Sexig politik.

Diskuterade ”twitters sexigaste” på just twitter. Twitters sexigaste är en tävling som handlar om att kora just twitters sexigaste. Men sexigt handlar här inte om att twittra om sex, se sexig ut eller liknande utan om detta:

Twittrare uppmanas nominera personer med så mycket personlighet, humor, smarthet, briljans eller andra egenskaper som gör att de känns som det sexigaste vi kan hitta.

Sexighet är alltså ”personlighet”, humor, smarthet briljans och så vidare. Och jag blir så trött, så trött på att allt i slutänden ska koka ihop till att vara sexigt.

Skrev om detta och fick, som väntat, invändningen att många faktiskt anser dessa egenskaper attraktiva och att sexighet bör gå och går utanför rent fysisk attraktivitet. Detta stämmer, och jag har såklart inga problem med att folk attraheras av dessa egenskaper. Vad jag däremot finner tröttsamt är att dessa egenskaper inte får stå för sig själv, utan sätt i kontexten av att andra finnas dem attraktiva. Jag skulle bli ganska grinig om någon beskrev mig som ”sexig” eftersom jag uttrycker min åsikter, är intelligent eller liknande. Jag vill att dessa egenskaper ska få stå för sig själva.

Vidare tänker jag på en gång när jag var med och startade upp ett ungdomsförbund där en medverkande uttryckte en önskan om att vi skulle vara ”sexigare” än det redan existerande ungdomsförbunden och sedan hade idéer om vilka politiska perspektiv, metoder och retorikval som anses sexiga bland ungdomarna. Även Centerstudenter har försökt slå sig in på sexighetsspåret men sin utvikningskampanj, och jag har även hört det ryktas om andra försök såsom att säga att ”storleken spelar roll” när man talar om skyskrapsbyggen.

För mig är detta väldigt typiskt för den unga intellektuella och politiska eliten eller vad man nu ska kalla det. Det viktiga är ”sexighet”, inte nödvändigtvis som i knullbarhet men som i att allt man gör, säger och så vidare ska belysas utifrån något slags lifestyleperspektiv, ett personligt varumärkesbyggande för att sälja in vissa politiska idéer. I takt med detta blir ofta själva innehållet mer urlakat, fullt av meningslösa statements och plattityder såsom att man ska få vara som man vill, vad nu det ska betyda.

Politiken handlar för dessa människor inte om att ta fram lösningar för att göra människors liv bättre utan om att marknadsföra sig själv som individ samt ha någon slags intern debattävling, eftersom det är sexigt. Det är sexigt med politiskt engagemang, intelligens och så vidare. Jag föraktar dessa människor, ty den som inte har ett intresse för att göra världen till en bättre plats har inte i politiken att göra enligt mig.

Och denna tweet ringar in saken så jävla väl. När jag kritiserade utviket så fick jag svart att det var ”kul” och inte så seriöst. Ja, det är just dte som är problemet. Att detta för er inte är något seriöst, bara en låtsaslek eller möjligtvis en framtida karriär, ett sätt att bygga sitt personliga varumärke och få flamsa runt samtidigt som man framstår som intellektuell.

5 reaktioner till “Sexig politik.”

  1. Men fy fan vad jag är trött på det det där ”äh vi ba hade ruligt jö”. När det kommer från personer som ska ta saker å ting på allvar. Typiskt synsätt som jag inte skäms att säga att det är så jävla vanligt bland medelklass, framför allt övremedelklass, unga och liberala som aldrig tar ett skit på allvar men som ändå vill bestämma över individers liv.

    1. Väldigt typiskt ja. Dock att de ju döljer sig bakom att de inte vill bestämma över individer.

  2. Fast när man säger att förbund ska bli sexigare så har det NORMALT inget alls med utvik och liknande att göra, utan brukar vara en metafor för att man ska våga mer, bli mer attraktiva, ses som mindre dammiga, förknippas mindre med tråkig långbänksdragning, kansliverksamhet och så vidare. Tycker inte att den omskrivningen helt behöver vara alldeles galen, utan att den ganska bra lever upp till de allmänna egenskaper vi brukar klistra på sex…

    Sedan är det iofs en HELT annan fråga om det i sig är bra att förbunden strävar i denna riktning.

  3. Jag kom att tänka på hur jag relaterar till företag och branscher som sexiga (eller oftast osexiga) arbetsgivare när jag diskuterar potentiella jobb efter examen med polare. Det har ju med hur attraktiva jag tycker att de är – inte i sängen utan som arbetsgivare.

    De kan potentiellt sätt ha gjort något liknande resonemang på twitter, eller så tänkte de bara inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *