Etikett: hen

Nej, det är inte samma sak att beskriva någon könsneutralt som att pressa ner någon i ett könsfack.

Nu har språkrådet skrivit lite om ”hen”:

När någon själv vill omtalas med hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som han respektive hon bör på samma sätt respekteras för det.

Jag får ofta frågor kring om jag inte borde respektera de som inte vill bli kallade hen lika mycket som de som vill bli kallade hen, och alltså använda hon/han om människor som uttalat sig emot ”hen”. Jag försöker ju att alltid använda könsneutralt språk, alltså hen, förälder, barn, syskon och så vidare istället för att använda könsbestämde motsvarigheter. Vissa menar att det skulle vara respektlöst att till exempel kalla Löwengrip för hen eftersom hen så starkt har uttryckt att hen är emot ordet. Andra har tolkat det som nedlåtande att jag använder ”hen” i vissa texter.

Jag har tagit ett beslut kring att alltid använda hen eftersom jag tycker att det är enklare att slippa fatta beslut kring när jag ska använda ordet. Ofta vet en inte med säkerhet hur folk vill definiera sig, och då känns det onödigt att använda könsbestämda ord när en kan använda könsneutrala. Dessutom tror jag att det är positivt att människor konfronteras med sina känslor kring kön. Det är frustrerande att inte få veta könet i en värld som är så otroligt könad som vår, och när en inte få den informationen konfronteras en med detta behov hos sig själv, vilket är intressant. Dte öppnar upp för frågor.

Jag tycker inte att det är respektlöst att kalla någon hen på samma sätt som att kalla någon han/hon felaktigt. Hen är könsneutralt, det kan vara både han, hon eller någonting utanför eller emellan dessa tu. Att däremot kalla någon som vill bli kallad hen för hon/han är att placera hen i et snävt fack mot hens vilja, vilket jag tycker är respektlöst. Om en kvinna kallas hen blir hen inte mindre kvinna för det, men en person som vill kallas hen men kallas hon/han blir faktiskt ifråntagen sin möjlighet att definiera sig fritt i den givna situationen.

En kan såklart resonera kring att människor alltid ska få välja sina egna termer, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att nazister ska kallas medborgargarde för att de själva vill det, lika lite tycker jag att Löwengrip ska beskrivas med könsbestämda ord för att hen själv vill det. Däremot tycker jag inte att någon ska behöva placeras i en snäv könsroll mot sin vilja, vilket är skälet till att jag genomgående använda hen, även för människor som säkert skulle vara helt okej med eller rentav föredra könsbestämda uttryck.

Twitter 17/5.

Okej, kan folk som använder hen bara sluta säga att det endast ska användas när könet är okänt. Det begränsar bara. Hen är ett helt nytt ord. Det finns inga ”regler” kring hur en ska använda det. Varför begränsa? Folk kan väl få göra som de vill. Jag vill använda det konsekvent av en massa olika skäl. Låt mig?

Även detta att folk ba ”det ger bara motståndarna vatten på sin kvarn”. Ok, så nu ska vi anpassa språket efter våra motståndare? Använd ordet som ni vill, men försök inte tvinga på mig att använda det på ert sätt för att inte ge någon ”vatten på sin kvarn”.

Förstår inte behovet som andra feminister/genusintresserade har i att begränsa de som går ”för långt”. Snälla sluta med det. Så jävla trött på att ständigt bli påpressad den här grejen med att vara ett ”bra språkrör” för feminism/genus. Förstår inte varför vi ska begränsa oss själva. Det är bara så jävla dumt.

Och alltså, om ni nu har lovat någon motståndare att ”hen” bara ska användas på ett visst sätt är det väl fan ert problem. Ge ej sådan löften. Ni kan tyvärr inte göra utsagor för hur alla kommer använda ett ord, lär er det och sluta försöka begränsa.

Jag har verkligen fått en massa kommentarer om att det är skönt med könsneutralt språk eftersom det får folk att släppa könsfixeringen. Fattar inte varför jag ska undvika ett språk jag själv och andra trivs med för att någon på avpixlat kan få ”vatten på sin kvarn”. Och allvarligt, folk som blir sura för att ngn använder hen ”fel” är nog ändå inte mer på genuståget så att säga.

Om att haka upp sig på småsaker, språkanvändning och ”hen”.

Folk är sura för att jag använder ”hen” om Löwengrip fast hen gör ett stort jävla nummer av att hen minsann är kvinna. ”Ska inte folk själva få välja vad de vill bli kallade?!?!?!?”. För det första finns det en stor humor i att folk använder detta för att ”försvara” Löwengrip, som ju uttryckligen har vänt sig emot att det ska finnas alternativ för de som inte vill eller kan definiera sig som varken man eller kvinna. Nå, det är egentligen inte därför jag använder ”hen” om Löwengrip, utan det handlar om att att genomgående försöker använda ett könsneutralt språk och inte gör undantag för att någon råkar vara säker i sin könsidentitet.

