Jag vet inte om det är jag som har konstiga kontakter men folk som beklagar sig över alla falska människor i sina Facebookstatusar är ett sånt där fenomen jag stöter på jävligt ofta. Alltid följt av en massa ”men inte jag väl” och sedan klubb för inbördes beundran. Borde inte de flesta ha kommit ifrån ett sådant beteende efter fjorton fyllda? Är detta vanligt även hos er?
Nja, av någon anledning är det tjejerna med fejktuttar (alltså bekräftade sådana) som skriver sånt annars så är det mest positiva statusar i stil med ”Idag blir det Stockholm maraton. Pepp!” eller ”Myshelg med finaste!”. Gillar dock dramatiken en aning, lite som en mini-såpa i statusuppdateringsform. En annan favorit är paren som gör slut och blir ihop igen typ en-två gånger per månad.
Haha, har sett sånt med. Hur orkar de? undrar jag. :O personligen hade jag aldrig orkat vara i ett så instabilt förhållande, men tja… de är väl kära åtminstone (får man hoppas) om de går tillbaka till varandra igen och det är ju alltid fint, I guess. 🙂
Vad måste man göra för att vara FALSK i sin facebook-status? Jag förstår inte detta överhuvudtaget.
Jag har inte sagt att nån är falsk, däremot att folk anklagar andra för att vara falska i sina facebookstatusar.
Åh gud. Haha. Jag läste ju det som att folk beklagade folk för att vara falska på grund av vilka statusar de skrev… Sorry!
Jag uttryckte mig nog lite luddigt. Men nog kan man vara falsk på facebook, dock mer i diskussionen efter statusraderna.
Nej, kan inte minnas att jag sett det någon gång. Nästan alla mina vänner är över 25, så det kanske försvinner med åren (fast åldern hos dem som gör så hos dig framgår ju i och för sig inte).
Detta rör sig alltså om människor som till och med är äldre än mig. Inte för att det är sådär jättegammalt, men man borde ju ha lagt av efter 14.
jag råkar på liknande alltid emellanåt. ofta är det någon som frågar ”vem då? vad har hänt?” och personen som skrivit statusen säger något i stil med ”vi tar det sen”, då kan man ju fråga sig varför de inte kan ta ”klagandet” sen också…
Det är väldigt sällsynt, men bara härom dan var det en tjej, som vars statusuppdateringar är 80% gnäll, som skrev ”Ibland kan jag bara bli så extremt trött och irriterad på vissa! Ja jag vet att man inte skall bli det MEN det är svårt när det är en som står en nära som irriterar mig! MORRHOPPA!!”. I kommentarerna som följde frågade såklart folk vad det handlade om varpå hon svarade att ”de kunde ta det en annan gång, och inte på fb”. Man ba OKEI.
Eller hur, varför tar de det på Facebook första gången ens en gång? Om det nu är för privat att pratas om kanske de inte ska skriva det där överhuvudtaget utan ta det med berörd person och/eller beklaga sig till sin absolut bästa vän vid nästa fikamöte. Men antagligen vill de ”pika” personen de är sur på, eller också vill de ha sympatier från sina övriga närstående.
Ser det HELA TIDEN på min status och ännu en gång har du bloggat om något som jag och min pojkvän diskuterat det senaste dygnet. Herre gud. Det finns några bekanta till mig som alltid har drama på sina Facebookstatusar, typ: ”Hur kunde du?”, ”Din svikare!” o.s.v.. Sen kommer folk och gullar med dem och/eller frågar inte jag väl, och så säger personen ”nej inte du gumman”. Typ. Det står mig upp i halsen och jag fattar mig inte på det heller. >< man kan väl prata direkt med personen istället för att gnälla på FB?
Om man nu vill gnälla är det ju bara fånigt att låtsas att det är ”för privat” sedan.
Ja, jag är så trött på dessa små uppmärksamhetskåta martyrer.
en status jag såg häromdan:
”Såhär ligger det till: JAG HATAR MÄNNISKOR! Människor är falska varelser som trampar på varandra med stålhättakängor!!! LÄR ER FÖR FAN ATT VISA LITE ÖDMJUKHET, och förståelse för de som lever runt er… Världen kretsar inte kring EN person och vad den personen äger… enbart för den personen själv. Om det är ett STORT jävla ego inbyggt!”
Och de smarta kompisarna har svarat:
”Så sant så !! Tänk om ALLA tänkte så !!”
”jag hatar också människor!”
”Snor den och citerar, bara så du vet..
Får inte fram bättre ord om saken själv..”
hujedamig.
eller liknande subtila eller övertydliga antydningar för att få uppmärksamhet. När kommentarerna sedan kommer frågandes om vad/vem/vadå ser svaren ut såhär:
”Tjeeeena goding…fortfarande lite irriterad på en viss sak, you know what… Ringer dig snart :)”
”tack gumman ♥”
alternativt försöker starta en tävling om vem som har det värst. typ ”Har sovit 3 timmar inatt, jag blir galen! Jaja, idag har jag i alla fall tagit mig i kragen och dammsugit och torkat alla golven, lackat köksbordet, plockat diskmaskinen, vattnat blommorna, varit hos sjukgymnasten *SuCk*, torkat lister här hemma… ikväll blir det party med bästa brudarna!! Ses på (stans ökända hak för skilda 40+)”…
”Åhh stackars dig gumman(L) hoppas det ordnar sig. jag har så jävla ont efter
igår när jag krattade gräsmattan. Fick nog tennisarmbåge! …”
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till dessa statusuppdateringar och kommentarer. Jag känner mig hemsk och fördomsfull som föraktar dom men samtidigt kan jag inte låta bli att göra det.
Herregud, inte ens jag har sådana idioter på facebook. Den var riktigt grym.
Jaa, jäklars, nu när du säger det! Jag vet en hel hop som skriver såna där falska människor-statusar, eller ännu oftare: ”Nu ska jag rensa bort alla energitjuvar och falska människor från mitt liv…”.
Man kan faktiskt fundera på vad poängen med de där statusarna är egentligen. Det måste ju vara att pika vännerna som är påstått falska, eller vad? Konstigt, men ändå lite roande. Och jag blir alltid ganska nöjd att jag inte känner en enda som är ”falsk” (eller naivt nog inbillar mig att det är så).