Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Benhårsutmaning/sluta raka benen-guide.

Nu skulle jag kalla mig officiellt orakad. Mitt benhår har nått sin fulla längd och jag har ingen problem med att någon ser det. Men vägen dit var lång och svår, så därför ska jag skriva en handlingsplan om hur man gör för att övergången ska bli så smidig som möjligt. Detta kan även vara ett experiment att göra om man undrar över ens ”egentliga” inställning till benhår, alltså hur ens egen smak rörande kroppsbehåring ser ut som inte har blivit påtvingad av samhället. För att veta det måste man först och främst pröva att vara orakad, inte sant? Inte för att det kommer göra dig helt immun mot samhällets värderingar, men det kommer troligen att vara en hjälp på vägen till att fatta ett eget beslut. Jag vill uppmana alla till att åtminstone pröva att vara orakade.

Börja under en årstid då du inte är barbent offentligt. Skälet är enkelt, det är mycket lättare att strunta i rakningen när man inte oroar sig över vad andra ska tycka om behåringen och det är inte kul att begränsa sin klädsel för att man inte vill visa upp sina lurviga ben. Bättre då att ta det på hösten eller vintern så man slipper tänka på det över huvud taget. Här har man ju en fördel om man bor i Sverige eftersom det är pisskallt typ hela året.

Börja med att raka dig mer och mer sällan. Om man rakar sig regelbundet så är det ofta förknippat med obehag att försumma rakningen eftersom stubb känns väldigt otrevligt. Om man låter håret bli något längre känns det för det mesta mer okej rent fysiskt. Dessutom börjar håren för det mesta ljusna lite och bli mjukare. Kolla var den här gränsen går för dig, för mig går den där jobbiga stubbfasen över efter kanske en vecka. Öka avståndet mellan rakningarna mer och mer och tänk på hur skönt det är att slippa lägga tid på rakning. Om du är som jag och måste mjuka upp benen länge innan rakningen så sparar du nog mycket tid! Dessutom kostar rakhyvlar en hel del, tänk på det med. Om du hittills rakat dig på regelbunden basis så tror du antagligen att ditt hår är både tjockare och mörkare än det egentligen är efter att det fått växa lite.

När du hållit på med detta ett tag så kommer du troligen att känna dig mer bekväm med att ha orakade ben. Dessutom kommer varje tillfälle du rakar dig bli jobbigare eftersom du har längre hår. Då kommer det nog komma mer eller mindre automatiskt att du struntar i rakningen. Det tar ett tag innan benhåret når sin fulla längd, kanske en månad eller två, så pröva med att vänta tills det inte blir längre. Ett tecken brukar vara att benhåren smalnar av fint istället för att sluta tvärt, då är de nedslitna i topparna. När ditt benhår nått din fulla längd kan du bestämma dig för om du vill raka dig eller inte.

Att visa sina orakade ben offentligt kan såklart vara jobbigt men det blir desto lättare om du är van vid dem själv först. Jag tror inte jag kommer ha några problem med att visa mina nu eftersom jag har vant mig vid dem under en längre tid. Jag tror också att det är viktigt att inte tänka att man aldrig mer ska raka benen utan se det mer som ett experiment för att se hur jobbigt det känns och hur mycket tid, energi och pengar du sparar på att inte raka dig.

38 kommentarer till Benhårsutmaning/sluta raka benen-guide.

  • Karin skriver:

    I veckan när jag var och tränade insåg jag hur långt mitt benhår var, och kunde inte komma ihåg när jag rakade mig senast. När jag kom på att jag skulle bort den här helgen och att vi förmodligen skulle vara utomhus och det kanske skulle vara varmt så tänkte jag att ”jag måste komma ihåg att raka mig”. Då slog det mig, vadå måste? Varför måste jag det?

    Mitt ”mål” är att jag ska tänka: Jag vill raka mig i helgen, inte att jag måste.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Kan inte målet vara att tänka: ”jag vill inte raka mig i helgen, så jag gör det inte” också?

  • Sandra skriver:

    Bra initiativ! Själv rakar jag inte benen mer än ca 5 gånger/år, om ens det. Varför inte det, då? Tja, varför skulle jag? Jag har dock tur som har tunna och ljusa strån på benen, trots att jag är halvasiat och t.ex. har mörkt hår under armarna. Håren på benen är inte så iögonfallande. Minns att du någon gång skrev att håren blir tunna och ljusa (och långa) när de får vara kvar på benen, nötas av jeans och blekas i solen.

  • Michaela skriver:

    Jag lät bli att raka mig under en månad förra året, tror att mitt benhår blev så långt som möjligt då. Blev positivt överaskad över hur min hårväxt var ljusare och glesare än jag trott (och sen ganska irriterad på mig själv för att jag tyckte att ljust och glest hår var något positivt), men jag gillade inte att ha håriga ben. Tycker det är så pass ojobbigt att raka benen att det väger upp eftersom att mina ben är snyggare utan hår. Har dock slutat raka mig under armarna efter hairriot, för det skulle vara så skönt att vara oknullbar och slippa oroa sig för våldtäkter.

  • Ylva skriver:

    Jag har inget problem med att inte raka mig men så fort det ska vara barbent så känns det inte bra att vara hårig. Kanske för att det känns som ett ställningstagande, som en provokation. Och efter det som hände hon i mello-publiken inser jag att det också är det.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jo, men om tillräckligt många gjorde det ställningstagandet skulle det inte vara ngt ställningstagande längre. Det är det som är syftet.

  • Catharina skriver:

    Jag brukar köra ”vinterpäls”, alltså orakat på vintern. Finns ingen mening med att hålla på med sånt. Kom på mig själv härom veckan med att ha gått till simhallen flera veckor i rad med långhåriga ben. Tur att man är närsynt och inte ser om folk kollar!

    På sommaren rakar jag mig lite mer ofta, främst för att jag inte gillar känslan av bara, orakade ben mot varann. På vintern har jag jämt byxor/strumpbyxor/pyjamasbyxor, så då lider jag inte av det.

    Jag tror det viktigaste är att komma till en punkt där man tänker att rakningen inte är värt det. ”De får väl äcklas då, inte mitt problem” tänker jag. Vill man raka sig så gör man det, men det bör vara för sin egen skull. Annars är det inte mycket mening, tänker jag.

  • Anna skriver:

    Jag har inte rakat mina ben sedan augusti tror jag. Så nu måste jag bara vänja mig vid att visa benen och tycka att det känns okej, eller helt enkelt inte tänka på det. Likaså under armarna, de rakar jag oftare men låter det gärna gå lite extra tid för att vänja mig själv. MEN! Jag har nästan alltid långärmat för när en vecka gått är det för mycket hår för att jag ska våga visa mig. Men det är väl bara att kämpa på. =)

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Underarmshåret rakar jag fortfarande och kommer nog fortsätta med. Ser det som värt eftersom det faktiskt går sjukt jävla snabbt + luktar mindre.

      • Anonym skriver:

        Underarmshåret? Det på underarmarna? Eller menar du armhålehåret? Jag blir lite förvirrad nu? Vet ju att det finns folk som rakar underarmarna, men trodde det snarare var folk som även rakar armhålor, ben, ansikte och kör brazilianskt. Det är inte det intrycket jag fått av dig.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Menar såklart armhålehåret. Satan vad jobbigt att hålla på och raka underarmarna.

          • cissi skriver:

            Har en som jag, mörkt och mycket hår, är det otroligt lockande. Många pratar om ”tur en har ljust hår” så då syns det inte lika mycket. Blogga om det? Ett annat perspektiv än det vita (fast du kanske också har mörkt hår. Men just det att vissa har nästan ”mansbehåring”….)

  • sneanea skriver:

    Jag har inte rakat mig sen oktober, men har faktiskt upptäckt att håret är mörkare än jag trodde det skulle vara! Har, precis som Catharina, varit till simhallen flera gånger, och det rör mig inte. Konstigt nog känner jag dock att jag vill börja raka mig när det börjar bli varmare igen, måste tänka över det ett tag.

  • Hanna skriver:

    Jag är så jäkla kluven till det här. Har inte rakat nåt på hela vintern, och jag har vant mig vid hur det ser ut.. Men jag vet ändå inte om jag är redo att gå i shorts och linne. Det känns jobbigt, för jag vet att mina vänner skulle kommentera håret (säkert främlingar också). Och så är jag lite rädd för att min pojkvän ska få skämmas.. Och så blir jag förbannad över att det ens är något jag tänker på.
    Jävla skit alltså. Jag vill ju vara med och *förändra världen* till det bättre, jag vill att alla tjejer ska få göra hur de vill utan att det ens är en diskussion, men jag är feg och osäker också.

  • Foxears skriver:

    Jag har aldrig rakat benen, under hela mitt liv. Jag har bara fått en kommentar en gång, och det var inte i Sverige och av en manlig vän (inte svensk) som inte förstod konceptet med att tjejer inte rakar sig. Har aldrig någonsin varit med om att en främling kommenterar på det. Jag har inte svart päls eller så, men det är definitivt inte det ljusaste och glesaste jag har sett. Jag tycker att alla kan ta en djupt andetag och testa att gå ut en dag med det. Ingen kommer att håna dig, eller kommentera på det. Det enda som kan hända är att dina vänner frågar om det, ifall de märker. Säg då bara att du testar nåt nytt. :)

    • Elysia skriver:

      Tyvärr kan jag inte säga detsamma. Jag har lika håriga ben som en genomsnittlig svensk man. Vid mer än ett tillfälle har folk kommenterat negativt sinsemellan. Det har även förekommit att folk gjort kräkljud. Sedan 2005 har jag låtit bli att raka benen. Jag vill inte ge efter för vissa människors otrevliga bemötande.

      För mig är det ytterst svårt att förstå att folk kan äcklas av hår på benen bara för att de sitter på en kvinna och inte på en man. Det finns äckel som fyller en funktion som att vara äcklad av avföring, spyor och snor – att undvika sådant minskar risken att bli smittad av olika sjukdomar. Äcklet för kvinnors kroppsbehåring är däremot en uppenbar social konstruktion som borde dekonstrueras.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Så tråkigt. Jag har faktiskt inte fått några kommenterar sedan jag slutade raka, vilket känns helt fantastiskt skönt. Att folk gör kräksljud är ju bara helt otroligt…

  • Katrus skriver:

    Jag har bara rakat benen några enstaka gånger i livet (är 21 år) och trots att jag själv är väldigt van vid att ha orakade ben så kan jag inte släppa tanken på vad andra tycker. Jag älskar knästrumpor, det hör till min stil, men ibland vill jag inte ha knästrumpor eller strumpbyxor eller leggings eller så, men så tar jag på mig det i alla fall för att jag tänker att folk kommer reagera över mina ben. Jag hatar det, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Att börja raka benen känns som fel alternativ, för jag personligen stör mig inte på benhår, däremot stör jag mig på tanken på vad folk skulle kunna säga om mina ben. Jag har inte ens mycket benhår, ändå tänker jag på sånt här.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja, det är jobbigt när man känner att man måste anpassa sig av rädsla för vad folk ska tycka. Hatar det!

  • S skriver:

    Nåonting har ju blivit väldigt fel om vi tycker att något som är så naturligt som hår på benen är något äckligt. Jag är en 19-årig tjej som väljer att gå emot normen. Jag säger inte att det är enkelt, att jag inte funderar på att ta jeans istället för shorts om jag ska ut på stan, och att jag många gånger överväger att ta fram rakhyveln. Men sen frågar jag mig själv – varför!? Varför ska jag ta bort det!? Det är min kropp och kan inte mina kompisar ta det, ja då är det inte riktigt vänner ändå. Och om jag nu träffar en kille som inte kan umgås med mig på grund av håriga ben, ja då är han inte värd mig. Kärlek sitter i hjärtat och inte i hur dina ben ser ut. Så snälla ni, kan vi inte vara flera som går emot trenden. Naturligt är ju både enklare och vackrare. Heja!

  • Ida skriver:

    Jag är 28 år och slutade raka benen regelbundet på gymnasiet. Gör det någon gång då och då när jag blir peppad på det, men det är högst en två tre gånger på sommaren. Kan fortfarande i vissa sammanhang tycka det känns jobbigt, t.ex. på kontorsjobbet i sommarkläder, bröllop där somriga klänningar ska bäras etc. Går oftast i skjorta, längre shorts, jeans eller t-shirt och då känns det inte så konstigt men så fort jag ska ha mer typiskt kvinnliga plagg så känns allt hår så malplacerat. Vill verkligen inte känna så så försöker gå emot det.

    Om vi blir fler så kommer det nog bli lättare, det vore skönt att inte vara den enda!

  • LethalCookie skriver:

    Jag har senaste halvåret slutat att:

    – Sminka mig (gått från att ha haft enorma psykiska smink-problem där jag fått grov ångest om någon skulle se mig al naturel till att inte ha på mig en droppe smink alls på flera månader, jag behövde sluta helt för att kunna bryta mitt beroende, min fixering och min ångest. Trodde ALDRIG att jag någonsin skulle ens vilja sluta sminka mig förut. Nu är jag FRI! Och sparar SÅ MYCKET PENGAR och så mycket TID! Min hud mår dessutom fantastiskt!)

    – Fixa håret (tvätta, föna, hårprodukter, föna igen, borsta, fixa, fluffa, fluffa, fluffa osv. kunde inte visa mig utan fixat hår förut, hade stora komplex för mitt typiskt nordiska hår där alla frisörer jag varit hos kommenterat hur _tunt_ hår jag har… även blivit mobbad för det fast egentligen är det väldigt vanligt svenskt hår som inte alls behövts kommenteras av idioter. Nu är mitt hår luftigt och mjukt istället för sönderfönat och hårdmoussat, jag sparar massor av tid och pengar och utsätter inte håret för skadligheter längre. FRI!)

    – Färga håret (är blond, färgat svart i flera år, låter nu mitt hår växa precis som det är vilket ser annorlunda ut. Inte sett många (några alls) blonda kvinnor låta sitt hår bara växa ut som det är när resten av håret är svartfärgat, men var även här tvungen att för min skull bara sluta bry mig, utsätta mig för att se (ännu mer?) tunnhårig och ”konstig” ut. Det har gått jättebra och nu tänker jag oftast inte på mitt hår vilket för mig är en helt ny och fantastiskt fri känsla! Sparar massor av pengar på hårfärg och massor av tid som jag slösade på att stå och färga var 3:e vecka. Mitt hår slipper hemska kemikalier och jag är FRI!)

    – Måla naglarna (nagellack är fint och roligt tycker jag, men jag hade ett tvång att framför allt ha målade tånaglar, kände mig ful och typ äcklig utan det, jag kommer lätt måla mina naglar igen, men aldrig mer som ett tvång, och bara när jag verkligen har lust för att det är KUL och färggrant.)

    Jag har två saker kvar. Ena är att ta ut mina stora silikonimplantat som jag satte in för 1,5 år sedan när min fixering och ångest var som störst och värst. De ska ut i höst så fort min klinik öppnat efter sommarstängt igen. Kvinnan i receptionen jag pratade med sa ”men… du har ju satt in väldigt stora implantat, du vet att det inte kommer att se bra ut om du tar ut dem, du kan ju byta till mindre istället…” jag ropade tillbaka: ”det handlar inte längre om hur det ser ut, jag vill bara inte ha ONT i min rygg och mina bröst längre! Jag vill bara vara mig själv, det spelar ingen roll hur det ser ut sen.” Hon blev knäpptyst och skämdes lite hoppas jag.

    Det andra är kroppsbehåringen. Och det sjuka är, att trots att allt det andra jag har gjort har varit bland de svåraste saker jag gått igenom i mitt liv, så känns kroppsbehåringsfixeringen svårast att bryta. Jag är inte alls så noga längre med att raka mig som jag var förut då det var en enorm fixering, mycket är för att jag är i ett fast förhållande nu och vi har pratat om den ångest jag har inför min egna kroppsbehåring och jag vet att han inte bryr sig särskilt mycket. Men jag låter aldrig något hår växa mer än ett antal millimeter innan jag ”måste” raka bort det för att slippa ”vara äcklig” i andras ögon. Rakandet är verkligen mer för andra än för mig. Bodde jag på en öde ö skulle jag inte ens tänka på håret tror jag. Men samtidigt gillar jag verkligen att ha renrakade ben, renrakade armhålor och renrakad fitta. Men jag vet att jag gillar det för att jag har blivit hjärntvättad till att gilla det. Jag vet inte vad jag EGENTLIGEN gillar, och det är rätt scary om man tänker efter…

    Jag ska dock bli HELT FRI! På ALLA sätt! Det GÅR! Speciellt om vi är fler och fler som vågar! Jag tror att bästa sättet är nog att ta till mig Fannys råd och helt enkelt testa och känna efter hur det känns FÖR MIG att inte vara renrakad. Fan vad läskigt…

    Freedoooooooooooooom! 😀

    • Hanna skriver:

      Jag vill bara säga att jag blir så otroligt inspirerad av din kommentar! Fannys inlägg också naturligtvis, men vad du berättar i synnerhet. Vill börja min egen väg mot den friheten redan ikväll!

      • LethalCookie skriver:

        Åh vad glad jag blir! Jag tvekade länge på att posta min kommentar, är nu så glad att jag gjorde det! :) Lycka till! 😀 Det är så skönt att vara fri från fixering och ångest, hoppas alla når dit en vacker dag. :)

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Det är alltid så fint att läsa om att folk gjort framsteg tycker jag! Har som sagt haft lite problem att svar på kommentarer men det är verkligen asfint att läsa sånt, så tveka inte nästa gång :-)

  • elvira skriver:

    Vet att det här är ett gammalt inlägg men jag måste bara skriva för jag blir så glad när det finns andra som inte rakar sig!!!! Är 18 år och har inte rakat mig på säkert ett halvår och sen typ ett och ett halft år tillbaka har jag bara sakat mig enstaka gånger. under armarna rakar jag mig när jag ska på fest med folk jag inte riktigt känner mig bekväm med, men på och mellan bena låter jag det frodas! Blir dunder glad när jag ser att det även är unga människor som gör det här, brukar nämligen känna mig rätt ensam med min behåring. Så GO ORAKAT!!

  • Amanda skriver:

    Detta gör mig lite ledsen över mina ljusa tunna hårstrån på benen och typ 10 strån o varje armhåla. även om jag skulle vilja göra ett statement hade jag inte kunnat. mer hår åt folket!!!! och mig tack.

  • ozzy skriver:

    Tycker var o en ska göra det som känns bäst för den. Jag har aldrig någonsin rakat mig av den enkla anledningen att jag tycker naturlighet är bäst. Det finns en anledning till att vi har hår på vissa ställen på kroppen. Samma sak gäller kosmetika, jag har aldrig varit en sminkande kvinna, även där känns naturlighet bäst och jag vill inte utsätta min hud för en massa kemikalier som inte behövs. Jag har alltid resonerat som så att om jag inte duger som jag är i andras ögon så är det inte mitt problem och då söker jag mig hellre till människor som förstår att uppskatta den inre kvaliten alla har. Varför i herrans namn ska jag förstöra mitt yttre för att tillfredställa någon annans behov.

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv