Jag vill förtydliga två saker angående inlägget om Widerstedt:
- Jag är egentligen obrydd om det hen har gjort. Jag tycker inte att hens videos eller inlägg varit särskilt provocerande. Jag tyckte det var roligt när hen onanerade i Big Brother-bikten på internationella kvinnodagen. Utöver det känner jag typ ingenting inför människans provokationsgärning. Tycker hen är lite lustig då och då, det är allt.
- Huruvida hen planerat det hela långt i förväg eller ej tycker jag är ganska irrelevant. Jag kan förstå att någon annan tycker det är en intressant aspekt, men för min del handlar det oavsett om att inte ta ansvar för sina handlingar.
Jag tänkte även passa på och fortsätta diskussionen:
Vissa har kommenterat och skrivit att Widerstedt verkar vara en helt annan person i andra sammanhang (till exempel tidigare bloggar) och menar att detta är hens ”verkliga” jag. Jag vänder mig helt och hållet emot termen ”verkliga jag” i sammanhanget. Jag menar att du inte kan dela upp ditt ”jag” i någon slags egentlig kärna som du kallar mer verklig, och sedan sålla ut delar av ditt agerande som delar som inte tillhör detta verkliga jag. Du är allt du gör, tänker och säger. Det finns säkert vissa delar av din person som du känner dig mer bekväm i, men det gör inte de andra delarna mindre verkliga, bara mindre önskvärda. Det är fullt naturligt att människor har olika roller i olika sammanhang, men alla dessa roller är med och konstituerar personligheten och framförallt din gärning på jorden.
Jag tror att människor använder sig av denna uppdelning för att kunna försvara beteenden de inte känner sig bekväma med hos sig själva, och även beteenden som de inte kan acceptera hos andra som de känner för andra egenskaper. Hur ofta hör en inte detta om våldtäktsförövare, att personen inte är sådan ”egentligen” och därför er definition inte kan vara skyldig utan att det måste ha skett något slags misstag. Inte för att jag Liknar Widerstedt harmlösa provokationer med våldtäkt, men jag tror att ni begriper min poäng: föreställningen om jaget som en ”verklig” kärna som man sedan ikläder olika ”masker” (som man efteråt kan ta av helt utan att de har färgat en) är en konstruktion som tillåter människor att slippa känna dåligt samvete över gärningar de gjort sig skyldiga till. Detta leder också till att de inte ser detta som delar i sitt ”sanna” jag och därför inte känner sig nödgade att förändra det. En slipper helt enkelt ta den moraliska smällen från sitt agerande.
Nå, det är klart att en kan ”spela en roll” för att göra en poäng, men en ska samtidigt veta att denna roll inte går att med säkerhet åtskilja från ens ”sanna jag”. Rollen kommer obönhörligt att flyta ihop med dig och även göra ett avtryck i världen. Därför ska en kunna stå för de saker en gör även då en medvetet träder in i en roll.
Tycker för övrigt att Kvinnopartajs inlägg om saken är mycket bra.
Hmm, men tycker du då alltså att en skådespelare i t ex en film ÄR sin roll också? Visst att Hanna Widerstedt spelade extremt länge, och så klart la in lite mer av sig själv i sin roll än en vanlig skådespelare gör, men ändå? För mig känns det ganska självklart att man kan låtsas vara någon som man absolut inte är.
Tycker det är en annan sak då man som tittare förväntar sig just skådespel.
Klart att det är en annan sak eftersom sammanhanget är olika, men jag tolkar din text som att det inte är _möjligt_ att vara någon annan än den man är, att allt man gör alltid är en del av ens riktiga personlighet. Det borde väl gälla även skådespelare i så fall (vilket jag antar att Widerstedt såg sig själv som).
”Jag menar att du inte kan dela upp ditt ”jag” i någon slags egentlig kärna som du kallar mer verklig, och sedan sålla ut delar av ditt agerande som delar som inte tillhör detta verkliga jag. Du är allt du gör, tänker och säger.”
Sedan att hennes agerande har fått konsekvenser, det är ju en annan diskussion.
Menar mer i fråga om ansvar, men tycker även att det finns en generell tensens mot att vilja dela upp din personlighet i olika delar, en ”kärna” och olika masker, inom bloggosfären.
Jag håller med dig Mary. En roll är fortfarande en roll oavsett om man spelar på teaterscenen eller på bloggen. Jag har själv spelat mycket teater som ung och det är klart att jag använder delar av mig själv när jag spelar men det innebär inte att rollen är lika mycket jag som den jag är privat.
Hen? Är inte Hannah Widerstedt en hon?
Bloggen är könsneutral, så därför.
Men om du egentligen inte bryr dig om det hela, varför vänder du dig emot det? Vad har hon gjort för egentlig skada? Jag tycker att hon har gjort det mesta med humor, samt att hon har varit en så himla osannolik karaktär att iaf jag har väntat på att något ska sådant här ska hända. Jag tycker att det är intressant att hon har varit både extremt hatad och älskad. Och hon skriver på bloggen att hon har blivit karaktären och inte kunnat separera den från sig själv samt att hon både älskat och hatat rollfiguren. Hon står ju för vad hon har gjort.
Jag bryr mig ju, men jag tyckte inte att karaktären provocerade etc i särskilt stor utsträckning.
Vad jag tänker är.. var det inte fruktansvärt UPPENBART, hur kunde någon ta den s.k. rollen på allvar?
Det var ju uppenbart att hon spetsade till sig för att provocera, precis som alla skandalbloggar gör.
Tycker nog att det går att tala om ’ett verkligt jag’ som ex. kan sättas ur spel vid både fysiska & psykiska sjukdomar, kriser, PMS & dylikt. Det gör inte agerandet mindre verkligt & det är inte detsamma som att agerandet är separerat från ens jag men jag tycker att en kan tala om att det inte är ens sanna jag så som en duk med fläckar inte är skapt sådan utan har blivit sådan & visserligen ÄR sådan men går att tvätta. Hoppas att metaforen makes sense på annat håll än i mitt huvud.
Jag förstår hur de tänker men håller inte riktigt med. Det är klart att man är olika under inflytande av olika saker och att man kan ”spela”, men det betyder inte att man saknar ansvar.
Ansvar för vad? Du har inte uttryckt vad hon gjort för fel. Att hon varit elak mot vissa? Eller att hon utryckt sig rasistiskt? Som jag förstår det tycker du inte att hon gjort något klandervärt egentligen, så varför måste hon ta ansvar om hon inte gjort något fel enligt dig?
ta ansvar för sig själv kanske. människan gör ju fan vad som helst för uppmärksamhet.
Jo, om man tycker att det är etiskt felaktigt ja. Då håller jag med om att man måste ta ansvar för vad man gör även i en roll (precis som hanna – happy happy fatgirl skriver här nedan). Men jag har inte sett att Fanny uttryckt att hon tycker att Widerstedt gjort något fel när hon var i sin karaktär, tvärt om förstår jag det som att Fanny tyckte hon var lite ball, och då undrar jag givetvis vad det är hon nu ska ta ansvar för enligt Fanny. Måste man ta ansvar för att man varit ”lite ball”? Nej, jag tycker inte det.
Tagga först och främst ner din ton.
Jag ogillar ansvarsfrånskrivande, vilket gäller oavsett om jag sympatiserar med handlingarna som utförts eller ej. Konstigare än så är det inte.
Jag tycker att ansvar till olika mån finnes även om en av olika anledningar frångår ’originaljaget’ men att olika omständigheter kan förklara någonting som extraordinärt – dock inte bortförklara.
Jag tycker att det var ganska intressant att se hur hårt straffad Hanna blev, på ett sätt som jag tycker att manliga ”skandalbloggare” (typ Jockiboi) inte blir. Jag tycker att ”projektet” till stor del visar hur jäkla illa man tycker om tjejer som är extrema och inte ”smakfulla” och lagoma, som inte är behagfulla och naturliga. I den månen tycker jag det hela är intressant (även om man kanske lika gärna hade kunnat gå till Kissie för att göra den observation och HWs projekt kanske var överflödigt eftersom det redan fanns underlag för slutsatsen).
Dock håller jag med Lisa Magnussons poäng om hora/madonna här: http://rodeo.net/lisamagnusson/2012/10/08/det-ar-konst/
Jag kan mycket väl tänka mig att man skulle kunna dra intressanta slutsatser och analysera hela HW-grejen, men jag tror inte att Hanna Widerstedt själv har några ambitioner att göra det, inte vad hon ännu visat i alla fall.
Men jag håller med dig också om att även om man gjorde ett konstprojekt så har man ett ansvar för sina handlingar och jag kan tycka att många element i HWs projekt var oetiska, precis som jag ansåg med Odells. Jag är inte en sådan som tycker att konst ska ha fritt spelrum för att det har konst, utan jag anser att man även där bör göra etiska överväganden (och framför allt när det gäller konstnärer som faktiskt går på statligt finansierade skolor, i och med att dessa bör arbeta utifrån någon slags värdegrund som jag inte orkar googla på just nu). Man kan inte ursäkta sig med ”jag bara låtsades”. Dock tycker jag att det kan vara en… kanske inte ursäkt, mer förklaring och förmildrande, om man som Marielle skriver ovan gör handling som är styrda av psykisk ohälsa och även somatisk ohälsa.
Fanny: Jag kan ha helt fel nu, och då ber jag om ursäkt. Men jag får känslan att ditt problem med hela Widerstedt-grejen är att du faktiskt gillade Widerstedt (eller Louis Vulgorette) som den karaktär hon var och därför blev besviken på att Widerstedt sen tog avstånd ifrån denna karaktär som du faktiskt tyckte om. Du vill att hon ska stå upp för Louis och inte förkasta henne för att du gillar Louis?
Nej, så är det inte. Jag har inte följt Widerstedt på ngt vis och har ingen känslomässig bindning till det hela. Jag tycker Bara att det är lame med folk som ”provocerar” för att sedan gå ut och kalla det ”konst”.