Etikett: tack

”Tack”.

Det finns en viss typ av människor som delar ut ”godkännanden” som vore det någon slags valuta som den som får det ska typ skatta sig lycklig över och spara på. Typ som alltid lägger till ett överbetonat ”faktiskt” om de säger att ens kläder är fina eller alltid lägger till något i stil med ”och det säger jag inte till många”.

Om man nu ger någon en komplimang är det väl för att göra personen glad? Eller, det borde i alla fall vara det. Orka komplimentera personer för att liksom skapa bilden av en själv som någon slags smakmästare som alla ska kämpa efter att bli godkänd av.

Dock att den värsta typen är de som måste berätta att de tyckte illa om en innan men nu minsann har ändrat åsikt. Typ ”jag trodde inte det skulle funka mellan oss innan men du är ju schysst” och man ba: ”ok, ”tack””. Herregud. Det är inte en schysst komplimang, det skapar bara osäkerhet för att man känner att man måste leva upp till något och bli ”godkänd” av andra personer. Bättre då att över huvud taget inte veta vad hen tänkte om en innan.

Tack snälla rara för uppmärksamheten.

Väldigt kul med all positiv respons jag fick på videobloggen! Jag kommer garanterat göra fler för det var ju skoj och dessutom kul att utmana mig själv lite mer än vanligt. Jag har ju redan gått över typ alla spärrar vad gäller ämnen att skriva om men att spela in sig själv pirrade i magen.

För övrigt så vill jag säga att all den respons jag fått på sista tiden verkligen har gjort det så mycket roligare att skriva. Jag känner att min kreativitet har varit på högvarv i flera veckor vilket är underbart. Jag vill väl säga tack för att ni skriver så himla mycket snällt och så mycket som får mig att tänka till, det betyder verkligen något. Jag vet att jag kan vara usel på att svara ibland men det betyder verkligen något. Så ni vet.

Hur kan det vara motiverat att ge pengar till stora företag som ”tack” för att de bygger vinstdrivande verksamhet.

Regeringen har beviljat ett bidrag på 100 miljoner kronor till att facebook ska bygga sina serverhallar i Luleå. Jag har så otroligt svårt att begripa hur man kan tycka att det är rätt att ge skattepengar, och så mycket dessutom, till ett privat företag för att de ska kunna bygga upp sin egen verksamhet. Om man räknar på det ger regeringen en tredjedels miljon till varje årsanställd, då satsningen förväntas kräva 300 anställda. Jag vet inte hur mycket det kostar att anställa någon i ett år, men jag kan nog tänka mig att det blir +/- noll i slutänden.

Jag har förstått det som att det handlar om en principsak. Man vill inte att tillväxt ska skapas i den offentliga sektorn, utan i den privata. Men just nu är den privata sektorn till stor del finansierad med skattepengar genom den här typen av bidrag, varför inte bara använda dem till att ha fler offentliganställda som ju faktiskt behövs.

Hur kan det vara motiverat utifrån någon politisk ideologi eller samhällsmål att ge pengar till stora företag som ”tack” för att de bygger sin vinstdrivande verksamhet på ett speciellt ställe. Jag kan tycka att bidrag till affärsverksamhet är motiverat när det handlar om människor utan kapital som vill starta upp verksamheter, fast jag är tveksam även i de fallen. Absolut inte när ett företag som Facebook, som redan investerar flera miljarder egna kronor, har valt staden Luleå för att bygga på sitt imperium.

Jag ser det mer eller mindre som korporativism då skattepengar används för att finansiera samhällsonyttiga privata projekt.