De här två var skitbra inlägg om fulhet tycker jag. Jag kan bli otroligt irriterad på människor som in i döden måste förneka att fulhet finns, att allt är subjektivt. Visst har folk lite olika preferenser men generellt kan man ändå tala om vissa drag som det stora flertalet finner mer attraktivt. Och ja, det som spelar roll är personligheten och visst lyser det igenom om en människa beter sig bra mot sina medmänniskor, men en vacker själ kommer aldrig att förvandla en riktigt ful människa till en vacker. Sen lyckas man för det mesta bortse från fula drag hos personer man är kär i eller känt länge och se det fina istället, men jag har i alla fall minst en gammal vän som jag tyckte var otroligt ful under hela vår vänskap. Nej, fult och snyggt finns och det vet alla. Alla lägger värderingar i olika utseenden, alla har vissa drag de attraheras av och andra drag de ogillar. Det enda sättet vi kan komma ifrån det är att lyfta upp andra egenskaper, inte genom att ständigt intala oss själva och vår omgivning att alla fula personer visst är skitsöta. Tänk om man bara kunde få säga: ”jag är ful, men jag har andra egenskaper som gör mig till en bra människa” utan att någon ska komma och ba: ”men neeeeei, inte är du ful, du är världens sötaste lilla troll”. Vad fan, om man agerar som om det vore jordens undergång att en människa inte gillar sitt eget utseende så är det klart att de etableras som den viktigaste egenskapen. För det är helt okej att säga andra negativa saker om sig själv, att man inte är så bra på svenska eller att man är ganska otrevlig, men om man säger att man är ful, då ska man motbevisas in i döden.
Etikett: hemskt
En sån där jävla dag.
Idag är en sån där dag: alla kläder sitter dåligt, min mage ser ut att bära på tvillingar i sjunde månaden, all mat är äcklig, jag vill inte göra något alls utom att möjligtvis hoppa framför ett tåg, dock pallar jag inte riktigt anstränga mig för att ta livet av mig. Jag är bara så jävla oglad, omotiverad, opepp och osnygg att det inte är riktigt klokt. Jag längtar bara till att klockan ska bli åtta så att jag kan lägga mig och sova utan att fucka dygnet totalt.
Jag undrar verkligen vad det är som gör att vissa dagar bara framstår som en oändlig pina som inte ens kan räddas av en stor dos choklad medan man vissa dagar är otroligt glad och pepp. Intervallerna ter sig helt ologiska för mig, jag fattar inte sambandet för fem öre. Nu ska jag gå och gräva ner mig i mina sorger.