Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att tas på allvar.

Läste i Lady Dahmers kommentarsfält efter att vi hade varit på manshatarkonferens tillsammans och fann detta:
taspåallvarDet här tycker jag är intressant. En människa går in och liksom… beklagar sig över att någon inte kommer kunna tas på allvar. Jag får ofta den här typen av kommenterar, någon som tycker att något jag skrivit varit fel/över gränsen och tycker det är så himla tråkigt eftersom hen nu inte kommer kunna ta mig på allvar och det är ju så synd eftersom jag är så himla vettig annars.

Om du nu tycker att jag är det så kanske du kan ha överseende med att jag skrev en dum grej? Eller vänta, handlar det kanske mer om att få ett skäl att trycka dit mig, ett skäl att inte ta mig på allvar?

Och hela den här grejen med att bli ”tagen på allvar”. Det är så uppenbart att människor som skriver så menar att de personligen inte tar en på allvar. Det är såklart helt okej, alla kan inte älska varandra, men snälla höj inte upp era egna känslor till någon slags norm för hur alla ser på mig. Det är klart att det finns sjukt många som inte tar mig på allvar, men det handlar nog mer om att vi har olika världsåskådning än om att jag typ uttrycker mig på ett dumt sätt.

Jag tycker också att hela den här språkpolisgrejen är så himla otrevlig. Väldigt mycket att ”bli tagen på allvar” handlar om att använda sig av rätt språk och det korrekta språket är såklart maktens språk och inget annat. En ska lära sig att använda vissa termer, viss ”ton” och så vidare för att vissa människor ska vilja ta en på allvar. Detta leder såklart till anpassning efter maktens spelregler och det är inte en bra grej om en vill föra någon slags progressiv kamp.

En av de bästa grejerna som hänt mig i min ideologiska utveckling är att män och liberaler i allmänhet slutade ”ta mig på allvar”, och framförallt att jag insåg att jag inte behövde att de tog mig på allvar. Jag insåg nämligen att de bara tog mig på allvar när jag anpassade mig efter deras agenda. Det hade ingenting med min förmåga att resonera eller argumentera att göra, det hade att göra med i vilken utsträckning jag tyckte som dem eller i alla fall på ett sätt som de godkänner.

3 kommentarer till Att tas på allvar.

  • Brad skriver:

    I’ve never understood the need to use the word ”hate” in this type of situation unless of course one really does hate men in general and then its use would be both correct and honest. If its just a form of hyperbole then I would choose to refrain. But then that’s just me…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv