Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Attityder kring kroppsbehåring.

Läste Bloggkommentatorernas inlägg om benhår och fann, i kommentarerna, en massa lustiga attityder kring frågan. Så jag tänkte att jag skulle gå igenom dem nu.

Först ut har vi alltså personen som tycker att man ska få tycka som man vill. En riktig klassiker.

Det är klart man kan ha preferenser, som typ alla som någonsin lagt sig i denna debatt sagt redan innan. Dock att man inte ska trycka dem i ansiktet på folk. Men vad som framförallt är intressant är att människor som uttrycker en preferens för orakade ben på kvinnor ofta anklagas för att vilja begränsa kvinnors valmöjligheter. ”Man får väl göra som man vill”, sägs det då. Och ja, det får man, men det borde väl gälla båda vägarna.

Dessutom är det viktigare att lyfta fram fördelarna med orakat eftersom det görs såpass sällan. Fördelarna med rakat, däremot, lyfts fram ungefär precis hela tiden. Det är så mysigt med lena ben, det är kvinnligt, det är snyggt och så vidare.

Sedan kommer den gamla harangen om att alla såklart ”får” göra som de vill så länge de inte kommer nära inpå. Jag vet inte exakt vad personen åsyftar med nära inpå, men det betyder ofta att man inte ska visa det offentligt, typ ha ärmlösa plagg.

Detta är lite som att säga ”det är okej att vara bög, så länge de inte tafsar på mig”. Det är okej med hår på kvinnor, så länge det inte kommer ”nära”. Jag tycker att det tillhör god ton att man inte trycker upp sitt ben eller sin armhåla i någons ansikte, men detta gäller både kvinnor och män och oavsett om de har rakat så eller ej. Varför ska en kvinna med orakade ben eller armhålor behöva vidta större försiktighet? Och om det inte är så att hon måste det, varför säger man då ens såhär? Är det ett problem att folk trycker upp just sina orakade armhålor i andra ansikten? Nej, skulle inte tro det.

Jag förstår inte människors behov av att säga att man ska visa hänsyn om man är homosexuell, orakade eller vad det nu gäller. Alla ska väl visa hänsyn, alltid. Varför ska den som bryter mot normer tvingas visa mer hänsyn, det tycker jag är en jävligt relevant fråga att ställa sig i sammanhanget.

Detta med att folk ska få ”välja själva” betyder oroväckande ofta att de ska skyddas från informationen om att vissa har gjort avvikande val. Såhär: om jag lägger upp en bild på mina rakade ben eller min rakade armhåla och skriver ”rakade mig idag, mysigt att vara len” så är risken för att någon skulle anklaga mig för att försöka hindra folk från att göra egna val minimal. Om jag däremot gör motsatsen och skriver ”mysigt med lite hår” så är risken stor att de arga kommentarerna om att jag inte accepterar rakade ben trillar in överhängande. Ta er nu en liten funderar på varför det är såhär. Varför är det egentligen så att det ses som en uppmuntran när någon vågar bryta mot normen och gå ut med det, men inte som en uppmuntran när någon går ut med att hen följer normen.

Det är också vanligt att feminister som rakar benen skriver om detta. Jag har aldrig, och jag menar verkligen aldrig, sett en negativt kommentar på något av dessa inlägg, även fast de egentligen också uppmuntrar till något.

Om hela jävla samhället uppmuntrar till ett beteende, i detta fall att raka benen, så är det väl rimligt att en yttepytteliten grupp uppmanar till motsatsen. Men det får man tydligen inte göra. Även om det är helt utan fördömande ton, helt utan krav eller ens utsagor som ”jag tycker hår är snyggare/bättre” så ser folk som rakar benen det som begränsande. Herregud benrakare, tagga ner och inse att ni har typ hela samhället på er sida, som stöttar era val. Hur i helvete kan det då vara så fruktansvärt provocerande att ett fåtal individer är offentliga med att de gör annorlunda?

Här reagerar någon på att Lady Dahmer uttrycker att hon saknar den rakade känslan. Det finns en utbredd uppfattning att man som orakad offrar en massa saker för ett ideal. Att man går omkring varje jävla dag och bara vill ha lena ben men tvingar sig själv att skita i det. Så kan det säkert vara för någon, framförallt i början. Jag kan säga som så att om jag hade helt hårfria ben naturligt så skulle jag knappast klaga, det hade varit skönt. Jag hade heller inte bangat om det fanns ett smärtfritt, snabbt och gratis sätt att avlägsna håret. Men allt detta handlar om avvägningar och jag har gjort avvägningen att det inte är värt den tid jag lägger ner på hårborttagning för den orakade känslan och de andra fördelar jag upplever med rakade ben (nu har jag förvisso epilerat dem, men jag lät dem vara i ett halvår innan dess).

Vidare så vänjer man sig vid och börjar kanske så småningom även uppskatta håret. Jag har i alla fall gjort det, nu när jag tagit bort det så saknar jag känslan en aning, även om det är skönt att slippa känna sig rädd för att folk tittar. Det är alltså inga konstigheter med att man väger för och nackdelar i olika beslut, det tror jag att vi alla gör. För mig är det viktigare att jag sparar tid och pengar på att ha en avslappnad inställning till min hårväxt än att leva upp till samhällets ideal. Den ”nyrakade känslan” som många talar så lyriskt om (tillåt mig tvivla på att det skulle vara det primära skälet till att folk rakar benen) är ändå inte så jävla fantastisk och håller i sig väldigt kort. Dessutom är känslan av stubb bra obehaglig.

Det som från början känns konstigt och fel vänjer man sig oftast vid. Grejen är att många personer inte över huvud taget har en ide om hur det känns att ha sin fulla hårväxt på benen och då kan man faktiskt inte göra ett avvägt beslut eftersom man inte testat båda alternativen. För den som vill har jag en sluta raka benen-guide här där jag tar upp dessa frågor mer ingående.

Och så detta eviga ”men det går så snabbt”. För det första är detta helt olika för olika personer. Jag till exempel behöver ganska mycket tid till min benrakning eftersom jag måste ”mjuka upp” benen först. Vidare så kostar rakhyvlar ganska mycket. Och dessutom så måste man se det hela i en kontext av allt annat vi gör för att vi ska behaga. Typ sminkar oss, noppar ögonbrynen, bantar och så vidare. Alla dessa saker gemensamt tar väldigt mycket tid och energi i anspråk, eller som jag brukar kalla det: är slöseri med liv. Med den insikten kan man nog också förstå vikten av att börja sålla.

Det spelar ingen roll att just denna enskilda grej bara tar fem minuter åt gången, för det är allting sammantaget som blir väldigt väldigt mycket mer. Då är det sjukt viktigt att lyfta fram det faktum att man kan välja annorlunda, att folk faktiskt väljer annorlunda. Det är därför jag skriver om detta, inte för att jag tycker att alla ska fatta samma skönhetsbeslut som jag utan för att jag tycker att alla ska fatta självständiga skönhetsbeslut. Välja själv hur de vill göra utifrån insikten om att samhällets normer styr våra val.

25 kommentarer till Attityder kring kroppsbehåring.

  • Foxears skriver:

    Jag facepalmar varje gång folk inte fattar det här. Det är så himla simpelt om man bara tänker lite. Tack för att du orkar förklara för de som uppenbarligen inte tänker.

  • Folk underskatta känslan av när vinden blåser genom håret på benen. Faktiskt härligt och den känslan varar längre, utan att behöva lägga någon som helst tid på att få till den! Underbart!

