Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att ge mat till tiggare.

Ibland när folk pratar om tiggare så säger de att en inte ska ge pengar till tiggare utan till exempel mat. Jag förstår att en gör detta om det är så att en har mat men inte pengar, däremot har jag väldigt svårt att begripa de som går någonstans och köper mat för att kunna ge.

För mig känns det som en väldigt obehaglig typ av förmynderi. Du bestämmer inte bara att personen ska köpa just mat för pengarna, utan även vad personen ska äta. Det känns föga sympatiskt.

Viss verkar tycka att just mat är ett av få hedervärd ändamål som tiggare får använda sina pengar till, så därför köper de bara maten direkt istället för att gå omkring och oroa sig för att tiggaren gör ”fel”, typ köper… KNARK!!! eller ger pengarna till någon LIGA!!! Människor har liksom bestämt på förhand vilka ändamål som är okej, utifrån sin egen världsbild och situation. Att en människa i den typen av situation kan ha ett behov av att fly verkligheten faller sig ganska naturligt för mig.

Det är liksom något med tiggare som gör att alla vill projicera sina egna ideal på dem. Vad de borde göra för pengarna, vad de borde äta, hur de borde leva, hur fattiga de borde vara och så vidare och så vidare. Istället för pengar, som ju är det som efterfrågas, ger en då en uppfordrande liten gåva. Jag tycker att det är en väldigt obehaglig inställning.

Många av de som tigger behöver ju pengarna till att hjälpa sina barn eller familjer. De har nog större behov av pengar än någon svettig macka. Jag tycker en kan ge dem det utan att lägga sig i vad slantarna ska gå till. Det kanske inte är någon större katastrof om de går till något mindre behjärtansvärt, men chansen för att personen faktiskt har nytta av din gåva ökar ändå markant. Sedan tänker jag mig att det kan vara skönt att slippa bli omyndigförklarad och misstänkliggjord på det viset.

21 kommentarer till Att ge mat till tiggare.

  • Egon A skriver:

    Droger kan ju leda till annan våldsbrottslighet med, som misshandel och inbrott. Därför är det inte en särskilt god idé att ge desperata människor pengar de kan skaffa sådana för då tredja part kan bli drabbad.

      • Egon A skriver:

        Självklart är det det, men de flesta av sådana handlingar bygger ju på sannolikheter och antaganden. Få har nog tid att sätta sig in i varje individs situation, och gör det som potentiellt kan skada minst.

          • Egon A skriver:

            Finns ju mellanting mellan pengar och ”här ta den här maten också”. Man kan fråga vad personen behöver eller ge någon slags matkupong eller annan form av bidrag. Tycker också mer synd om de som faktiskt måste tigga för egen försörjning än de som skickar hem pengar till sin familj.

          • Anonym skriver:

            Så länge man har full koll på tiggarens sjukdomshistoria och ev allergier, så finns det ingen risk för skada. Ja förutom den patroniserande gesten att mata stackarn, ungefär som att personen skulle vara ett barn, eller ens lilla husdjur.

  • Erik skriver:

    Tror att jag är blockad men ändå, börjar gilla det du skriver mer och mer faktiskt. Visst är det så, blir som en liten extra förnedring i en redan förnedrande och obehaglig situation. Jag brukar ge dom cash, köper dom sig en flaska sprit eller lite knark lr investerar i 5 kg havregryn och skapar ett nytt liv ifrån det i sann entreprenörsanda skiter jag i. Jag har inte mycket men jag hoppas det blev lite bättre för stunden för dom iaf.

    Kom att tänka på en scen i en skitdålig b-komedi typ scarie Movie…
    En ung kviinna möter en tiggare, ger honom en macka och några uppmuntrande ord och när hon vänder ryggen till får hon mackan sulad i bakhuvudet med ett ”i said a dollar bitch!” hehe

  • sue skriver:

    hörde en representant från projektet crossroads (stadsmissionens verksamhet för EU-migranter som lever i fattigdom och hemlöshet i sverige) som just sa ge inte mat, ge pengar. ett par som de var i kontakt med skulle samla ihop runt 1500 spänn för att kunna återvända hem och ha råd med mat och ved under vintern. samtidigt har jag hört någon från stadsmissionen säga (när jag var volontär en kort period) att man hellre kan ge pengar till deras verksamhet (d’uh…) för människor som behöver mat/kläder kan komma till dem och få. jag har aldrig varit i ett mer utsatt läge än ”fattig student” lyckligtvis men bara det gjorde att jag uppskattade att ha egna pengar på fickan och själv få bestämma vad jag skulle göra med dem. så jag brukar ge pengar.

  • helena skriver:

    Ja, det är som att man blundar för att de kanske är substansberoende, som om det skulle försvinna bara de får mat istället.
    Tycker detta trista pengaförmynderi genomsyrar samhället. De som går på soc ska minsann inte köpa något utöver livsuppehållande ting om de kan. Som att det spelar någon nån roll, de får ju samma summa ändå? Och när slutar man som människa vara värd att motta pengar, när man själv inte längre är produktiv?

  • Idz skriver:

    Jag tänker att när man vill Hjälpa, så finns det olika ingångar därtill. Ibland ger jag en kaffe och macka dvs när.jag själv har en, t ex på morgonen. Det är mer en ”god morgon, en kaffe och en macka here you go”. Sen när det kommer till pengar. Jag känner att om jag bidrar med ekonomisk hjälp så är det inte upp till mig hur pengarna spenderas. Köper du kaffe, rakiya, cigaretter osv fle pwngarna no matter, do as you wish. jag Ger dig pengarna. De är dina. Spendera som du vill.

  • Maria skriver:

    Jag har aldrig cash på mig, men jag går sällan förbi en tiggare utan att ge något alls. Oftast blir det bullar eller en smörgås eller frukt jag egentligen köpt åt mig själv, men jag ger inte bara utan frågar om de vill ha först. De vill ALLTID ha, så jag tror inte det är så hemskt dåligt att ge mat heller. Varm dryck är bra också, för jag antar att de fryser :(

  • Sonja skriver:

    Jag har tänkt på att hur ska tiggaren kunna lita på att maten är ätbar. Dvs att det inte är nån som har spottat i maten eller ger gammal mat ellr vad som helst. Men det är kanske en lyx som man som fattig ska räkna bort :/

  • Malin skriver:

    Jag är en helt vanlig människa.
    Mer fattig än rik. Lagom utbildad. Jobbar på Max.
    Om jag ser en tiggare, typ varje gång jag handlar, så vill jag ge mat.
    Varför?
    För att mat är något vi behöver för att överleva. För att min första tanke är att om en inte har pengar så har en inte mat, och mat behövs.
    Så då kanske jag skulle kunna tänka mig att ge mat.
    Punkt liksom. Det handlar inte om att jag vill bestämma, eller att jag anser att mitt tankesätt är det enda rätta.
    Okej, tänker jag ett steg längre vågar jag inte ge mat, för jag har hört skräckhistorier om folk som blivit utskällda pga det. (Ja men förlåt så jävla mycket för att jag tror att du är hungrig om du sitter och tigger pengar)
    Men nä, jag vill inte ge pengar till knark heller. Skulle inte ge till vänner om de ville köpa droger heller.
    För att droger är helt jävla fucked up och i min värld finns inga ursäkter att knarka..

  • MarySaintMary skriver:

    Hade en ”diskussion” om detta med min rasistiska moster på julafton. Hon ”hade hört” att tiggarna i Örebro (de flesta är romer från Rumänien) blir arga om de får mat. Det måste vara nån slags skröna som går, för det är en massa folk som säger det men det verkar ju helt jävla orimligt. I vilket fall så sa jag att de sitter där för att samla ihop pengar till sin släkt i hemlandet (det är vad de berättat själva för mig, iallafall var jag uppfattat genom språkbarriären) och att det väl därför inte är så konstigt att de i första hand vill ha pengar. Har så svårt för folk som inte tycker att man ska ge dem pengar för att ”det är ju det de vill ha!” (<-hennes ord, tänk indignation). Det är väl liksom hela orsaken att man ger…?

  • Martina skriver:

    Du har glömt nämna den som frågar efter mat. Hon som sitter utanför vår mataffär gör det. Jag ger alltid mat, bröd för att vara mer exakt. Det har tagits emot tacksamt och kvinnan jag ger brödet till börjar omedelbart äta på brödet, resten spar hon, antar jag.

    Jag undrar ifall inte du själv är misstänksam och projcerar denna rädsla på dina medmänniskor. Du ska inte glömma att alla tycker inte lika, varken mottagare eller avsändare.

    Jag kan respektera att du gör annorlunda än jag, men jag kan inte respektera att du försöker göra ner oss som ger mat genom att börja peka på oss som några som vill utöva förmynderi. Är det inte precis det du vill åstadkomma med ditt inlägg?

    • Fanny skriver:

      Gör vad fan du vill men detta är min åsikt i frågan. Du måste ju se att jag skriver om folk som tycker det är mer korrekt eller rimligt att ge mat, och ger mat med argumentet att tiggarna kanske gör fel annars.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv