De här två var skitbra inlägg om fulhet tycker jag. Jag kan bli otroligt irriterad på människor som in i döden måste förneka att fulhet finns, att allt är subjektivt. Visst har folk lite olika preferenser men generellt kan man ändå tala om vissa drag som det stora flertalet finner mer attraktivt. Och ja, det som spelar roll är personligheten och visst lyser det igenom om en människa beter sig bra mot sina medmänniskor, men en vacker själ kommer aldrig att förvandla en riktigt ful människa till en vacker. Sen lyckas man för det mesta bortse från fula drag hos personer man är kär i eller känt länge och se det fina istället, men jag har i alla fall minst en gammal vän som jag tyckte var otroligt ful under hela vår vänskap. Nej, fult och snyggt finns och det vet alla. Alla lägger värderingar i olika utseenden, alla har vissa drag de attraheras av och andra drag de ogillar. Det enda sättet vi kan komma ifrån det är att lyfta upp andra egenskaper, inte genom att ständigt intala oss själva och vår omgivning att alla fula personer visst är skitsöta. Tänk om man bara kunde få säga: ”jag är ful, men jag har andra egenskaper som gör mig till en bra människa” utan att någon ska komma och ba: ”men neeeeei, inte är du ful, du är världens sötaste lilla troll”. Vad fan, om man agerar som om det vore jordens undergång att en människa inte gillar sitt eget utseende så är det klart att de etableras som den viktigaste egenskapen. För det är helt okej att säga andra negativa saker om sig själv, att man inte är så bra på svenska eller att man är ganska otrevlig, men om man säger att man är ful, då ska man motbevisas in i döden.
Ja precis, det är ju dit vi vill komma – att det ska kännas ok och bra att faktiskt vara ful. Jag är ok med att jag inte kan sjunga och att jag har mörkt hår, men just det där med att vara ful eller tjock är så mycket svårare att acceptera och hantera. Just för att man får det inpräntat från dagen man föds.
vid 11 postar jag ytterligare ett inlägg i samma ämne.
Fast för mig är det inte förnekelse, jag tycker faktiskt så på riktigt :p. Har sett väldigt väldigt få människor jag tycker är fula, då handlar det om riktiga missbildningar isåfall. Däremot tycker jag det finns de som är extra snygga 😀
Det är ovanligt, men det finns.
jag blir så himla störd på när man snackar om att en tjej måste ”vara nöjd med sitt utseende”. Dvs, om hon inte är så snygg.
kan man inte bara få gå runt och tycka att man är lite sådär medioker, eller rent av ful, och fortfarande vara glad och självsäker och allt det där?
Folk tycker uppenbarligen att om man finner sig ha ett fult utseende, har man usel självkänsla. Och usel självkänsla får man ju inte ha i detta samhälle. :S
Alltså, på ett sätt kan man säga att det inte finns något som är fult eller snyggt eftersom det måste vara en uppfattning som delas av alla för att begreppen tagna ur sitt sammanhang ska vara relevanta. Analyserar man det lite djupare blir det ganska missvisande att säga att någon ÄR snygg eller ful, eftersom det då låter som om det är ren fakta, ren sanning för var och varannan människa. De flesta är dock, förhoppningsvis, medvetna om detta: att snygghet och fulhet är subjektivt och att man då man säger att någon är ful faktiskt bara menar utifrån sitt eget perspektiv, även om det finns de personer som delar ens åsikt.
Ser man det ur ett annat perspektiv kan man ju hävda att det finns sådant som ÄR snyggt eller fult, då det ju som du skriver finns vissa anletsdrag som oftare anses fula än andra, precis som det finns vissa anletsdrag som oftare anses snygga. Det går inte att komma ifrån. Fortfarande är dock snygg och ful relativt flytande begrepp, precis som bra och dåligt, rätt och fel. Allt beror på vem man frågar och även om vissa anletsdrag oftare anses fula än andra, blir det inte helt korrekt att säga att det ’ÄR fult, punkt slut’. Dock utgår väl de flesta ändå från sin egen uppfattning (om än den i grunden kan färgas av gener och normer) när de säger att någon är snygg eller ful och jag tycker att folk borde fatta det. Säger jag att en person är ful menar jag ju att det är JAG som tycker så, att personen är ful enligt MIG. Inte att det inte kan finnas någon i hela världen som tycker tvärtom och att personen aldrig kan bli något annat i folks ögon. Jag tycker inte att jag ska behöva förtydliga mig gällande det, men tyvärr måste man.
Annars anser jag att vi behöver komma bort från ordet ”är”. När man säger att någon är ful eller snygg får man det att låta som om personligheten definieras av utseendet. Även om de flesta förstår att personlighet och utseende är två vitt skilda saker (eller gör de verkligen det? tycker man mer och mer märker av resonemanget att man är sitt utseende), är det oerhört missvisande att snacka om att någon är ful, snygg, tjock eller smal. Man är inte sitt utseende. Utseendet är bara ett skal. Självklart har detta skal betydelse i samhället, men att reducera människor till deras utseenden är bara så jävla skevt. Man är egentligen varken ful eller snygg. Man SER ful eller snygg ut. Ser bra ut. Ser illa ut. Man har en stor kroppshydda, eller en smal kropp. Man är inte smal eller tjock. Detta att någon är är är är är sin kroppsstorlek är knappast hjälpsamt för de som tragglar med viktproblem eller kroppskomplex. Vi borde helt enkelt komma ifrån det där med att man är ful eller snygg och istället snacka om att man har ett fult utseende. Jag är knappast perfekt i detta avseende eftersom jag själv benämner folk som fula eller snygga, men jag försöker iaf frångå dessa tokiga formuleringar. Precis som jag försöker undvika att säga till folk att de duger eller är fina som de är om de har problem med (främst den fysiska) självkänslan, eftersom man då reducerar dem till deras utseende.
Annars håller jag med dig i det du skriver, i din poäng. Ville bara lyfta fram mitt perspektiv på begreppen ful och snygg lite. 🙂 och herre gud vad upprörda folk kunnat bli då jag vägde för mycket och uttryckligen sade att jag var tjock. Nu tycker jag ju att ”jag är tjock” egentligen är en dålig formulering, men det var inte vad folk reagerade på, utan det de reagerade på var att jag måste ha så oerhört dålig självkänsla som sade något sådant om mig själv och att det liksom var ’synd’ om mig. Men det var fan inte ett dugg synd om mig! Ja, jag vägde för mycket och nej, jag hade inte valt det (det berodde på medicin), men det gjorde mig inte till en sämre människa. Jag är inte mitt utseende och man måste inte lägga något negativt i ordet tjock hela tiden. Det är egentligen bara en beskrivning av en persons kroppshydda. Värre är det väl med ordet fet, eller fetto. Men ordet tjock.. what’s the big deal? Jag VAR tjock om kroppen, det är inget att hymla om. Jag var tjock, men inte en sämre människa för det. Sådeså.
”Men en vacker själ kommer aldrig att förvandla en riktigt ful människa till en vacker” Bestämde du det alldeles nyss? Får ont i magen av hela inlägget.
Men jag tycker verkligen inte det finns fult och fint. Det är bara begrepp vi fått nedkörda i halsen sedan födseln och tvingas leva efter. Det är inte äkta, det är bara påhittat. Det finns stora näsor, och små näsor, stora kroppar, och små kroppar. Vad fan avgör att något är ”fint” eller ”fult”? Samhället? Majoriteten? De brukar ju ha så jävla rätt.
Inget är fint. Inget är fult. Det är bara olika.