Det vi övervakningskritiker vänder oss emot är inte de syften som lagar likt denna har från första början utan det faktum att man bygger upp ett regelverk och en teknik som i orätta händer kan komma att bli väldigt, väldigt destruktiv om den hamnar i orätta händer. Och de orätta händerna kommer förr eller senare, ty det är en naiv dröm att staten kommer vara god för alltid. Lösningen är att aldrig ens bygga upp dessa institutioner, att aldrig skapa maktmedel över huvud taget. Hur jävla svårt kan det vara att fatta det?

Ord ändrar betydelse och fattar man inte det är man faktiskt lite pantad.

Det här med att SD klantat sig och att deras presschef sagt att ”neger” betecknar en färg är på ett sätt jävligt komiskt tycker jag.

För det första är det ju absolut inte sant att ”neger” används för att beteckna färg, verkligen inte. Jag har fan aldrig hört någon säga ”negerfärgad” istället för svart. Jag har inte heller hört att det skulle vara den ursprungliga betydelsen.

Även om det är så att den ursprungliga betydelsen är svart så ändrar ord och symboler innebörd med tidens gång. Precis som att hakkorset i vår kultur inte längre är en symbol för solen, utan en symbol för nazism. Det spelar liksom ingen roll vad något betydde ”från början”, ty språket förändras och ord får andra associationer. Om man inte förstår den saken är man faktiskt lite dum i huvudet.

”Neger” har inte använts för att beskriva färg i Sverige på extremt länge. Det är liksom ett laddat ord och svårare än så är det inte. Kan man inte bara säga ”svart” eller ”mörkhyad” eller vilket ursprung någon har om man nödvändigtvis måste nämna det? Fattar verkligen inte hur det kan vara ett så stort problem.

En teckning med lite sköna etnovibbar.

En teckning jag ritade. Är sådär nöjd med färgläggningen när det gäller huden, det blev ganska ojämnt (jag trodde först jag använde akvarellpennor, men det var fel). Mönstret på klänningen blev jag väldigt nöjd med, det ser jävligt etno ut.

Tänkte på en jobbigt grej när jag tecknade också: folk som ”berömmer” svarta barns vita föräldrar för deras barn ”vackra hudfärg”. Sjukt att man kan tycka en sån kommentar är passande. Lustigt är också att det bara kommer när föräldrarna är vita, det är typ som att folk tror att man som vit bara adopterar svarta barn för att man vill ah en unga med häftig hudfärg.