Jag har lyckligtvis aldrig blivit utsatt för det själv men detta med att ”bara vara vänner” är ju något som folk ofta drar till med när de inte vill ha en fortstat sex- eller kärleksrelation. För att slippa smärtsamma och bråkiga uppbrott så skiljs man åt som ”vänner”, bara det att denna vänskap aldrig tas i bruk i form av till exempel fysiska möten. Det bara rinner ut i sanden, men givetvis på ett planerat sätt.
Visst kan det finnas situationer där man faktiskt blir vänner men i majoriteten av alla fall verkar det vara en ursäkt för att slippa ”göra slut” på en kontakt, för att kunna låtsas som om man visst vill ha en relation med personen ifråga, bara inte just en kärleksrelation.
Vissa människor klamrar sig verkligen fast vid relationer eller åtminstone vid att rubricera saker som relationer även fast det inte är det i någon praktisk mening. Att säga att man ska vara vänner kan vara ett sätt att slippa ta en konflikt som annars uppstår vid uppbrott.
Om någon någonsin säger så till mig tänker jag göra det klart att jag med ”vän” faktiskt menar någon som jag träffar på en regelbunden basis, inte bara en ytligt bekant eller en för detta kärlek som jag tvångsmässigt kallar min vän bara för att det ska göra mindre ont att vara dumpad. Pallar inte ha en massa ”vänner” som skvalpar runt som en påminnelse om misslyckade kärleksrelationsprojekt.
Jag tror det kan handla om att man inte vill skiljas åt som ovänner, typ om någon ska göra slut och föreslår att hen vill fortsätta vara vän så hamnar den andre i en position då hen inte kan bli helt hatisk mot den som gjorde slut.
Annars kan jag tänka mig att man lätt kan bli tvär tillsammans med sina kompisar och säga elaka saker om sitt ex om man ser hen. Att skiljas åt som vänner gör snarare att man inte ”får” det, eftersom man ju inte ska snacka skit om sina vänner
Tack för pingen. 😉
I de flesta fall jag varit med om har det enbart varit ett lätt sätt att komma undan en jobbig breakup. För det finns relationer man kan avsluta vuxet utan att bli ovänner även utan att säga så, tänker jag när jag läser Karins kommentar.
Jag har ett ex som jag skildes åt med löften om att fortsätta vara vänner. Vi fortsatte att umgås på regelbunden basis i över ett år efter uppbrottet och träffar fortfarande ibland för att fika eller ta en öl. Så jag tycker inte att det behöver vara en sak man bara säger. Snarare så att jag tycker att hela den där grejen om att man måste sluta umgås helt bara för att man gjort slut är rätt så konstig. Att kunna fortsätta ha en bra relation med sitt ex tycker jag är en bra egenskap som tyder på mognad.
lustigt – pratade igår med en kille om att vi bara skulle vara vänner. Tror vi kommer träffas som vanligt och bara hänga och dricka öl, gå på bio osv. För jag gillar verkligen honom som kompis och jag hoppas han känner likadant 🙂
Klart man kan vara ”bara vänner” men då oftast med någon som det inte varit så seriöst med. Att vara bästis med sitt ex tycker jag är ett underligt fenomen och brukar få mig att undra varför man gjorde slut från början. (Om någon vet så får de gärna förklara!)
Jag tänkte också så där förut, att om man nu är bästis med sitt ex- varför göra slut från första början? Men nu har jag insett att det finns olika typer av kärlek och att vissa människor passar bättre som vänner än som kärlekspartners, p.g.a. att man kan fungera annorlunda i vänskap jämfört med hur man fungerar i kärlek. Ofta träffas väl de i ett förhållande oftare än vänner gör, även när det gäller bästa vänner, och man umgås även på ett lite annorlunda sätt (därmed inte sagt att ens partner även kan vara ens bästa vän). Märker man att man fungerar annorlunda i kärlek än i vänskap, och att man trivdes bättre med sitt ex innan man blev tillsammans än i förhållandet, kan det väl vara rimligt att fortsätta umgås som (bästa) vänner även om kärleksrelationen tar slut. Man behöver ju inte bli hatisk eller distanserad bara för att man slutar vara kära i varandra.
Jag har sagt det flera gånger därför att jag faktiskt vill träffas som vänner. Kan tänka mig att många vill vara vänner med sina ex men att det kan vara svårt att vara det med en som man sårat mycket iom uppbrottet och att man märker av det. Sen tror jag att folk väldigt gärna drar till med det som försvar precis som du säger.
Jag har varit med om det där, d.v.s. att en person som avslutat en sexuell eller romantisk relation med mig sagt att han bara vill vara vänner eller t.o.m. denna: ”vi kan väl fortsätta vara vänner, för jag tycker om dig som vän och vill inte förlora dig, det vore fruktansvärt om vi gled ifrån varandra helt!”. Jag har dumt nog gått på detta varje gång, kanske för att jag själv tänker att det faktiskt är möjligt att vara vän med ett ex/en f.d. kk. Jag skulle liksom inte ha något emot det om jag fortfarande tycker om personen. Och jag har ju fortfarande tyckt om de här personerna, och därför trott gott om dem. Tänkt att de säkert menar det de säger (naivt nog även i de fall där personen visat tendenser till lögner och konflikträdsla under den tidigare relationsformens gång).
Men det har sedan visat sig alt. varit uppenbart att det rört sig om att den andra personen sagt det för att slippa ta konflikten som kan uppstå om han dumpar mig helt & hållet (i vissa fall också att det dög att vara vänner- så länge jag inte knullade någon ny, vill säga. jealous much?). Så otroligt sårande, måste jag säga. Att en person bedyrar hur mycket man betyder för denne, att hen absolut inte vill förlora en som vän och bla bla bla… sedan visar det sig bara vara skitsnack. Jag hatar sådant. Ska börja säga som du hädanefter. ”Ja, vi kan vara vänner, men du ska veta att jag med vänskap menar att vi träffas regelbundet och faktiskt bryr oss om varandra, inte att vi sätter en etikett på en relation på väg att rinna ut i sanden bara för att det är för jobbigt att avsluta det helt & hållet. Vill du inte vara min vän på riktigt kan du säga det redan nu, allt annat förtjänar en jävla pungspark.”
så.