Köpte denna bok för ett tag sedan, jag har ju inte läst den innan trots den stora debatten kring den.
Jag måste tyvärr säga att det var en besvikelse. Samtliga kvinnor som skrev i den var vita medelklasskvinnor, av vad jag kunnat utläsa med tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna skilja sig utan problem. Visst, sänkt levnadsstandard och så, men inte så att det verkligen blev svårt eller något.
Men visst, det hade väl kunnat vara okej om det fanns en intressant politisk eller teoretisk diskussion, men det gjorde det liksom inte. Ingenting om hur vi ska underlätta för kvinnor med mindre resurser att lämna sina män, ingenting intressant om äktenskapets grunder eller liknande. Jag tycker att det är väldigt tråkigt.
Visst att sådana här böcker säkert kan vara himla bra för att stärka kvinnor som går igenom en skilsmässa, men som ett inlägg i samhällsdebatten? Vette fan. Alldeles för lite fokus på samhället, alldeles för mycket på vita medelklasskvinnors personliga frigörelse.
Skönt att ha någon att relatera till när en själv går igenom det. Skönt att andra får läsa att ek skilsmässa kan vara lyckad. Skönt att få en knuff uppåt för att själv våga ta klivet. Framförallt extremt bra då den startat debatter kring skilsmässan iom det faktum att skilsmässan annars sed som något negativt. En lättläst bok för att sedan kunna ta den tunga debatten är ett bra sätt för att öppna upp ögonen på allt fler. Tyvärr är det just lättsmält, inte för mycket politiska inslag, glada historier som folk helst läser. När debatten sedan drar igång, är fler med på tåget. Så tänker jag. Kritiserar dock inte din kritik, utan ger ytterligare en infallsvinkel till det hela. Sen TACK, för din otroligt underbara blogg! Jag har bloggvägrat länge, läser bara intressanta inlägg men av många olika människor. Din är den första blogg jag faktiskt lagt till i mina favoriter! För jag kan inte sluta läsa!
När en kvinna tar ut skilsmässa så säger omgivningen GO GIRL. När en man gör det är han ett SVIN. Så ser skilsmässonormen ut och denna bok upprätthåller det hela.
Vilket skitsnack. Kvinnor skuldbeläggs en massa om de är ”egoistiska” och gör slut på sina äktenskap.
Fast bland just kvinnor så är attityden mot män som tar ut skilsmässa eller lämnar sina flickvänner ofta väldigt fientlig. Krister har en poäng där. Män som lämnar sina kvinnliga partners får en väldig skurkstämpel av kvinnor som kvinnor som lämnar sina män inte får.
Tja, det är inte heller ovanligt att kvinnor som tar ut den får bannor.
Nej, men just kvinnor dömer män som tar ut skilsmässa eller lämnar sin flickvän väldigt mycket hårdare än kvinnor som gör samma sak. Det kan du knappast ha missat, där finns en dubbelmoral som är väldigt stark och som jag inte sett hos män på samma sätt även om jag kan ha missat det.
Borde kanske tillägga att jag upplever att kvinnor döms hårdare för otrohet än män. Men när det gäller att göra slut på ett förhållande och lämna sin partner döms män hårdare. Så det kanske jämnar ut sig även om jag tycker att dubbelmoral alltid är fel oavsett vilket kön som drabbas.
Håller med. Tänkte på precis samma sak när jag läste boken.
När jag lyssnade på Svedlands sommarprat tyckte jag det lät som om hon meanade boken att vara just det, en bok att ha under skilsmässan som inte bara säger att det är ett jobbigt nederlag, och inte en bok till en debatt just. Men sjukt tråkigt att den bara är för vita medelklasskvinnan.
Hela kvinnokampen har ju varit styrd av medelklasskvinnor.
Grupp 8 i Sverige och fram till nu främst men också de som
var med i suffragettrörelsen i UK.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Frida_St%C3%A9enhoff
http://sv.wikipedia.org/wiki/Emmeline_Pankhurst
Och Du Fanny är ju också medelklass.
Ja, det stämmer. Men jag försöker att upphäva det medelklassperspektiv som råder inom feminismen. Vad ska jag göra? Sluta skriva?
Sluta vara medelklass.
Ge upp dina privilegier.
Som att kunna vara ledig hela sommaren utan att jobba.
Ta jobb på Marabou och plocka choklad, städa Arlanda
terminaler eller flygplan, kör buss. Bli arbetare.
Packa ned din dubbelmoral i en liten kartong och skänk
den till nästa rymdfärd.
Fast alltså, nä. Bättre att använda mina privilegier till att göra något bra.
Och vara den där medelklasskvinnan som är feminismens stöttepelare.
Från ett ovanförperspektiv.
Vilket trams.
Det sägs alltid nu för tiden att det inte är något märkvärdigt med skilsmässor och att det är bra att det är så. Det stämmer i de flesta fallen men jag kan tänka mig situationer där det är väldigt svårt och känsligt med skilsmässor.
En sådan situation är om partnern plötsligt blir sjuk eller skadar sig och blir kronisk omsorgsbehövande.
Om då kvinnan eller mannen, kanske särskilt om kvinnan, då vill skilja sig för att vilja ha ett lyckligare liv är nog fortfarande mycket känsligt och illa sett.
Jag tänker mig att det skulle lösa sig mycket om vi inte var så fokuserade på att hitta en person som ska vara _allt_ för en.