Jag tycker att ni alla ska läsa denna debattartikel om att det är oviktigt att jobba mot arbetslösheten. Jag vet för lite om nationalekonomi för att kunna uttala mig i frågan men jag håller med om att man i dagens politiska samtal ser arbete som ett egenvärde, istället för att tala om vilken typ av arbete som utförs och vilka villkor arbetet har. Arbetet har kommit att bli en närmast religiös symbol som alla samlas kring oavsett politisk färg. Att kämpa mot arbetslösheten antas vara den viktigaste politiska uppgiften snarare än att skapa mervärde för samhället.
Nu är det emellertid så att arbetslösheten bara har ökat och ökat, inte bara på kort sikt utan även i det längre loppet. Många menar ju att den fulla sysselsättningens tid är förbi och jag tror faktiskt att det ligger något i det. Vi måste börja prata mer om arbete: vad är arbete, vilket arbete behöver utföras och så vidare. Vi måste på allvar vädra frågor om mer fritid och komma ifrån den förhärskande iden om arbete som den enda vägen till frihet. Det kan väl hända att det stämmer att arbete är det viktigaste och vackraste som finns, men vi lär ju aldrig veta om vi inte ens ställer fråga.
Det där är så himla sant! Regeringen skryter gärna med att den ena eller andra åtgärden fått X fler människor i arbete, men ingen frågar någonsin vilken typ av arbete. Att arbeta förväntas i sig vara gott nog. Att sedan allt fler får fullständigt själsdödande arbeten med nedbrytande villkor spelar ingen roll, bara de har ett ARBETE.
Det där var väldigt många ord för att förklara den enkla sanningen att visst vill man slippa jobba om det kommer pengar ändå.
Tycker nog det ligger mer i det än så, men men.