När jag skrev om det här med ansvar av hushållsarbetet var det en del som ville dela med sig av lite käcka tips för hur en kan skapa en jämn fördelning. Jag noterade att vissa tydligen tycker att om en upprättar ett schema så är saken ur världen eftersom alla då har sitt ansvarsområde och så vidare.
Jag har absolut inget emot typ scheman, det är till och med något jag praktiserar själv, däremot vänder jag mig emot idén om att det skulle vara någon slags fullständig lösning. Det finns en massa olika ansvarsområden som inte kan täckas in i den här typen av schema:
- Ansvaret för upprättandet av schemat. För det mesta är det kvinnan som ansvarar för att det kommer till någon slags gemensam städrutin. När jag har haft scheman så har det varit jag som fått initiera hela projektet med att upprätta ett sådant, det har också varit jag som fått definiera detaljerat vad som ska ingå i de olika områdena. Detta är i sig en massa arbete.
- Ansvaret för det som hamnar utanför schemat. Det finns alltid saker och ting som faller utanför schemat. Det kan vara sådant som inte görs regelbundet nog för att bry sig om att skriva in eller sådant som inte kan delas upp ansvarsmässigt. Till exempel inköp av husgeråd. Problematiska områden i mitt hem är till exempel blötläggande av bönor/ärtor och så vidare, något som kräver att en har koll på när det börjar ta slut. Detta är det i princip alltid jag som gör. Nej det är inte en stor grej för sig, men det blir mycket när en massa sådana här ansvarsområden hamnar på varandra. Även känslomässigt arbete hamnar ofta här, eftersom sådant inte kan delas upp i vissa givna uppgifter utan handlar om att ha någon slags övergripande koll på situationen.
- Ansvaret för att uppgifterna utförs ordentligt. Detta kan jag uppleva att vissa har oerhört stora problem med. Typ att om en tömmer soptunnorna så diskar en ur dem och sätter i nya påsar också, eller att en diskar ur diskhon efter att en diskat så att den inte är äcklig och fettig. Jag avskyr verkligen att behöv tjata om detaljer på det viset, men annars blir det jag som får fixa alla de där smågrejerna och det suger.
- Ansvaret för att uppgifterna utförs i tid. Det finns ett stort utrymme för att helt enkelt skjuta upp grejer som ofta utnyttjas. Resultatet av detta blir inte sällan att en står där och gör skiten själv eftersom en inte orkar vänta och/eller tjata så förbannat hela tiden. Detta gäller tyvärr ofta även om det finns en absolut deadline, eftersom folk som inte är bra på att ta ansvar är jävligt benägna till att tumma på sådana, speciellt om en vet att en komma undan med det.
Vissa män verkar förvänta sig att de ska kunna få ett givet ansvarsområde med tydligt definierade uppgifter som de ska kunna göra och sedan vara nöjda. Grejen är att det alltid krävs att någon tar ett övergripande ansvar för hushållet, och om mannen inte gör detta över huvud taget blir det kvinnan som gör det, hur mycket han än tar ansvar för sina ansvarsområden.
Jag är överlag väldigt tillfreds med hur min partner sköter hushållsarbete, jag upplever att han gör det ansvarsfullt och noggrant, för det mesta på eget initiativ och när så inte är fallet utan att jag behöver tjata. Trots detta upplever jag att det är jag som tar det övergripande ansvaret. Det är jag som planerar inköp, det är jag som planerar storstädning, ser till att middag blir gjord i rimlig tid och så vidare. Framförallt är det jag som har övergripande koll på vad som händer och oroar mig över hushållet, för att jag upplever att det är ju som har det yttersta ansvaret. Det är såklart inte bara hans fel, det handlar om en könsroll som jag internaliserat under den tid jag levat som kvinna.
Poängen är helt enkelt att det inte går att upprätta något slags felfritt system som kommer lösa skiten, utan det handlar i grund och botten om att en som man måste bli bättre på att ta det övergripande ansvaret och att om kvinna kunna bli bättre på att ta det lugnt och inte ta ansvar hela jävla tiden. Det finns tyvärr inga jävla genvägar.
Ja men exakt!
Detaljer, det som inte finns på listan. Ansvarskänslan och bemötandet av kritik när det är befogat. Det är verkligen inte så att listorna löser allt (men däremot kan de förstås hjälpa en bra bit på vägen och borde i princip vara obligatoriska). Har precis skrivit om det här ämnet i två inlägg:
http://oxhen.wordpress.com/2013/11/20/men-jag-klagar-aldrig-pa-dig-ju/
http://oxhen.wordpress.com/2013/11/21/fortydligande/
Jämställdhetsdilemman ur en barnfamiljs perspektiv.
Något jag blir så jävla less på är att när man äntligen har hittat en kille som jag flyttat ihop med som (faktiskt!) tar mer eller lika mycket ansvar för hemmet som jag gör. Så får man liksom ”försvara” det för omgivningen. Om ex jag får ett sms från min kille där det står ”glöm inte att ta ur tvätten när du kommer hem så vi hinner innan tvättiden är slut” och jag säger det till min kompis så blir dom förvånade och typ ”skrattar åt det”. Typ ”HA-HA vilken DÅLIG kvinna du är men vilken DUKTIG kille du har.” Han får mycket mer cred för att göra hälften än vad jag får, alla tycker han är så duktig. Dock är jag glad att han fattat varför han får beröm (för att han har snopp) och inte använder det mot mig. Jag är väldigt nöjd med honom men jävligt onöjd med alla andras reaktioner på det… Suck!
Ja, denna faktor är ju också viktig. Män får så sjukt mkt mer bekräftelse om de gör något rätt.
Min kille lagar i stort sett alltid mat (och matlådor) samt diskar.
Jag tycker inte om att laga mat och jag hatar att diska, typ.
Däremot så tvättar jag och städar i övrigt mer än vad han gör. För det mesta i alla fall..men inte alltid det heller.
Ofta hör jag andra kvinnor som klagar på att män minsann är så slarviga, och inte hjälper till hemma.
Jag har verkligen inte det problemet med min kille. Det får mig att känna mig så udda, eftersom att vara tjej och slarvmaja är inte riktigt accepterat. Känner jag.
Känner mig okvinnlig, slarvig får dåligt samvete.
Vi kvinnor ska ju vara så duktiga jämt och de verkar ju också de flesta vara här.
Att vara förälder en kvinnofälla, och du vill ej ha barn. Hur tänker du kring likheten med hushåll, är delat hushåll också en kvinnofråga och skulle du föredra det i framtiden om du kan rent ekonomiskt?
Alltså delat hushåll = kvinnofälla och skulle du föredra ensamhushåll osv osv aaagh
Om den ena personer struntar i/glömmer bort sin uppgift, så finns det några saker man kan göra för att markera det utan att behöva tjata.
Inköp av husgeråd
Om den andre inte köpt det den ska så kan man själv gå och handla, endast till sig själv. Vissa saker kanske är gemensamma, som att båda kanske vill äta bröd till frukost. Men eventuellt är det så att den andre vill ha ett visst pålägg och man själv ett visst annat pålägg. Då kan man köpa endast det pålägg man själv vill ha.
Städning
Om den andre inte städat, så kan man själv städa, och hoppa över de platser/saker som bara den andre använder sig av. Kanske ett visst rum/viss möbel.
Tvätta kläder
Var och en tvättar sina egna kläder. Eller om personerna turas om och den andre glömmer bort/struntar i tvätten när det är dennes tur, så kan man själv tvätta endast sina egna kläder just den gången.
Det var det jag kom på just nu.
Inte heller detta löser det grundläggande problemet.
Det löser inte det grundläggande jämställdhetsproblemet. Men det skulle vara intressant att testa och se vad som händer. Jag tror att det skulle belysa problemet. Ge upphov till tankar som leder mot en lösning.
Helene: Och det fungerar tyvärr inte när en har barn tillsammans. Då måste ansvaret för barnens omvårdnad, mat samt städning upprätthållas.
Nej, det fungerar nog bättre om man inte har barn. Fast eventuellt skulle det fungera om man ”vågar” överlåta ansvaret till den andre. Förhoppningsvis bryr sig också den personen om barnens välmående. Men jag antar att det skulle kännas väldigt svårt att ”experimentera” på det sättet när det gäller ens barn.
Såklart att det bara är hans fel. Du behöver inte försvara honom.
Gabriella Bark har skrivit en krönika om att feminismen kan gå för långt. http://nyheter24.se/noje/kronika/757377-vi-behover-riktiga-karlar-och-man-inga-javla-hen
Det vore intressant att höra din reflektion av texten?
Orkar inte riktigt kommentera den faktiskt 🙁