Vanlig grej – att det är kvinnors eventuella mottaglighet för förtryck som diskuteras och inte förtrycket som sådant. Tycker överlag att just detta är intressant, hur ”mottaglig” en är och vad det innebär. Många kvinnor uppfattas nog som mindre mottagliga än vad de egentligen är eftersom de inte reagerar direkt, utan sväljer en massa skit istället som ofta lever kvar inom dem. Jag uppfattar mig själv som mindre mottaglig nuförtiden när jag reagerar på saker direkt istället för att gå omkring och gräma mig i en evighet. Jag kan släppa det som sker mycket snabbare nu, det plågar mig inte lika länge. Många tolkar nog detta som att jag är mer mottaglig än andra eftersom jag gör det tydligt för omgivningen att jag inte accepterar förtrycket, alltså uppfattas jag som ”svag” i förhållande till andra kvinnor.
Att vara ”stark” innebär i mångas ögon helt enkelt att svälja en massa skit, inte att göra motstånd mot det en utsätts för. Det är ju inte särskilt svårt att räkna ut hur detta kommer sig, det är ett sätt att måla ut de kvinnor som engagerar sig feministiskt som svaga, att problemet ligger hos dem och inte i det system vi lever i.
Ladu dahmer har lägligt nog också skrivit om detta idag. Läs!
SÅ SANT!!!
Håller med dig Fanny!
En del av den feministiska processen är även för mig att förstå och urskilja vad som är förtryck och ”skit” man inte borde ta. Många tjejer tar ju massa skit och extra ansvar för att de lärt sig att det är okej och i sin ordning att exempelvis curla med män och göra mer fysiskt och känslomässigt arbete och att en ska vara tacksam för det lilla en får tillbaka och detta normaliseras ju till den grad att en inte vet vad som är okej och inte till slut.. Så himla tydligt exempel på detta i det ypperligt intressanta (enligt mig) realityprogrammet Teen mom 3 som jag följer så fort jag har lite tid över just nu, där samtliga fyra tonårsmammor är ihop med mer eller mindre ansvarslösa slackers till pappor (okej att de är tonåringar, men ej någon märklig slump liksom att samtliga av dessa pappor tar så sjukt mycket mindre ansvar och kommer undan med det) och när mammorna med all rätt är förbannade eller besvikna på dessa ex eller nuvarande killar som alltså är pappa till deras gemensamma barn ej tar sitt ansvar eller beter sig allmänt illa, så blir ofta alla runt omkring som föräldrar och vänner upprörda och tycker att slackerpapporna inte borde få ta så mycket skit och de är ju egentligen så snälla innerst inne och tänk på barnets bästa etc…JISSES, blir så matt, för det är så sjukt tydligt hur det är jämt och överallt. Tjejer ska ta ansvar över fucking everything samt ha förståelse och älska glömma och förlåta när killar är känslomässigt inkompetenta eller ansvarslösa. Var är logiken????!!!!
Teen mom 3 är dock ett bra tv-tips dock till den som vill se en intressant underhållande och allmänbildande (jo, faktiskt!) dokumentärserie och har några timmar över:
http://www.tv3play.se/program/teen-mom-3/367501?autostart=true
Jag önskar att jag hittat din eller nån liknande blog för sisådär 10-15 år sen (jag hade säkert inte tagit det till mig då, men ändå). Gud vad mycket grejer jag försökt att svälja och försökt vara stark och låta rinna av mig, men som istället förtärt mig innifrån. Och nu när bägaren är överfull och jag äntligen säger ifrån så känner jag mig ändå så himla överkänslig, för utifrån så reagerar jag på droppar, men inuti så är det ju den sammanlagda situationen över lång tid.