CUF – Fanny Åström

Liberal populism.

Mitt favoritungdomsförbund Cuf sysslar i vanlig ordning med min favorithashtag, nämligen #vemägerdig. Bland tweetsen fann jag ett utmärkt exempel på liberal populism, nämligen Wagenius som sprider myten om att vi har för många myndigheter i Sverige för att de ska vara möjliga att räkna.

För det första så ändras antalet myndigheter hela tiden. Saker och ting läggs ner, startas upp och slås ihop. Så fort det görs en utredning så startas en egen tillfällig myndighet för det syftet och så vidare.

Vidare så finns det såklart gränsdragningsproblem när det kommer till vad som ska räknas som en egen myndighet, och det är väl snarare där räkningsproblemet kommer in, än att de är ”för många” för att det ska vara möjligt att räkna.

Tror Wagenius seriöst att anledningen till att myndigheterna inte går att räkna alldeles enkelt är att det är för många? Hen verkar vara en klipsk person så jag tvivlar på det. Varför sprider hen då denna uppfattning? Troligen för att det utgör en effektiv bild som folk kan gå igång på. Typ: ”staten har så många myndigheter att de inte ens själva vet hur många de är, Ddr-Sverige!!!!!!”.

De är liksom inte intresserade av att undersöka frågan om hur Sveriges byråkrati fungerar utan de vill bara mångla ut sitt jävla budskap om att det är ”för mycket”, helt utan tanke på att detta faktiskt fyller en jävla funktion i samhället. Om vi slumpmässigt tar bort hälften av alla myndigheter, bli Cuf nöjda då? Jag hoppas inte de är så pantade men ibland undrar en fan.

Ett väldigt tramsigt och populistiskt sätt att bedriva politik på, helt enkelt. Men det går väl i linje med deras jävla clownnäsor:

Att fördumma det politiska samtalet.

Centerpartiets ungdomsförbund Cuf driver en kampanj under namnet #vemägerdig där de skriver om att staten inte borde ”lägga sig i” så mycket och att folk ska bestämma själva. En väldigt viktig ingrediens i denna kampanj verkar vara tillgång till alkohol och krogens stängningstider. Cufare tycker att det är en viktig frihetsfråga att kunna vara på krogen så länge en vill.

Kan en ens tala om frihet om ens starkaste relation till ofrihet är att inte kunna vara på krogen hur länge som helst?

Raljerade lite kring detta på twitter och fick en massa spännande svar. Bland annat att alkohol är en ”fråga som ungdomar bryr sig om” och att det därför är naturligt att driva den som ungdomsförbund. Nå, det är såklart bra att ni driver ungdomsfrågor men det finns såklart en uppsjö av sådana, och det säger fortfarande något om er att ni väljer att fronta alkoholfrågan så hårt. En massa ungdomsförbund gör inte detta, så det är ju knappast den enda ungdomsfrågan.

Grejen är nog snarare den att Cuf vänder sig till en speciell slags ungdomar: de som inte haft något annat bekymmer i livet än att krogen stänger tidigt. Och ja, det kan en väl såklart göra, men då får en nog stå ut med att ens så kallade ”politik” kommer att ses som tramsig.

Sedan så var det en person som ville förklara varför Cuf hade valt att fokusera på krogfrågan:

Politik ska vara ”enkelt att relatera till” och ”inte så krångligt”. Ja, då är såklart alkoholfrågan en jättebra fråga! Eller? Är det inte i själva verket en ganska krånglig fråga eftersom den innefattar en massa frågor som rör folkhälsa, arbetsmiljö, gatuvåld och en massa annat. Alkoholens negativa effekter är knappast obefintliga. Alkoholfrågan är, liksom politik generellt, krångligare än vad Cuf verkar vilja låtsas om. Det finns en mängd olika aspekter att ta med i beräkningen. Men om en har perspektivet ”buhu, staten ska inte bestämma vad jag ska göra” så blir såklart alla frågor enkla, det är väl bara att härleda något resonemang om rätten till sin egen kropp.

Samma banalitet visa Cuf på i sin inställning till myndigheter. Under rubriken ”Slutar jorden snurra om Rymstyrelsen lägger ner” skriver de:

Nämnder för hemslöjd och mot diskriminering, Statens Kulturråd. Sverige har hundratals myndigheter. Alla kostar pengar, alla har makt. Behöver vi ha så många?

Förutom humorn i att Cuf uppenbarligen verkar tycka att politik som inte direkt leder till att jorden fortsätter snurra är onödig så är detta ett klockrent exempel på liberal populism. Cuf tycker att det finns ”för många” myndigheter, och så väljer de några som de tycker låter onödiga. Vad ska vi med hemslöjd och motstånd mot diskrimineringen till? Helt utan någon slags undersökning av kostnader och uppgifter, vad de faktiskt uträttar och liknande. När de skrivit om denna fråga mer detaljerat har det låtit i stil med rubriken, typ såhär: ”blir ditt liv katastrof om arbetsmiljöverket lägger ner”. Nej, kanske inte, men arbetsmiljön kommer såklart försämras. Detta är att föra en diskussion på en plågsamt låg nivå.

När en kritiserar folk för att fördumma politiska samtal så brukar en anklagas för att vara en elitist som vill att politik ska vara svårt. Jag tycker att det är viktigt att människor inte känner sin alienerade från det politiska samtalet för att de kan för lite eller liknande, det är extremt viktigt att vara inkluderande. Däremot så tycker jag inte att politiken för den sakens skull ska förvandlas till någon jävla lekstuga.

Att tro att människor är för dumma för att kunna förstå komplexa frågor är ju endast att underkänna deras intelligens, att tro att de inte kan bättre. ”Jaja, vi slänger in lite krogöppettider här så kan alla ungdomar bli indignerade för att de inte får vara ute så länge de vill”. En kan gott och väl förklara komplexa samband på ett pedagogiskt sätt som människor kan relatera till, det behöver inte vara på denna extremt låga nivå som Cuf tyvärr gör det till.

Sexig politik.

Diskuterade ”twitters sexigaste” på just twitter. Twitters sexigaste är en tävling som handlar om att kora just twitters sexigaste. Men sexigt handlar här inte om att twittra om sex, se sexig ut eller liknande utan om detta:

Twittrare uppmanas nominera personer med så mycket personlighet, humor, smarthet, briljans eller andra egenskaper som gör att de känns som det sexigaste vi kan hitta.

Sexighet är alltså ”personlighet”, humor, smarthet briljans och så vidare. Och jag blir så trött, så trött på att allt i slutänden ska koka ihop till att vara sexigt.

Skrev om detta och fick, som väntat, invändningen att många faktiskt anser dessa egenskaper attraktiva och att sexighet bör gå och går utanför rent fysisk attraktivitet. Detta stämmer, och jag har såklart inga problem med att folk attraheras av dessa egenskaper. Vad jag däremot finner tröttsamt är att dessa egenskaper inte får stå för sig själv, utan sätt i kontexten av att andra finnas dem attraktiva. Jag skulle bli ganska grinig om någon beskrev mig som ”sexig” eftersom jag uttrycker min åsikter, är intelligent eller liknande. Jag vill att dessa egenskaper ska få stå för sig själva.

Vidare tänker jag på en gång när jag var med och startade upp ett ungdomsförbund där en medverkande uttryckte en önskan om att vi skulle vara ”sexigare” än det redan existerande ungdomsförbunden och sedan hade idéer om vilka politiska perspektiv, metoder och retorikval som anses sexiga bland ungdomarna. Även Centerstudenter har försökt slå sig in på sexighetsspåret men sin utvikningskampanj, och jag har även hört det ryktas om andra försök såsom att säga att ”storleken spelar roll” när man talar om skyskrapsbyggen.

För mig är detta väldigt typiskt för den unga intellektuella och politiska eliten eller vad man nu ska kalla det. Det viktiga är ”sexighet”, inte nödvändigtvis som i knullbarhet men som i att allt man gör, säger och så vidare ska belysas utifrån något slags lifestyleperspektiv, ett personligt varumärkesbyggande för att sälja in vissa politiska idéer. I takt med detta blir ofta själva innehållet mer urlakat, fullt av meningslösa statements och plattityder såsom att man ska få vara som man vill, vad nu det ska betyda.

Politiken handlar för dessa människor inte om att ta fram lösningar för att göra människors liv bättre utan om att marknadsföra sig själv som individ samt ha någon slags intern debattävling, eftersom det är sexigt. Det är sexigt med politiskt engagemang, intelligens och så vidare. Jag föraktar dessa människor, ty den som inte har ett intresse för att göra världen till en bättre plats har inte i politiken att göra enligt mig.

Och denna tweet ringar in saken så jävla väl. När jag kritiserade utviket så fick jag svart att det var ”kul” och inte så seriöst. Ja, det är just dte som är problemet. Att detta för er inte är något seriöst, bara en låtsaslek eller möjligtvis en framtida karriär, ett sätt att bygga sitt personliga varumärke och få flamsa runt samtidigt som man framstår som intellektuell.

Ett trött argument.

Ett av de tröttaste argumenten för lönesänkningar någonsin måste ju vara följande som CUF kommer med i sin debattartikel för att ungdomar ska utföra mycket viktigt heltidsarbete för 12000 kronor i månaden.

Det är naturligtvis så att ingen ungdom skulle välja lägre lön framför högre lön, men det som det står emellan i de här fallen är lägre lön gentemot ingen lön alls, och då torde valet bli tämligen enkelt. Det är mycket bättre att stå med en fot inne på arbetsmarknaden än båda utanför. Det är mycket bättre att tjäna 12 000 kr i månaden än att tjäna 0 kr i månaden.

Med följande argumentation kan man ju lika gärna sänka lönen så den blir en krona i månaden, ty det är ju trots allt bättre än ingen krona. Nu handlar det emellertid inte bara om vad man tjänar utan även vilket arbete man utför och inget säger att man tycker att det är bättre att jobba för en pisslön än att vara ledig för inga pengar alls. Jag skulle nog inte ha tagit ett heltidsjobb för en ersättning på 12000 i första taget helt enkelt eftersom jag tycker att det är en ovärdig ersättning för 160 arbetade timmar. Jag skulle in i det sista ha försökt hitta andra jobb, plugga och leva på sparpengar. Sedan om man blir tvingad till det för att överleva så får man väl svälja det, men betyder absolut inte att det är ett bra erbjudande på något sätt eller att det är en önskvärd utveckling.

Klart lönesänkningar leder till fler jobb, om arbete vore gratis att anställa folk skulle ingen vara arbetslös. Frågan är dock vad som ska vara målet i samhället: full sysselsättning bara för sakens skull eller att folk lever ett drägligt liv i så hög uträckning som möjligt? CUF verkar i alla fall ah bestämt sig för det förra.