Ibland säger folk saker i stil med att vi borde ta bort studiemedlet eller något annat bidrag från de som har det bättre ställt. Gällande studiebidrag är detta en modell som finns i vissa länder, bland annat Italien som jag förstått det. Bara de som inte har föräldrar som kan betala utbildningen får hjälp från staten. Denna modell brukar säljas in med att det minsann är orättvist att rika personer får sin utbildning bekostad med skattemedel.
Det finns flera problem med denna modell. Det första är att i stödet för välfärd eroderar i stater som inte har detta system. I generella välfärdsstater, alltså stater där alla får ta del av välfärden på någorlunda lika villkor, så är stödet för välfärden generellt högt. I stater där det bara delas ut till de som har det sämst så upplevs förr eller senare hela arrangemanget som att fattiga ”tar” pengar från folk med mer pengar, vilket gör att stödet för välfärden blir mindre och mindre. Att förespråka en sådan modell är alltså att på sikt arbeta för mindre och mindre välfärd även för de som har det sämst (kan ej ange källa på rak arm, men detta anses enligt min föreläsare i förvaltningspolitik ganska vedertaget inom statskunskapen). Dessutom skulle det kräva en hel del extra administration vilket inte direkt är gratis.
Men det problem jag främst ser, framförallt i fråga om just studiebidrag, är att det upprätthåller en jävligt konservativ familjemodell. För grejen är att få som studerar liksom bara har sina egna pengar, det kommer snarare handla om att de ska få pengar från familjen. Och detta innebär såklart att de kommer vara mer beroende av sina familjer.
Och ja, det är faktiskt ett problem att vara beroende av sin familj även om en kommer från en privilegierad bakgrund. I många familjer så förekommer det våld och sexuellt våld. I desto fler så finns det en massa normer och värderingar som barnen förväntas upprätthålla i sina så kallade livsval. Att då behöva hålla sig på god fot med sin familj för att de ska finansiera ens utbildning kan vara ett jävligt stort problem. Till exempel kan det vara så att en blir tvungen att välja vad en ska bli utifrån sina föräldrars tycke och inte utifrån vad en vill.
Sedan tycker jag att hela idén att vuxna människor som faktiskt pluggar, något som kommer hela samhället till del, ska behöva vara beroende av sina föräldrar. Många avslutar inte sina studier förrän de är typ 30. Det är fan inte rimligt att en ska bli försörjd av familjen till dess.
Så det som kan låta som ett rimligt förslag vid första kollen, nämligen att privilegierade inte ska bli försörjda av skattepengar, är i själva verket något som både kommer föranleda mer högerpolitik och dessutom stärka konservativa samhällsstrukturer. Det är bättre om människor behandlas som individer i statens ögon, inte som medlemmar ur en viss familj.
Extremt enig med dig här. Också därför jag förespråkar ovillkorad basinkomst, givetvis. Samt individualiserad föräldrapeng och helt emot detta att man är försörjningsskyldig för sin partner om denne saknar inkomst och ej är berättigad till a-kassa.
Tycker också utöver det du säger på något sätt att det är konstigt att de omfördelade pengarna ska komma från andra studenter. Alltså visst att det _absolut_ finns vissa studenter med ett större behov pengar än andra, men varför ta de pengarna ifrån andra studenter och inte ifrån typ… Rika vuxna? Alltså det känns mest som ett sätt att vända en grupp som till väldigt stor del består av arbetstagare emot varandra och en ursäkt för att själv inte behöva ge ifrån sig sina ”välförtjänta” pengar.
Om en hade velat att rika ska betala mer hade en kunnat öka progressiviteten i skatteskalan istället. Jävligt enkelt.
det låter jävligt demotiverande att ta ifrån en ens förmåga att under studietiden vara någorlunda självförsörjande, ska man på allvar vädja till sin familj efter studiestöd?
Alltså, föräldrarna har ingen försörningsskyldighet till vuxna över 18. Att vuxna förväntas bli försörjda av sina föräldrar är inte rimigt. Mina föräldrars pengar är inte mina pengar.
Tror iofs att försörjningsplilten sträcker sig till 20, men ja.
Föräldrar är försörjningsskyldiga sålänge barnet går en gymnasial utbildning, dock längst till barnet är 21.
Håller med. Föräldrarna måste då känna att de ska våga satsa på sitt barns utbildning vilket de kanske drar sig för om det är en kvinna beroende vilka normer som råder eller om det t.ex. gått dåligt för barnet i skolan tidigare. Föräldrar ska inte behöva ansvara över sina vuxna barn.
Dessutom, var ska man dra inkomstgränsen för det statliga stödet? Vad säger att föräldrarna som hamnar precis på gränsen egentligen har råd att försörja sina barn eller ens alla sina barn? Man ska inte behöva prioritera utan alla ska ha rätt till utbildning.
Håller helt med om att alla borde få studielån/studiebidrag. Fast jag undrar över ett par saker du skriver. Du nämner dels att många inte avslutar sina studier förrän de är 30. Men de flesta verkar enligt min upofattning och erfarenhet börja plugga direkt efter gymnasiet eller ett par tre år efteråt. Jag tror knappast att de då är färdiga först när de är 30.
Sedan skriver du att det förekommer våld och sexuellt våld i många hem. Jag skulle nog snarare säga att det förekommer i en del hemma, för annars låter det som att det är mer vanligt än ovanligt, och det tror jag inte att det är. De flesta människor är tillräckligt friska för att inte slå sin familj eller utnyttja den egna familjen sexuellt.
Angående normer så finns de i en del familjer vare sig barnen är beroende av föräldrarnas ekonomiska stöttning eller inte. Det har inget med beroende att göra, men visst, normerna skulle garanterat bli mer synliga om föräldrarna var tvungen att betala sina barns utbildning. Men sedan brukar det sällan vara något problem eftersom man alltid är påverkad av sin uppväxtmiljö och utbildar sig i regel lika mycket/högt som föräldrarna har gjort.
”många” betyder inte att det är en majoritet. Och ja, normer finns i alla familjer, men en behöver ju inte förvärra situationen. Det är ju inte som att jag inbillar mig att folk lever helt fria fån sin familjs värderingar nu.
vad är nyliberalism?
Det är för det första inte relaterat till inlägget, för det andra är det en mycket lätt fråga att få svar på om du bara tar och googlar.
Det är ju inte säkert att man tar ut alla sina möjlighet till studiestöd i sträck. Det måste väl fortfarande finnas rätt många som byter utbildning eller pluggar en annan utbildning eller kurs senare?
Fan vad bra skrivet!
Alla som har varit i det här samtalet ”VA! Ska du avbryta dina studier och försöka hitta ett jobb!? Vi som har betalat för dig och dina studier i flera år.” vet nog vad du pratar om.
Barn-föräldrarelationen bygd på beroende mår inte så värst bra av att fortgå långt efter tonåren. Det uppstår jobbiga konflikter helt förståeligt med föräldrar som har ett vuxet barn i beroendeställning. Lyckligtvis går de såren att reparera rätt bra efteråt när alla står på egna ben och kan mötas som vuxna, men medan det pågår kan det kännas så pass jobbigt att en kanske till och med misslyckas på högskolan.
Hade jag vart tvungen att förnedra mig till den grad att behöva krypa för mina föräldrar för att få min utbildning betald vettifan om jag hade pluggat alls. Eller spenderat 5 – 10 år av mitt liv på ett skitjobb för att spara ihop till egna pluggpengar och på så vis ”slösa bort min ungdom”. Nej, fyfan.
//Emma Hå
Håller helt med. Jävligt dåligt att ge de föräldrar som använder pengar som ett sätt att utöva makt och kontroll över sina barn ännu större möjlighet att göra det.
Jag har noterat att amerikanska ungdomar (som oftast är beroende av föräldrarna för att bekosta sina studier) verkar mycket yngre än svenska jämnåriga: de kan inte relatera till sina föräldrar som vuxna eftersom de inte är ekonomiskt oberoende av dem.