Jag blir så jävla provocerad av folk som anklagar kvinnor för att ”objektifiera sig själva”. Vad fan tror ni i det här skitsamhället. Kvinnor objektifieras överallt, vi får dagligen veta att vårt utseende är allt, ändå är det tydligen vårt ansvar att inte lyfta fram det.
Det talas om att som kvinna ha ”integritet” och ”sätta gränser” så att en inte objektifierar sig själv. Hur fan ska en kunna sätta gränser för detta som präntas in i skallen på en varenda jävla dag. HUR kan det vara upp till mig? Jag tycker att det är en jävligt sjuk tanke att jag som individ ska ta personlig ansvar för att inte påverkas av patriarkatet. Då har en liksom inte begripit patriarkatets otroliga makt. Den som griper tag om kvinnors självbilder med järnklor. Det går inte att sätta gränser för patriarkatet, ty patriarkatet finns fan överallt, påverkar alla.
Kvinnor förtrycks dubbelt, först av patriarkatet, sedan när vi blir tillsagda och skämmade för att vi påverkas av det. Jag vägrar fan skämmas för att jag blir påverkad av patriarkatet och tycker att det är viktigt att vara snygg. Det är fan inte mitt fel. Men förlåt att jag ”objektifierar mig själv”. Det är såklart mitt fel att jag inte kan sätta stopp för den press som legat på mig hela livet. Förlåt för att jag också påverkar av det som sägs, visas, präntas in i mig varje jävla dag, och har gjorts så länge jag kan minnas.
Jag är så trött på denna eviga jävla dubbelbestraffning. Detta eviga krav på att själv motverka allt det en blivit inlärd i så länge.
Kvinnor objektifieras hur vi än gör. t.o.m. kvinnor i burka får höra att ”varför låter ni oss inte se era vackra ansikten?” och klär man sig ”smakfullt” får man höra kommentarer om det (både positiva och negativa) där fokus ligger på hur mycket eller lite av sin kropp man visar eller hur mycket eller lite man framhäver i sitt utseende. Jag gick till jobbet i tight klänning och fick höra kommentarer av en gubbe ang min ”kurviga och kvinnliga” kropp. Gick dit dagen efter i de pösigaste jeans jag hade och en oversize båtringad tröja. Tänkte att jag var safe men fick ändå sexuellt anspelade kommentarer då ena axeln skymtade fram. Insåg att jag inte kunde vinna hur jag än klädde mig. Kvinnor får så mycket åsikter kastade på oss hur vi ska klä oss för att bli respekterade eller accepterade, lyckas få en partner osv.
Det känns så hopplöst då hora/madonna/nucka-facken fortfarande anses vara de enda roller kvinnor kan iträda och vilka vi tvingas in i oavsett hur vi gör, alla tre roller är ju lika patriarkalt grundade. Ändå verkar vissa anse att kvinnor utifrån något slags feministiskt resonemang inte bör spela ut en av rollerna men att de andra är okej.
Ja, precis. Det blir väldigt mycket ”skyll på offret”.