Sydsvenskan har en artikel om intersexuella och en artikel om så kallade regnbågsfamiljer. Båda dessa företeelser debatteras ju idag som om det vore udda framtidsscenarion, personer och konstellationer som skulle tvingas fram genom politiska beslut och inte som något som faktiskt finns redan idag, även om det är stigmatiserat.
Ofta hör man saker som ”världen är uppdelad i män och kvinnor, så varför ska vi ha könsneutrala ord som ”hen””. För det första är det sjukt praktiskt, men sen är det faktiskt så att det redan idag finns personer som inte har en given könsidentitet. Kanske kan de pressa in sig i någon av mallarna om de vill, men det är såklart mycket skönare för dem att slippa. Nu tror jag förvisso inte att ordet ”hen” gör mycket för att detta ska bli mindre stigmatiserat, men dess personer glöms helt bort i debatten.
Även när alternativa familjekonstellationer diskuteras så tycks folk glömma, eller helt enkelt sakna kunskap om, det faktum att det redan idag finns familjer som ser ut sådär, som det man är så otroligt rädd för. Det finns redan barn som växer upp med två mammor eller två pappor, eller rent av fyra föräldrar. Och världen har ju inte gått under för det!
Dessa personer gör helt ur luften ett påstående om hur världen är uppdelad, sedan förväntar de sig att allt som faller utanför deras snäva ram ska anpassa sig efter den eftersom ”världen faktiskt ser ut så”. Men världen ser ju uppenbarligen inte ut så, för då hade ingen anpassning varit nödvändig. Det är inte vi som försöker förändra världen genom politik, det är ni som försöker förneka hur världen är beskaffad genom att ständigt upprepa denna osanning om och om igen.
Alltså. Jag fattar inte hur det känns att vara obekväm med sin könsidentitet, jag är skitbekväm med att kalla mig kvinna och har absolut inget behov av att definiera mig som en person mellan könen. Jag fattar att det kan vara svårt att greppa att andra inte är lika bekväma med detta men ni får väl fan ta och acceptera att det är så, utan att hålla på och kalla det en politisk fråga. Det är banne mig så världen är beskaffad, bara acceptera det och sluta försöka förändra den genom politik!
Du har så rätt! Jag får så på nerven av folk som motsätter sig ”hen” som om det på något skadligt sätt osynliggör att det *ju faktiskt* finns MÄN _OCH_ KVINNOR och att det är så himla hemskt om man uppfostrar barn till att INTE VETA om detta.
Hur tror ni jag har klarat mig här i Finland när det på svenska heter han och hon i alla böcker men på finska bara finns ett pronomen, ”hän”? Att alltid när språket byter så blir jag helt förvirrad eftersom könsdikotomin plötsligt försvunnit ur språket och allt rasar omkring mig???
Haha. Ja, alla i finland måste ju vara sjukt förvirrade.
Väldigt bra skrivet! Det här med att homosexuella bildar familj är ju inte heller så himla nytt som vissa verkar tro. Jag är tjugo, och i lågstadiet gick jag i samma klass som en kille som hade två mammor.
Jag är väldigt bekväm i min könsidentitet som kvinna, men samtidigt tycker jag inte om tanken på att mitt kön antagligen till stor del definierar hur folk uppfattar mig och vad de förväntar sig av mig. Till exempel arbetsgivare. För jag är ju JAG först och främst och kvinna längre ner på listan över allt jag är.
Jag är definitivt för ett uppluckrande av könsrollerna och att kön inte längre blir så himla viktigt. För vad säger könet egentligen om en person som individ?
Ja, det är ju såklart något man tjänar på även om man är bekväm i sitt kön.