    • Nina skriver:

      Håller med! Jätteskönt faktiskt, folk borde testa. Helt ärligt så värmer det också lite, det blir som en viss isolering mot kylan. Bra för mig som alltid fryser. Jag håller med om det där att har man gått hårig ett tag så börjar man tycka om det, det skulle verkligen ta emot att raka. Sedan så känns det inte så kul att inte raka för folk bryr sig så jävla mycket, vilket är helt sjukt. Men å andra sidan, hur ska det någonsin ses som ”normalt” (man ba eh det är faktiskt naturligt, även kvinnor har hår), om folk bara viker sig för den sociala pressen.

      • Lovisa skriver:

        Jag känner mig som en plockad kyckling när jag har rakat mig! Som att jag är alldeles naken, haha. Har inte rakat benen på två år, armhålorna har jag inte rakat på minst fem. Om jag någon gång känner för att raka mig så är det för att jag vill kunna gå på stranden, eller på stan, eller vara i ett omklädningsrum utan att folk stirrar. Vilket är jävligt sjukt. Men så tänker jag på alla andra tjejer på stranden och stan och i omklädningsrum som kanske också vill sluta raka sig men inte vågar, och då är jag så sjukt glad att jag är hårig och inte skäms för att visa det!

  • Fredrika skriver:

    Haha men seriöst, släng av dig offerkoftan och sluta lipa. Raka eller raka inte, vad fan är problemet? Slutar killarna kolla? Vem bryr sig?

    Uppenbarligen är det någonting vi trivs med eftersom det praktiseras av många. Alternativet är att vi alla är autosadistiska och plågar oss själva av rädsla för att andra som plågar sig själva ska tycka vi är konstiga som slutar plåga oss själva. Makes sense…

      • Fredrika skriver:

        Det är samma gamla ramsa, hypoteser om påverkan och normer och bla bla bla bla gråt och tårar över slidhår och benhår, någon slags jämviktsprincip vid förespråkandet av kroppsegenskaper och samma tröttsamma tugg ad infinitum.

        Alla som inte köper det rakt av har inte läst inlägget.

        Right…

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Nja, det jag reagerade på var väl snarare att du skrev något om självplågeri, vilket jag ju i inlägget vände mig emot.

        • Lovisa skriver:

          Jag håller med dig precis!! Att kvinnor skulle banta sig pinnsmala, kräkas upp sina måltider och inte äta på dagar beror ju inte på ideal – alltså vem har hittat på det? ”Uppenbarligen är ju bantning någonting vi trivs med eftersom det praktiseras av många!” Jag menar HALLÅ av med offerkoftan och ät er tjocka allihopa, jag menar normer och ideal finns ju inte egentligen det är därför alla gör precis som dom vill! Mode följer man ju för att det är snyggt, inte för att alla andra gör det! Åh vad trött jag blir på alla FEMINISTER som inte fattar att det är så sjukt praktiskt att ha rakade ben för att det… ehm… vänta lite… aja det är PRAKTISKT i alla fall! Någonting måste det ju vara bra för för annars hade vi ju uppenbarligen inte gjort det!!!!

  • smittenkitten skriver:

    klockrent skrivet!! ibland när man hör folks åsikter kan det snurra runt i huvudet och man börjar tro att de kanske har en poäng (eftersom det är så många som säger en sak fast man själv tycker annorlunda), så gött då när någon går igenom argumenten och bara zzzziiing skjuter ner dem en efter en. yeah! jag har provat att gå orakad (så sjukt att det ska vara en avvikande grejm typ kolla vad jag provade på en gång, att låta bli att göra något, ke-razy eller hur) och gillade känslan av hår under armarna, mycket mjukare än när man rakar, men benen visade sig mest vara en stickig snårskog, kanske tar längre tid att spara tills det blir mjukt

  • Katten Jones skriver:

    Det är ju så här man ska prata om det! Utan att döma vare sig den som rakar eller den som inte rakar. Vad är så jävla svårt med det? Tack för att du är vettig och gör det så många andra misslyckas med.

  • Sven skriver:

    Jag tycker hela den här debatten är fullkomligt HÅRRESANDE! Man får väl göra som man vill i det här landet, ha hår i fejset t ex.

  • Nataszj skriver:

    Jag gör som jag vill med mina armhålor och ser jättegärna att folk inte lägger näsan i blöt där!

  • Robin skriver:

    Så helt enkelt vill du säga att samhällets normer(formade ljudlöst av den stora majoriteten i ett samhälle) påverkar våra beslut? I detta fall våra skönhetsbeslut/ideal? Verkar rätt logiskt, och är definitivt ingen nyhet.

    Detta borde även vara allmän kunskap för alla. Är detta dessutom fel? Att samhället påverkar oss? Nej, då jag är en del av samhället så är jag med och formar dessa normer tillsammans med mina medmänniskor.

    Alla människor tar sina egna beslut gällande sin kroppsbehåring, inget, allt, eller kanske mitt emellan. Dessa beslut grundar sig på de rådande omständigheter de lever med(i vårt samhälle) och de gör sitt val, självständigt i alla lägen utifrån de alternativ de varit med och format tillsammans med sina medmänniskor(samhället).

    • Lovisa skriver:

      Mmm, precis. För allting vi gör grundar sig i beslut vi har tagit om dessa saker. Mycket möjligt att det gäller för en del, oftast något äldre individer som tänker mycket, men angående så otroligt mycket så är vi inte medvetna om de beslut vi fattar. Typ som varför det är rätt att äta kor men inte hundar. Eller varför det är okej att dricka alkohol men inte röka cannabis. Även om vi sedan fattar beslut utifrån det så är det inte alltid så lätt att leva efter det, framför allt inte om man är ung och osäker. Och det är just unga och osäkra som påverkas mest av våra skönhetsideal, och därför känner att dom måste leva upp till alla krav och hela tiden oroa sig över sitt utseende. Visst att vi formar ideal med samhället – problemet är inte idealen i sig utan att de människor som väljer att INTE leva efter dom kan få det jävligt svårt.

  • Caranlachiel skriver:

    ”Såhär: om jag lägger upp en bild på mina rakade ben eller min rakade armhåla och skriver ”rakade mig idag, mysigt att vara len” så är risken för att någon skulle anklaga mig för att försöka hindra folk från att göra egna val minimal. Om jag däremot gör motsatsen och skriver ”mysigt med lite hår” så är risken stor att de arga kommentarerna om att jag inte accepterar rakade ben trillar in överhängande.”

    Jag tror delvis att de arga kommentarerna bottnar i samma känsla av otillräcklighet som arga kommentarer om folk som ammar offentligt eller kokar egen barnmat eller bakar perfekta cupcakes bottnar i. Man reagerar på det man har komplex för. Jag tror att det är så i många fall i alla fall, även om det kanske är undermedvetet. Kvinnor som väljer att inte raka sig representerar något som många kvinnor vill uppnå och vara själva – självständiga, modiga, feministiska. Men många (inklusive jag själv) vågar inte bryta normen, och då tror jag att en hel del personer reagerar med ilska – trots att de egentligen bara är avundsjuka.

  • BokBrud skriver:

    Det roliga är att folk säger ”alla får välja själva” men när jag säger att ”jag föredrar minsann när en man INTE rakar benen” (när folk faktiskt FRÅGAR om åsikter) så börjar folk gnälla på att det är ofräscht och att jag borde ändra åsikt. Jag kan faktiskt inte förstå hur benhår är ofräscht x)

    Jag är 100% på att folk får göra som de vill och visst får du lov att vistas runt mig och visa det (faktiskt extremt coolt) och jag KOMMER att heja på dig :) Jag testar så smått att växa ut benhåret just nu, heeeja! Det kan faktiskt se skitsnyggt ut på tjejer också 😀

    Har förövrigt upptäckt att det känns grymt coolt när vinden blåser på håriga ben, dessutom har ingen kikat på mig medan jag sprang runt i korta shorts och orakade ben 😀 Varför ska vi brudar täcka upp håriga ben när killar kan visa dem hejfritt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv