Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Bdsm och patriarkala strukturer.

En sak jag ibland stöter på bland människor med ”avvikande” (i brist på bättre ord) sexuella preferenser är en viss ovilja till att sätta preferenserna i ett större samhälleligt perspektiv. Jag tycker att bdsm-utövare ofta kan ha detta perspektiv. Jag vet inte om ni minns det här bdsm-målet som blev ganska omtalat, där en kvinna hade tagit kontakt med en man på en hemsida, som hon sedan träffat och haft väldigt grovt bdsm-sex med, där hon var undergiven. Kvinnan var ung och mannen var ganska mycket äldre, vilket var ett av skälen till att detta ansågs problematiskt. På detta reagerade många med att säga att detta minsann inte var problematiskt eftersom de hade kommit överens om det hela och så vidare.

I idealfallet ska bdsm-sex såklart vara präglat av konsensus, att en diskuterar formerna för sexet innan och att det finns ett tydligt ramverk, men det är klart att det kan förekomma problematik även i sådana sammanhang. Sex kan på många sätt vara ett destruktivt beteende, och sex som innehåller fysik smärta och förnedring kan såklart vara det i ännu högre grad.

Det finns också en stor risk för att bli pressad till att överträda gränser eftersom det på sätt och vis ingår i själva konceptet. Jag har hört många historier om män som har tvingat på kvinnor olika former av dominans med motivationen att det ”bara” är en sexuell preferens.

Sedan går det inte att komma ifrån att bdsm ofta handlar om ett anspelande på sexuellt våld, och när det erotiseras i samhället i stort, alltså när det säljs in som lite spexig ”krydda” i sexlivet utan att det diskuteras vad det faktiskt innebär. Det är ett problem när bdsm-inslag populariseras och tas ur en kontext där det finns en stor förståelse för det här med samtycke och att diskutera sexet ordentligt. Därför tycker jag att det är problematiskt när till exempel bilder från bdsm-utövare sprids mer offentligt.

Det finns en rädsla för att ”moralisera” kring sexualitet vilket gör att det är väldigt svårt att kritisera olika sexuella preferenser och vad det handlar om. I mina ögon är det ganska självklart att dominans är en slags spelad intensifiering av det generella mönster som finns i män och kvinnors interaktion, förutsatt att kvinnan är undergiven. Ur det här perspektivet tycker jag att bdsm är väldigt problematiskt, och jag tycker att det är något en måste diskutera.

Sedan behöver det ju inte betyda att en måste sluta att ha sex på det sättet, lika lite som jag måste sluta ha en heterorelation bara för att jag inser att min drivkraft därtill kommer sig av patriarkala strukturer. Däremot tycker jag att det kategoriska avvisandet av att bdsm eller sexuella preferenser i största allmänhet skulle vara kopplade till patriarkala strukturer är problematiskt. Folk talar ofta i termer av att det ”bara” är sex, men sex i det här samhället är inte ”bara”. Sex är snarare en av de bitar i våra liv där patriarkatets inflytande är som störst, eftersom det ligger så otroligt mycket fokus på just kön där.

Att slänga sig med påståenden som att ”bdsm handlar om samtycke” eller att ”den undergivna har all makt” gör inte det faktum att bdsm anspelar på den makthierarki som finns i samhället i stort mindre sant. Vi är alla formade av patriarkala strukturer, och detta gäller såklart även sättet vi knullar på, kanske det mer än något annat till och med.

Det går inte att skapa en separat sfär, ett specialintresse där patriarkala strukturer inte spelar någon roll eller där en inte behöver ta hänsyn till det. Detta är något jag upplever att vissa människor försöker göra när de försvarar sina sexuella preferenser. Människor som försöker prata om detta blir påhoppade för att vara ”moralister” när det snarare handlar om att se att det finns en massa till patriarkatet bunden problematik i hur vi har sex med varandra. Detta gäller oavsett om en har vaniljsex eller om en tillhör en subkultur.

15 kommentarer till Bdsm och patriarkala strukturer.

  • Mattias S skriver:

    Sen tycker jag det ofta kommer att handla om ideal-bilden av BDSM. Att man bara utmålar all BDSM som inte är lika kommunikativ, jämställd och samtyckesklar som ”inte riktig BDSM”. Lite enkelt förklarat. Majoriteten av alla BDSM-akter, eller sex-akter öht för den delen, är sällan ideala. Man måste förhålla sig till det också!

  • Gud ja. Har så svårt för personer eller intressen som är typ ”nej, här är det ingen rasism/sexism/etc”. Man ba ja, överallt annars finns de men just i BDSM finns det inte nån sexism.

  • Blodvite skriver:

    BDSM-scenen är väldigt delad. Det finns absolut några som vägrar att sätta sin sexualitet i ett större samhällsperspektiv, men också en väldigt stor grupp som diskuterar patriarkala strukturer och i vilken grad de påverkat ens egen sexualitet. Samtidigt som BDSM många gånger kan vara en upprepning av könsnormen så får man inte glömma alla dominanta kvinnor och undergivna män. Hur skapades de ur patriarkatet? Det finns alltid undantag och det är ganska segt att många genast tänker ug kvinna och dom man direkt.

    Det ingår inte i konceptet att överträda gränser. Du får gärna förtydliga. Man brukar göra indelningen soft och hard limits. De tidigare kan man tänja på i vissa fall/med rätt person, medan de senare aldrig ska vidröras. Svårare än så är det inte och man bestämmer själv sina gränser. Om det är något jag tycker vaniljvärlden kan lära sig av personer med BDSM-samtycke så är det samtycke och kommunikation.

    Jag håller 100% med om att BDSM taget ur sitt sammanhang kan bli skevt. Det som skiljer övergrepp från BDSM är ju samtycket, och samtycke syns inte, det finns.

    Ang. BDSM-målet så har jag förstått det som att hon pressades till att anmäla och att målet drevs mer av polisen än av henne (hennes kompis såg hennes märken och fick henne att anmäla, vilket hon hellre gjorde än att berätta om sin läggning). Minns jag rätt så rörde det sig inte heller om särskilt ”grovt” BDSM-sex heller.

    Vet inte om jag skrivit med lite bitsk ton. Men jag är trött på att vaniljfeminister pratar om problematiken som kan finnas inom BDSM och tror att de är de första, när det i själva verket jämt och ständigt tas upp av feminister med BDSM-läggning. Liksom, vi är inte dumma i huvudet. Det finns en feministisk debatt inom BDSM-scenen, fråga oss någon gång.
    Det är bara så tröttsamt, tolkningsföreträde, någon?

    • Fanny skriver:

      Ursäkta, men hur tänker du dig att du har rätten att kalla mig ”vaniljfeminist”. Du vet INGENTING om mina sexuella preferenser.

      • Blodvite skriver:

        True, du kan givetvis vara wetfantast och ponygirl, jag har faktiskt ingen aning. Jag utgick från att du var vanilj eftersom jag tyckte att du verkade ha sådär koll på BDSM, som att du i ett tidigare inlägg kallar det för ”en av de vanligaste fetischerna” och tror att det skulle ligga ett egenvärde i att överskrida gränser. Sen finns det en vaniljnorm som göra att jag utgår från att alla utanför scenen är vanilj (borde veta bättre men jaja).

    • Carin skriver:

      Blodvite: Skulle du vilja länka vidare till någon feminist som diskuterar sina bdsm-preferenser i förhållande till patriarkatet? Jag har letat men inte hittat något övertygande. Antar att jag inte vet var jag ska leta. Är uppriktigt intresserad.

  • Grävlingsägg skriver:

    Det är riktigt jävla viktigt att problematisera bdsm och allt sex som anspelar på våld eller våldtäkt. Jag har blivit fysiskt och psykiskt misshandlad av min pappa hela mitt liv, och blev sedan tillsammans med en snubbe som tyckte att detta med att göra precis detsamma fast under sexakten var go grej, även om han visste vad jag varit med om. Sex är ju inte bara sex, som han själv ansåg. Det påverkar på djupet, positivt eller negativt. Det kan traumatisera

    Det finns ingenting som är för ”privat”, som inte går att diskutera eller politisera pga att det är ens egen angelägenhet eller vad fan folk nu kan säga. Detta är så otroligt viktigt att prata öppet om sex och relationer och problematisera bådadera. Jättebra skrivet, det stärker något otroligt

  • Sara skriver:

    Bra skrivet! När jag var yngre var jag en period aktiv bsdm-utövare som ett led i mitt självhat. Jag var destruktiv och lät mig utnyttjas under förevändningen att ”jag bara är experimentell och minsann hade koll på vad jag gör blablabla” men i själva verket mådde jag piss och hittade ett sätt att skada mig själv och få viss bekräftelse.
    Jag säger inte att det måste vara så, men för mig är det en jävligt jobbig erfarenhet och jag våndas ofta över allt dumt jag gjort.
    Då hade jag garanterat försvarat både mig och mina sexpartners ”avart”, och kanske anklagat dig bl a för att moralisera – allt för att inte verka vara ett offer. Men nu blir jag så himla ledsen när jag läser om fallet som du tar upp tex, eller tänker tillbaka på hur vidrigt män har betett sig mot mig fast de såg att jag inte var vid mina sinnes fulla bruk.

  • elaur73 skriver:

    Klart det finns sexism inom BDSM. Det finns också ren och skär misogyni och förtryckarlusta, det finns självhat och ångest och allt möjligt. Precis som inom andra sorters sexuella preferenser. Tyvärr finns det nog också kanske lite mer inom BDSM. Jag skulle önska att det inte vore så, det är något jag kämpar emot ofta då jag själv tillhör gruppen BDSM-utövare. I mitt fall, och som jag (och många med mig) anser att det ska vara, så är det den undergivne som har den egentliga makten. Den undergivne, oavsett om det är en man eller en kvinna, är den som tillåter sig att bli dominerad. Tyvärr så finns det alltför många som ser denna sexuella preferens som något ballt, något kul och något användbart, utan att förstå vad det innebär. Det finns även de som faktiskt förstår, men som använder det fel, för egen vinnings skull. Detta gör att det är svårt, för att inte säga omöjligt, för mig att försvara BDSM rakt av, jag kan försvara grundtanken, visst, men alla snedvridna avarter, alla feltolkningar, alla avsiktliga övergrepp i BDSMs namn, det kan jag inte försvara. Jag kan diskutera länge och väl om feminism och BDSM, men det blir så att säga alltid med det förbehållet att det finns idioter som utnyttjar och begår övergrepp. Och det känns rent ut sagt förjävligt att det finns de som gör det, och använder en sexuell preferens som jag har, som ursäkt.

    Jag tycker att du tar upp det hela på ett bra sätt, och även om jag rent instinktivt känner att det låter lite väl negativt ibland så vet jag varför. Det är för att när man ser till hela bilden, som man måste göra, så blir det lätt negativt.

  • Idz skriver:

    Jag upplever att inom den iofs ganska ljumma bdsm jag har testat både som dominant och undergiven, finns det en mycket tydligare och genomgående samtyckesprincip. Jämfört med sex jag haft med as som knullat på hejvilt antagandes att allt är ok när jag sagt ja till sex t ex. Ett exempel på vad jag upplevde som en extremt ”dominant” osv (hittar ej ord) under ”vanligt sex”- (hetero)relation är en gång jag inte villa ha sex, föreslog att han skulle onanera, vände mig om och sov, och kände plötsligt hur han sprutade ner hela håret längs ryggen osv. Relationen vacklade redan men kort efter detta bröt jag. Till saken igen, i den senare (nuvarande, oidentifierade, ickemonogama, hetero) vill vi båda experimentera med bdsm och kan diskutera sex och vårat sex generellt och detaljerat och ffa sakligt och respekterande, på ett sätt som jag inte gjort med en sexpartner tidigare. Kanske är mognad eller personkemi osv men tror också attt båda fattar hur viktigt detta är just inom sex som bdsm-sex. Min personliga tanke är att mycket bdsm utövas på detta sätt med föregående genomgång av regler och diverse samtal etc. Sen tror jag även att bdsm är lockande för människor som redan från början har ett destruktivt beteende och ville vara sexuellt och i maktanseende undergiven samt motsatsen, sexuellt och i maktanseende dominant. Patriarkala strukturer infekterar ju hela samhället och så även sexet, kanske mer och/eller tydligare i maktsex såsom bdsm. Intressant diskussion!

  • Lisa Meg skriver:

    Jag tycker att det är intressant att så många män som utövar BDSM egentligen inte verkar förstå vad BDSM faktiskt handlar om: Kommunikation, respekt och förståelse. Påfallande många dominanta män verkar använda BDSM som ett verktyg för att göra något helt annat, nämligen förtrycka kvinnor. Detta yttrar sig i att de pressar den undergivna kvinnan att göra saker hon sagt nej till, med förevändningen ”jag vill att du ska utvecklas som person” ”du måste komma ur din comfort-zone” ”jag vet att du kommer gilla detta när du väl provat det” (MEN VAFAN). De respekterar när kvinnan använder säkerhets/stoppord under själva sessionen, men utanför sessionen så slutar de ändå inte att försöka utöva kontroll och makt. Männen vill göra saker med henne, och när hon säger nej så manipulerar de henne till att tro att det är för hennes eget bästa. Dessa män brukar ofta uttryckligen säga att de är ute efter att ”fostra kvinnor”, vilket menar att de vill kontrollera henne även utanför en specifik session. Jag är helt seriös, önskar att det var ett dåligt skämt. Är trött på att BDSM är något som inte ”fåååååår” kritiseras. Herregud, förtrycket bara flödar där, BDSM är knappast en frizon från patriarkalt förtryck, tvärtom. Skillnaden är bara att många män kan använda BDSM som en ursäkt för att förtrycka och komma undan med det eftersom de är ”dominanta”. Gaaaaah, blir så förbannad.

  • Helene skriver:

    En fråga till dig om könsroller i sexlivet/privatlivet

    Hur ska samhället någonsin kunna bli jämställt om ojämlikhet och förtryck i privatlivet och sexlivet inte upphör? Då tänker jag inte främst på ofrivilligt sex. Jag tänker på de tydliga könsrollerna. Nu kan jag självklart inte tala för alla hetro-par, bara mig själv och de vänner som jag pratat med sex om. Att sitta i knät på sin pojkvän, att luta huvudet mot hans axel. Sådana där ”gulliga” saker. Där är könsrollerna väldigt tydliga. Det är mannen som är den beskyddande, den som inger och ger trygghet. Kvinnan är den skyddssökande, som behöver bli omhändertagen. Jag har nog aldrig sett en kille som sitter i sin flickväns knä. Luta huvudet mot axeln har jag sett på film någon gång, tror jag.

    Det blir svårt att uppträda helt jämlikt i vardagslivet, för att sedan komma hem och vilja bli duttad med av sin pojkvän. Attraktion har jag också funderat mycket på. Att tända på män som är större och längre, känns väldigt ojämlikt. Men hur slutar man med det? Att bota en pedofil verkar många experter vara eniga om att det inte går. Men att bota ett kön då? Går det? Kan jag lära mig att tända på män som är kortare och tunnare än mig själv? Att killen sitter i mitt knä istället för tvärt om? Det känns otroooligt avlägset. Aldrig har jag hört någon tjejkompis säga att hon tänder mer på kortare killar. Jag vet att det finns, med det verkar ovanligt. Inom dominans och våldtäcktsrollspel verkar de stereotypa könsroller också förekomma, även då kvinnan är den dominerande. Av det jag läst och sett (dokumentärer) av kvinnliga dominas så spelar kvinnan sin roll på ett typiskt kvinnligt sätt, smått oskyldigt och ”sexigt”. De verkar sällan slå med knytnävarna, utan använder ofta långa svarta piskor, sylvassa klackar, latexkläder, osv… Även om både mannen och kvinnan kan vara den dominerande, så är det fortfarande inget hinder för att de stereotypa könsrollerna ska lysa igenom.

    Har du några tankar om typiska känsroller i sexlivet? Angående att vara den skyddande/skyddssökande, osv… Om detta går att ”bota”?

  • Anonym skriver:

    Tack. Jag är oerhört trött på att ingen får kritisera bdsm som fenomen. Sadism är en sexuell störning och moraliskt fel. Den enda anledningen varför det togs bort som diagnos är för att vi lever i ett porrskadat depraverat samhälle. Nu går jag längre än du, och det tillåter jag mig att göra. Någon behöver säga det också.

    Jag vill inte skambelägga människor som ägnar sig åt detta, speciellt inte kvinnor, bland annat därför att jag vet att det är vanligt att utveckla en störd sexualitet efter exempelvis övergrepp, på grund av den sexuella prägling som förövaren påtvingar offret, varpå jag inte tycker att skuld och skam är särskilt effektivt utan snarare kontraproduktivt i individuella fall, men fenomenet i sig, sadism, det bör skambeläggas på en samhällelig nivå som det oacceptabla problem det är.

    Folk kan kalla mig moralist så mycket de vill, men jag kallar all form av bdsm sjuklig och internaliserat kvinnoförtryck. För att citera rättspsykiatrikern Clara Gumpert:

    Hur ser du på begreppet ondska?

    – Att det finns människor som kan göra ont. I de flesta fall kan vi hitta förklaringar till deras beteende, i andra fall går det inte att finna några svar. Ett sätt att försöka definiera ondska är när någon upplever en njutning av att plåga eller skada en annan människa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv