Jag väntar aldrig innan jag publicerar känsliga och privata texter. Då vet jag att jag kommer tveka och sudda ut och överredigera. När man gör det så är det tyvärr ofta så att man tar bort det som gjorde texten bra från första början.
Om det sedan skulle visa sig vara riktigt illa, då tar jag istället bort texten i efterhand. Men motståndet för att ta bort är så mycket större då och då låter jag ändå det mesta vara kvar. Har kanske raderat inlägg två gånger.
Det är nästan alltid texterna man tvekar om som är bäst. När man går lite över gränsen för vad man ska känna sig bekväm med, när man är lite för privat. Inte så att det blir obehagligt, men lite kittlande.
Det är väl lite det som är grejen med min bloggutmaning. Att uppmana mig själv och andra att gå över den där gränsen kring något som annars brukar ses som något man ska hålla för sig själv. Jag har faktiskt aldrig någonsin fått ta någon skit för något av de inlägg som jag tvekat kring, jag har bara fått enormt positiv respons från människor som känner igen sig i det jag skriver eller människor som reflekterat över sitt liv på grund av mitt inlägg. Och då blir jag glad, för jag älskar när jag kan skriva texter som berör. Och för att kunna beröra måste man ibland gräva lite i det som anses vara privat.
Du är fantastiskt modig i din öppenhet. Jag önskar att jag själv kunde vara mer personlig, genomärlig och utlämnande, men jag antar att det inte kommer av sig själv. Det måste jobbas in, och det ska jag försöka med framöver. Jag är så trött på att behöva bygga upp fasader. En blogg är som ett tittskåp över en människas liv, allting handlar om hur mycket vi har lust att visa upp i den där miniatyrskapelsen, tänker jag.
jag är alltid supermedveten om att inte gå över gränsen, särskilt när jag skriver om kroppspolitiska grejer och fat acceptance. antagligen för att det är så lätt att gå till attack om just kroppsgrejer i en blogg om tjockisar… nu när jag börjat jobba på en skola är jag ännu osäkrare. satt i flera månader på ett inlägg och vågade inte publicera av rädsla för att gå för långt över gränsen och bli för privat. ganska trist är det för det blir ju en del censurerat, jag blir så himla pk i vissa lägen. men så publicerade jag ändå det där inlägget, om än lätt reviderat. och jäklar vad med positiv respons jag fick! ALLA förstod och hejade och tyckte att jag skrev så himla bra om en grej som ingen annan vågat skriva om.
så ja, ofta är det de där inläggen som glider på gränsen till vad som är ok som är de bästa.
När jag går över gränsen rör det sig oftast om sex eller relationer och det brukar folk kanske inte vara så taskiga kring tänker jag.