Anledningen till att jag vill ha ett könsneutralt språk är flera. Dels politiska, men också för att det är praktiskt. Det gör att jag slipper göra överväganden när jag inte vill avslöja könet och det gör det mer naturligt för mig att båda skriva och tala könsneutralt i andra sammanhang, vilket jag tycker har ett stort värde. Men egentligen tycker jag inte att jag ska behöva ha skäl för att använda ett jävla pronomen, det är väl fan min rätt att använda språket som jag önskar.

Vissa menar att detta skulle vara ett ”inkorrekt” sätt att använda ”hen”. Förstår inte riktigt detta får jag säga. Det finns inget vedertaget när det kommer till hur ”hen” ska användas. Många har sagt att de personligen använder det då könet är okänt, men det utesluter liksom inte andra användningsområden. Hen kan användas även då könet är känt, det är ju liksom inte som att jag använder ”fyrkant” när jag menar ”sfär”, utan det är fortfarande ändamålsenligt och går helt klart att begripa utan någon högre bildningsnivå. Även om det fanns ett ”rätt” sätt att använda hen så tycker jag att en får förstå att språket utvecklas av användarna. Det är en grej att göra fel för att en inte kan, en annan sak att bryta mot ”regler” för att en upplever det bättre av något skäl. Det borde vara ganska uppenbart att det är det senare som är fallet här (tycker för övrigt inte heller att det är något katastrof om någon gör fel, men det är en annan diskussion).

Vissa menar att det ”tar fokus” från texten. Jag förstår att det kan vara förvirrande i början, det var det för mig också. Men eftersom jag inte är en person som tycker att det är rimligt att haka upp mig på ett könsneutralt pronomen så typ… svalde jag detta och gick vidare. efter ett tag (ganska snabbt faktiskt) så märkte jag att det inte var några problem att läsa en text som var genomgående könsneutral. När jag sedan själv började skriva så började det falla sig naturligt att båda tänka, skriva och tala så. Många personer har kommenterat och skrivit att de tyckte det var lite jobbigt i början men att de vant sig.

Om en tycker att användandet av ett könsneutralt pronomen gör en text oläsbar så tycker jag verkligen att en ska försöka ta tag i det, för det verkar jävligt jobbigt att haka upp sig så till den milda grad på ett ord. Det känns inte riktigt rimligt för en vuxen och läskunnig människa. Jag förstår att det kan vara jobbigt med begreppstunga texter och sådär, men sådana klagomål får jag aldrig. Det är bara det där lilla lilla ordet ”hen” som väcker reaktioner.

Dock tror jag inte det handlar om att det är ”ovant” eller något annat egentligen utan helt enkelt om att folk tycker det är provocerande och vill haka upp sig, för jag tror fan inte att dessa människor reagerar med total förvirring så fort de stöter på ett nytt eller oväntat ord. Sedan att tycka att det är mitt ansvar att producera en text med de pronomen just du råkar tycka är bäst, det övergår fan mitt förstånd. Hur egocentrisk kan en vara?

Det är inte mitt ansvar att skriva en text som är bekväm för dig att läsa. Ingen tvingar dig att läsa och tycker du att det är så satans jobbigt att läsa en text som innehåller ”hen” om personer vars könstillhörighet du tycker är uppenbar så föreslår jag att du säker dig till någon annan, garanterat henfri, blogg. Till exempel Löwengrips.

Obs: detta riktar sin inte till personer som frågar om varför jag använder ”hen” om alla på ett trevligt sätt, vilket många gör. Då förklara jag gärna.

Kissie, en sann förebild.

kissiehenAlltså Nilsson har ju alltid varit snäppet ballare än sina präktiga bloggkollegor och nu har hen, kanske som en motreaktion mot Löwengrips könsrollsreaktionära sväng på sista tiden, tagit in det fantastiska ordet ”hen” i sin vokabulär. Finner inte ord för hur grymt jag tycker att det är att Nilssons alla läsare nu kan inspireras av detta. En sann förebild! Tycker verkligen att Nilsson är jävligt ball på det sättet att hen inte bara flyter med strömmen åsiktmässigt utan kan göra helt oväntade saker ibland, som när hen skrev om att det är viktigt att ta hänsyn till att folk inom olika yrken dör olika tidigt när en avgöra pensionsålder. Det var liksom inget en förväntade sig från hennes håll.

Tipstack till Elina Josefina.

