Vad gör man när man vill krama lite extra saft ur en nyhet? Jo, man ringer in en expert. För det mesta en Pr- eller retorikexpert som ska ”analysera” olika politiker uttalanden och framträdanden, men Aftonbladet tar det ett varv extra och ringer in en hånexpert (eller historieprofessor) som får uttala sig om de förfalskade mynten där det står ”vår horkarl till kung”. Hånexperten tycker inte hånet är bra.
När en offentlig person smutskastas på det här korkade sättet väcker det nästan alltid sympati för den utsatta och slår tillbaka mot den som ligger bakom.
Vad ska man tänka då egentligen? Typ såhär: ”jaha, det var inget bra hån trots att jag tyckte det. Bäst att lägga diskussionen om kungens kaffeflickor åt sidan och börja sympatisera med honom istället”.
Ja gud, vi lever verkligen i experternas tidevarv. Inget kan få ske utan att någon expert ska kommentera det. Jag ska utbilda mig till expertexpert och kommentera experter. Hånexperten får G för att han försökte.
Och så jävla professor Dick Harrisson också. Nåja, då behöver vi inte oroa oss för att vara tvungna att ta det på allvar. (Förlåt alla Lundensiska historiestudenter som älskar Dick, men jag kan inte ta honom seriöst).
Haha, expertexpert!
Samtidigt bemöts brottet att sprida falska betalningsmedel med en nästan ursäktande attityd.
Tycker inte heller det är den stora grejen här faktiskt.
Korkat? Intelligent hån skulle jag snarare påstå! Betydligt mer raffinerat än att tårta någon.
Ja. Dessutom ökar väl allt hån sympatin i vissa grupper.