Får faktiskt erkänna att jag har behövt rannsaka mina känslor kring hela Widerstedt-grejen. Jag har funderat lite på varför jag tycker hela grejen är så störig, och kommit fram till att det kokar ner i två olika grejer.
Den första grejen är såklart grejen med att hen ”bara spelar”. Detta vet ni ju och har läst mig skriva om innan, två gånger till och med. Såhär, det är klart att man kan ”spela en roll”, som en skådespelare. Det jag stör mig på är när det sker i den kontexten det gör nu, det vill säga bloggosfären. I bloggosfären snackar ju alla om att de ”spelar en roll”, att de är andra personer i verkligheten och så vidare. Detta stör mig något sanslöst, och därför finner jag det extra provocerande när någon drar det till den nivå Widerstedt gör.
Grejen är att det känns lite billigt, bara som en desperat förlängning av det gamla vanliga tugget. Jag tycker att det är tråkigt att vi i allt högre grad har kändisar som liksom inte står upp för sig själva och alltid försöker påtala att de ”egentligen” är något annat. Om det bara varit Widerstedt som gjort detta hade jag nog inte reagerat så starkt, och då hade det även känts mer nyskapande. Men nu kör hen bara i samma gamla spår som typ alla provokationsbloggare har gjort innan, det är bara det att hen i slutet kallar det ”konst”.
Om det nu är konst och om hen nu har spelat hela tiden så tycker jag att det är högst oklart, själva utförandet alltså. Hur tänkte hen till exempel när hen onanerade i Big Brother-bikten. Var detta något som hen anser att den typ av tjejer som hen försöker kritisera med sitt projekt brukar göra? Menar hen att detta är en del av vårt nuvarande kvinnoideal? Det tycker jag allt är en tunn analys. Det känns mer som att det är en ursäkt för att agera allmänt gränslöst, som sedan sätts in i någon slags feministisk analys där det inte riktigt passar helt enkelt för att det inte är ett ideal i vårt samhälle att kvinnor ska onanera i direktsändning.
Den andra grejen som börjar störa mig mer och mer nu såhär i efterhand är den att jag blir så matt på hela grejen med ”luften är fri”-provokatörer, och att dessa anses vara ”konstnärer”. Jag tycker att Vilks och Widerstedt är två mycket bra exempel på detta. Deras gärningar som konstnärer bygger på att sparka på grupper som redan ligger, i Vilks fall muslimer och i Widerstedts fall så kallade bimbobrudar, som ju knappast åtnjuter en privilegierad ställning i detta samhälle (mer om detta i mitt inlägg om bimboidealet) utan snarare är de som alltid får bära den satans skammen för allt dåligt med kvinnosynen i vårt samhälle.
Människor tycker att detta är okej eftersom de ”provocerar” och då är det liksom automatiskt subversivt, utmanande av ideal och normer och så vidare, som det ofta heter. Jag tycker inte att varken Widerstedts eller Vilks verk är det minsta subversiva, jag ser det bara som banala och fullkomligt intetsägande handlingar som är provocerande egentligen bara för att de är så idiotiska.
Gud, vilket miffo som helst kan väl ”provocera” på de premisserna, inte heller utsätter en sig för någon större risk eftersom samhället har en tendens att skydda personer som sysslar med att sparka på utsatta grupper, till skillnad från de konstnärer som faktiskt i någon verklig mening utmanar makten i samhället.
Kopplingen Vilks och Widerstedt kanske inte känns helt uppenbar för alla, men jag hoppas på att ni ändå greppar mitt huvudsakliga resonemang kring denna typ av ”konst” som egentligen mest består av vilt sparkande åt alla håll, i hopp om att provocera någon. Det finns inget vettigt budskap, inget verkligt subversivt eller utmanande av samhällets normer och värderingar, snarare cementeras dem.
Bra formulerat. När jag läste kommentarerna på tidigare inlägg så reflekterade jag över att människor som främst ser helheter och människor som främst ser detaljer ofta har svårt att kommunicera. Jag är ”helhetsmänniska” och uppfattar dig som att du ligger mer åt det hållet. Man ser trender, tendenser och mönster. När man sedan diskuterar med människor som ser varje enskild del för sig så blir det svårt att mötas i diskussionen. Jag tycker att du uttrycker dig tydligt och är bra på att formulera dina tankar. Upplever du att det oftast går fram och har du några tankar runt detta? Jag tänker att alla människor behövs och kan komplettera varandra, men att man ofta fastnar i diskussionen för att man har olika sätt att se på saker rent ”hjärnmässigt”.
Jag tyckte Kvinnopartaj skrev jävligt bra om hela den grejen, och att det är alldeles för uppenbart att provocera med att vara blond bimbo. Även om det är konst är det alldeles för uppenbar och därför trist konst.
http://kvinnopartaj.wordpress.com/2012/10/08/en-installation-om-ett-konstprojekt/
Jag tycker att du verkligen sätter huvudet på spiken med den sista paragrafen. Widerstedt kallar sig ju ”insatt i feministiska frågor”, men jag förstår inte hur hen kan få ihop det här. Känns som om hen helt saknar analys.
Jättebra inlägg. Att provocera och ha ett vettigt syfte med det är en sak, men att bara provocera för att reta upp folk och inget mer är bara idiotiskt och inte speciellt svårt.
Jag tycker faktiskt att Widersteds konstperformance är intressant, och det som är intressant är hennes motivering till vad hon gjort, för hon uttrycker ju faktiskt ett tydligt syfte, (dvs provocerar inte bara för sakens skull, vilket jag inte heller ser att Vilks gör). Det jag tycker är intressant är just hennes syfte som jag tycker känns ganska oväntat, att driva med ”bimbon”. Att hon verkligen skuldbelägger dessa tjejer, istället för att t.ex. kritisera de villkor som tjejer förväntas leva efter, konsumtionssamhället osv. Var är feminismen i det? Hon verkar trots allt ha offrat en del, för denna väldigt grunda analys. Vad jag menar är, att bara för att man tycker att en konstnär är dum i huvudet och har en dålig samhällsanalys, så behöver ju inte konsten vara helt förkastlig. Både Vilks och Widerstedt HAR ju ett syfte med sina provokationer, även om en tycker att de har fel i sitt budskap. Och det är det ju fritt fram att kritisera. Tycker bara att synen på konst är lite underlig om kriteriet är att den måste ”sparka uppåt” eller ha ett budskap som en håller med om.
En teori: Kan det inte vara precis det här hon vill att vi ska diskutera, dvs vad är skillnaden mellan en roll och den som spelar rollen? Varför ser vi ner på ”dumma blondiner” som Kissie med flera istället för att rikta kritiken mot den norm som får unga kvinnor att spela dummare än vad de är och får dem att tycka att utseende är viktigare än hjärna? Vad är skillnaden på blond med rosa läppstift och brunett med rött?? Varför bestraffar vi kvinnor som lever ut sin sexualitet utan att skämmas så hårt? Genom att nu ta avstånd från sin karaktär får hon oss att än en gång bli förbannade på henne, fråga henne ”Hur kan du lämna Louis Vulgorette i sticket, hur kan du fördöma henne lika hårt som alla andra?”
Kanske var ”Jag blonderade håret och började sminka mig annorlunda. Från att ha mörkröda läppar till att ha neonrosa läppar var inte direkt lockande för mig.”, ”Alla offentliga människor jag träffat, jag har förstått att ert liv är totalt meningslöst och jag vill aldrig någonsin vara ett del av det, igen.
Ni äcklar mig.” och ”Det är detta vår generation läser, och inspireras av.
Dessa tjejer är dagens ideal. Vår framtid, och den skrämmer mig.”
medvetna provokationer för att få fram just den här debatten.
Kanske menar hon precis vad hon skriver när hon skriver: ”Ni ska inte förstå, ni ska reflektera”
Eller så är det jag som läser in för mycket i hennes nya videoinlägg:
http://widerstedtx.wordpress.com/2012/10/10/chapter-1/
Eller också är hon medvetet självbelåten och mystiskt intellektuell när hon försöker förklara varför hon skjutit mot öppet mål istället för att göra något intressant.
Tja, jag tyckte det hela var ganska så intressant. Inte själva HW-grejen i sig och vad hon gjorde eller hade för syfte med det hela, det var tämligen ointressant. Men jag tycker att reaktionerna på det hela har varit intressanta, och då menar jag både reaktionerna på karaktären HW och reaktionerna på att hon ”kom ut” som konstprojekt.
Publikens reaktioner är den egentliga konsten?
Ingen aning om det var det som var syftet, men kanske?
I vilket fall har hon ju lyckats skapa debatt kring det hela..
Det finns många som lyckas ”skapa debatt”, det betyder inte att deras gärning är bra.
Jag har inte sagt att gärningen är bra..
För att parafrasera Fanny Ambjörnsson: en person kan inte avgöra om en handling är subversiv eller inte, eftersom alla människor har väldigt olika utgångspunkter för vad som är makt, och hur denna kan påverka.
Jag håller med dig i det allra mesta du skriver om Hanna Widerstedt. Däremot så tycker jag att hela projektet trots allt har en del poänger. Till exempel så är det ju väldigt intressant hur hennes texter, oavsett hur provocerande de har varit (och ja, oftast på ett ganska platt provocera-för-provokationens-skull-sätt), har överösts med ett sådant bottenlöst hat. Det är hora hit och du är ful och korkad dit, och rena dödshot ibland. Det är något väldigt obehagligt i hur avtrubbade folk tycks vara när det är ”korkade bloggbrudar” som får den här typen av kommentarer.
Det är mest det jag tycker ställs på sin spets när hon då sen helt plötsligt påstår, oavsett om detta är sant eller inte, att allt hela tiden var ett konstprojekt. Visst var det mesta hon skrev under all kritik – men väldigt få av kommentarerna rörde det. Kommentarerna var mestadels rent kvinnohat. Och jag tror att en del av detta kvinnohat legitimeras av den intellektuella nivån. Jag skulle vilja kalla det klassförakt.