Varför jag använder könsneutralt språk.

Eftersom jag får frågan ganska ofta från, antar jag, nya läsare, så tänkte jag att det är läge att skriva om det igen. Alltså varför jag skriver hen fast jag vet könet på människor. Detta är en förändring jag gjorde i samband med att Dn avrådde sina skribenter från att använda ordet, då jag bestämde att bloggen skulle vara könsneutral. Detta är alltså skälet till att jag konsekvent använder ”hen” och ”en” istället för ”man”, efternamnar alla personer, använder ”föräldrar”, ”partner”, ”syskon” och så vidare istället för motsvarande könade uttryck.

Anledningarna är många. Ett viktigt skäl är att det blev krångligt att alltid välja mellan könsneutralt språk eller inte. Om en hamnar i situationer där en faktiskt är osäker på någons kön eller vill anonymisera så drar en uppmärksamhet till det genom att använda könsneutralt språk bara vid de tillfällena, det blir mer neutralt om en alltid använder det så att folk inte reflekterar över det. Det händer ibland att en inte kan placera människor könsmässigt och då tycker jag att det är bättre om en inte göra en så stor grej av det genom att hålla på och byta språk, alternativt ignorera det och gissa med risk för att göra fel.

Ett annat skäl är att jag tror att det är viktigt med invänjning, både för mig själv och andra. Jag tror helt enkelt att folk får lättare att acceptera ett könsneutralt språk om de ser det ofta, och förhoppningsvis också börjar lägga mindre vikt vid kön när de läser. Jag har själv märkt hur jag började tycka att det var mindre viktigt efter att ha läst mycket text med könsneutralt språk. Detta föregicks av ett inledande skede av förvirring, som alltid med förändringar, vilket å andra sidan gav mig en tankeställare kring hur viktigt jag tycker kön är och varför. Det faller sig mycket mer naturligt för mig att skriva könsneutralt nu än vad det gjorde innan, och det handlar såklart mycket om träning.

Ett tredje skäl är underhållningsvärdet i folk som kommer in och seriöst blir sura över att en skriver ”hen” fast en vet könet. Ofta säger de typ ”men ni [feminister/genusmänniskor] sa ju att ni bara skulle använda det när ni inte vet könet”. De känner sig svikna och lurade, verkar det som ibland. Det tycker jag är roligt. Jag hoppas att även dessa personer kan få sig en tankeställare kring varför de tycker ett ord är så upprörande, även fast jag tvivlar på att de har någon förmåga till kritiskt tänkande.

Henlös tidning.

Dn har alltså bestämt att det inte är ”deras uppgift” att gå i bräschen för ett ”queerpolitiskt ställningstagande” såsom att använda ”hen”. Om jag hade prenumererat på Dn hade jag sagt upp prenumerationen nu men eftersom jag redan innan insett vilken skittidning det är så är det ingen möjlighet, inte för att det spelar någon större roll.

Nåja, jag kan inte säga att jag bryr mig nämnvärt. Ordet ”hen” vinner ständigt ny mark, i bloggar, tidningsartiklar och barnböcker. Förhoppningsvis kan detta dessutom komma att innebära att andra medier börjar använda ”hen” mer konsekvent, som de till exempel gjort i denna artikel genom att kalla Gunilla Herlitz för ”hen”. Mer sånt!

Hanna Fridén skrev förresten på sin Facebook att hen skulle vägra ställa upp på intervjuer om hen inte blev kallad för hen. Nu är jag inte tillräckligt mycket av en medieperson för att kunna förändra något på den vägen, men för sakens skull ska nog även jag kräva det om en sådan situation uppkommer i fortsättningen.

Det är inte vi som försöker förändra världen, det är ni som förnekar hur den ser ut.

Sydsvenskan har en artikel om intersexuella och en artikel om så kallade regnbågsfamiljer. Båda dessa företeelser debatteras ju idag som om det vore udda framtidsscenarion, personer och konstellationer som skulle tvingas fram genom politiska beslut och inte som något som faktiskt finns redan idag, även om det är stigmatiserat.

Ofta hör man saker som ”världen är uppdelad i män och kvinnor, så varför ska vi ha könsneutrala ord som ”hen””. För det första är det sjukt praktiskt, men sen är det faktiskt så att det redan idag finns personer som inte har en given könsidentitet. Kanske kan de pressa in sig i någon av mallarna om de vill, men det är såklart mycket skönare för dem att slippa. Nu tror jag förvisso inte att ordet ”hen” gör mycket för att detta ska bli mindre stigmatiserat, men dess personer glöms helt bort i debatten.

Även när alternativa familjekonstellationer diskuteras så tycks folk glömma, eller helt enkelt sakna kunskap om, det faktum att det redan idag finns familjer som ser ut sådär, som det man är så otroligt rädd för. Det finns redan barn som växer upp med två mammor eller två pappor, eller rent av fyra föräldrar. Och världen har ju inte gått under för det!

Dessa personer gör helt ur luften ett påstående om hur världen är uppdelad, sedan förväntar de sig att allt som faller utanför deras snäva ram ska anpassa sig efter den eftersom ”världen faktiskt ser ut så”. Men världen ser ju uppenbarligen inte ut så, för då hade ingen anpassning varit nödvändig. Det är inte vi som försöker förändra världen genom politik, det är ni som försöker förneka hur världen är beskaffad genom att ständigt upprepa denna osanning om och om igen.

Alltså. Jag fattar inte hur det känns att vara obekväm med sin könsidentitet, jag är skitbekväm med att kalla mig kvinna och har absolut inget behov av att definiera mig som en person mellan könen. Jag fattar att det kan vara svårt att greppa att andra inte är lika bekväma med detta men ni får väl fan ta och acceptera att det är så, utan att hålla på och kalla det en politisk fråga. Det är banne mig så världen är beskaffad, bara acceptera det och sluta försöka förändra den genom politik!

Henerator.

Älskar detta att det finns en henerator numera! Funktionen är att ”han” och ”hon” ändras till ”hen” automatiskt, könsneutralt och bra. Väldigt snygg design tycker jag också, fin symbolik med färgerna. Jag hoppas att någon, till exempel Pär Ström, skriver en debattartikel om att genusmaffian numera tagit över även våra sökmotorer.

Men säg inte ”hen” då?

Den som seriöst tycker att ”hen” inte har några fördelar kan ju fan aldrig ha haft ett twitterkonto, som någon vis person uttryckte sig härom dagen. Mattias Karlsson tycker tydligen att ordet ”hen” är det första steget i en större rörelse för att könsneutralisera samhället och jag frågar mig: om så är fallet, vad är problemet? Allvarligt talat, exakt vad skulle kunna vara problematiskt med att vi rör oss mot ett samhälle där kön spelar mindre roll? Förklara gärna för jag fattar inte.

Givetvis drar han upp det vanliga gamla kortet om det politiska och kulturella ”etablissemanget” som försöker tvinga på ”vanligt folk” vissa ord och därmed också värderingar, i detta fall feminism och genustänk:

Det finns ett syfte med att introducera det. Det handlar om en del i en större politisk vision, om att på sikt göra samhället mer könsneutralt och avskaffa det manliga respektive kvinnliga. Det är inget jag vare sig ser som eftersträvansvärt eller möjligt att genomföra.

Jag har inga problem med att erkänna att mitt henanvändande har ett syfte. Det handlar dels om att jag vill ha ett språkbruk som är praktiskt för mig och där passar ”hen” in väldigt bra men det är även en feministisk fråga. Jag vill inte anta att folk har ett visst kön när jag inte vet och då är ”hen” ett praktiskt ord. Detta med att ”avskaffa” det manliga respektive kvinnliga har jag svårare att begripa ty det är knappast så att man bara kan avskaffa detta. Hur skulle det gå till? Manlighet och kvinnlighet står ju inte inskrivet i grundlagen, det finns liksom inget att ”avskaffa”. Det är sociala konstruktioner och inget man kan trolla bort hur mycket man än hade velat.

Karlsson medger förvisso att det inte är en möjlighet att göra detta men då återstår den brännande frågan: vad fan är du rädd för människa? Om det nu inte ens är möjligt, vad är då problemet med att folk säger ”hen”?

Jag vill påpeka att ingen har argumenterat för att kriminalisera bort ”hon” och ”han”, inte ens för att ta bort orden i en språkreform. Man har bara velat införa ett ord till för situationer när könet är okänt, man talar i allmänna termer eller talar om personer som inte vill eller kan definiera sig som ett kön. Att det har blivit ett så stort genomslag handlar om att många har funnit stor nytta av ordet av olika skäl.

Den bästa lösningen på detta lär ju vara att de som vill använda ”hen” fortsätter göra det och de som fortfarande vill skriva ”hon eller han” eller chansa när de egentligen inte vet fortsätter med det. Det är faktiskt helt jävla okej för vi lever i ett land där man får skriva hur fan man vill, till och med saker som är helt åt helvete fel enligt alla språkliga regler. Sinnessjukt!

Eftersom ordet ”hen” används väldigt mycket bör det också accepteras som en del av svenskan. Språkregler ska ju sättas efter hur språket används, inte av några politiker som har idéer om hur det bör användas. För det, det vore i sanningens namn att försöka tvinga på folk sina värderingar.