En grej som har gjort mitt liv och denna blogg så sinnessjukt mycket bättre är att jag slutat ”våga” publicera kritik. Nu handlar det i och för sig inte om att ”våga” på riktigt utan om att jag har tagit ett upplyst beslut i saken, men en blir ju ofta anklagad för att vara för feg.
Jag såg innan något slags egenvärde i att ha ett ”öppet diskussionsklimat” och liknande här, där ”öppet diskussionsklimat” betydde typ att publicera vad skit som helst så länge det inte innehöll direkta hot. Om det tillförde något till diskussionen eller inte var sekundärt, det viktiga var att alla skulle få uttrycka sin åsikt. Detta ledda till att jag under alltför lång tid hade människor här som inte bidrog med något utan bara bråkade, skapade otrevlig stämning i kommentarsfältet och så vidare.
Sedan kom jag fram till att ”öppet diskussionsklimat” egentligen betyder att ge utrymme åt människor med antifeministiska agendor och som är vana vid att göra sina röster hörda. Det kan rentav vara ett sätt att göra diskussionsklimatet mindre öppet, eftersom många blir otaggade på diskussioner med aggressiv ton där de ständigt bli satta i försvarsposition. Så vill jag ju inte ha det!
Det är mycket bättre med intressanta diskussioner kring feminism för den som är intresserad av feministiska perspektiv, än att harva samma gamla frågor igen och igen med någon idiot som mest bara vill bråka. Denna blogg är för människor som är intresserade av feminism på riktigt, och inte för vem som helst som bara känner för att dryfta sina åsikter. De kan dock starta en egen blogg istället.
Bra samtalsklimat är inte nödvändigtvis samma sak som att alla får tala fritt. Ibland måste det till censur av vissa för att andra ska vilja eller våga uttrycka sig.
Ungefär som att be de bråkiga killarna (som ritar på bänkarna och pratar om annat så att högt att ingen annan hör vad de tänker) vara tysta så att klassen kan fokusera på att diskutera det som lektionen faktiskt handlar om?
Klockren liknelse! 🙂
Ja, lite så tänker jag. Ibland behöver någon tystas för att andra ska nå fram.
Tycker du resonerar helt rätt. Jag känner själv ett behov av att ha en fristad där man kan diskutera feminism utan att ständigt behöva försvara varför man ens kallar sig feminist.
Ja, precis så jag tänker. Det suger att alltid tvingas in i försvarsposition.
Jag tycker på sätt och vis du gör rätt. För det första så är det ju din blogg så du får ju naturligtvis sätta upp vilka regler du vill. Jag tror dessutom att du har rätt i att du får bättre diskussioner om det du vill diskutera om du försöker tona ned de som mest eller enbart vill ifrågasätta och kritisera.
Det man tappar med ”censuren” är ju såklart att ens perspektiv, uppfattningar och åsikter inte utmanas om det blir för homogen grupp som diskuterar. Men det kanske du och andra får från annat håll.
Jag har i alla fall slutat kommentera här eftersom jag känner att det inte leder någonstans för mig, och knappast för andra läsare heller. Vi har för olika utgångspunkter och det känns som att jag nästan alltid talar förbi de jag diskuterar med.
Men jag läser ändå för att få upp blodtrycket lite på morgonen och för att jag tycker det är viktigt att läsa personer som jag inte håller med i mångt och mycket. Om inte annat får man ofta fundera på vad man egentligen tycker.
När en har en åsikt som befinner sig i underläge i samhället, vilket feminismen gör, så blir en alltid ifrågasatt ändå, så det är nog ingen större risk att vi inte får dessa ”perspektiv” på saken. De representeras mer eller mindre dagligen i den offentliga debatten, och då behövs det också frizoner där en får komma förbi det där och diskutera andra frågeställningar. Nu har jag förvisso aldrig tyckt att dina kommentarer varit särskilt störiga, men jag tycker ändå att det är bra att du förstår mitt perspektiv på detta och att det kanske inte alltid är konstruktivt att debattera.
Bra! Alltså jag kan förstå värdet med att inte ”censurera” vissa annorlunda åsikter så länge de är någorlunda konstruktiva och uttrycks på ett respektfullt sätt. Vad jag däremot har reagerat på (i bland annat din blogg men även många andra bloggar) är när rena troll får leva och frodas, som när jag för ett tag sedan läste några gamla inlägg av dig och någon snubbe skrev medvetet provokativa saker om att män var bättre än kvinnor och att kvinnor skulle veta sin plats typ, han verkade vara en stammis här vid den tiden och du lät honom hållas (undrade varför, men nu vet jag), eller sådana som bara skriver för att uttrycka märklig kritik mot feminismen och bara skapar metadebatter ”feminister brukar göra/säga såhär.. och det är fel, blabla” istället för att hålla sig till ämnet.
Sen tycker jag att du i övrigt har rätt att censurera bäst du vill det är ju din blogg, känner sig någon tystad kan ju hen bara starta sin egen blogg.
Jag har verkligen varit alltför slapp tidigare, speciellt mot en idiot vid namn Patria. Men det är det slut med!
Tycker din blogg blivit mycket bättre sen du införde lite ”hårdare tag”. Är så trött på dialog ibland.
Vad kul att läsa det här. Jag gick och funderade på det igår: hur ett öppet kommentarsfält faktiskt kan förstöra för dem som inte bara vill provocera och bråka. Men det ställer en ju inför den svåra uppgiften att dra en gräns dagligen. Men det kanske inte är så svårt trots allt?
Nej, det är ganska enkelt att sålla ut idioterna, och jag får ju inte sådär jättemycket kommentarer att det blir oöverstigligt.