Bevekelsegrunderna för anmälan spelar ingen roll.

När man diskuterar våldtäktsanmälningar så brukar folk vara pigga på att påpeka att bevekelsegrunderna för anmälan kanske inte alls var att man upplevde sig våldtagen, utan att man ville hämnas eller liknande. Att många anmäler långt senare än den sagda våldtäkten skulle ha inträffat anses ibland utgöra ett bevis för detta. Speciellt om anmälan sker i samband med att relationen tar slut, då den antas vara någon slags diffus hämnd.

För det första så är det fullt naturligt att människors uppfattningar om olika händelseförlopp förändras över tid. Det som man kanske förlät eller förträngde när man var i en relation kan efter att den har avslutats kännas som en mycket större grej. Man kan också ha identifierat det inträffade som en del i ett större maktutövande från den andra parten och därför velat anmäla.

Men framförallt så är det ganska irrelevant vad målsägandes skäl för att anmäla är, för ett brott är ett brott. Man kan såklart tänka sig att man låter en person man har en nära relation tillkomma undan med handlingar som man inte hade accepterat annars, men det gör inte dessa handlingar okej på något sätt. Om en person har begått en regelrätt våldtäkt så är det såklart inget skäl för att hen inte ska bli dömd att offret av olika skäl valde att inte anmäla innan.

Det finns ett enkelt att slippa detta, och det är att vara respektfull mot sin sexpartner. Att inte bara köra på om hen inte visar gensvar, att inte ha sex med hen när hen sover om ni inte har en överenskommelse om annat och så vidare. Visst kan du trots detta stöta på en idiot som falskanmäler, men faktum är att sådant alltid kan inträffa. Om du har begått en våldtäkt så borde du såklart kunna ta ditt straff för detta, oavsett om personen anmäler dig av hämndbegär.

12 reaktioner till “Bevekelsegrunderna för anmälan spelar ingen roll.”

  1. Jag fattar verkligen inte vissa personers försök att problematisera våldtäkt och våldtäktsanmälningar. Hur jävla svårt kan det egentligen vara att inte av misstag våldta någon?

  2. HÅller med i allt! Och jag slås alltid av att det är så många som forfarande på fullt allvar verkar tro att problemen med våldtäkter och sexuella övergrepp är att människor (kvinnor i första hand) anmäler på falska bevekelsegrunder. Att problemen är att människor (män i första hand) blir felaktigt anklagade och dömda! Mörkertalen tycker jag oftast inte ens hamnar i diskussionen såna här gånger. För problemet är ju att det är så många sexualbrott som inte blir anmälda. Och framför allt sexuella övergrepp på barn.

  3. Jag har en story som är lite intressant som jag vet är i typiska fällan för att någon ska smyga in hämndteorier fast så absolut inte är fallet. Det fanns en man som jag hade oralsex med men jag ville inte gå längre, vilket jag också hade sagt till honom. Jag hade sagt att jag inte ville ha någon annan typ av sex med någon innan jag hade kysst vederbörande & känt huvudet explodera, s.a.s. Vid ett flertal tillfällen hade jag sagt att jag inte var intresserad av mer än så, men en kväll då jag idkade mun såg jag hur han förde sin kuk mot mitt kön & jag sa i vanlig samtalston ”Nej, du får inte” men han stoppade in den ändå & jag blev chockad, & valde att koppla bort mig tills det var över.

    Om du minns var vi pratade om under intervjun & att kvinnan som hade skrivit en bok hävdade att prostituerade måste dissociera under sex för att klara det, eller någonting liknande. DET är fuckin’ bullshit, & det vet jag för jag vet hur det är att dissociera både utanför sängen & i sängen så jag känner skillnaden mellan att närvara & att inte närvara. Det går utmärkt att närvara i prostitution utan att ta skada, utan att dissociera, inflikande.

    Iaf, efteråt agerade han respektlöst tyckte jag & det förstärkte tanken att han hade hört mig men ignorerat mig. Om han hade agerat ömsint & förstående hade jag troligtvis inte gått på den lijen utan gått på att han inte hörde mig, men hans respektlöshet gentemot min upplevelse kastade inte det ljuset på händelsen.

    Nu anmälde jag honom inte för jag tycker inte om att bli rövknullad av rättsväsendet, men om jag skulle ha anmält honom skulle säkerligen många ha viskat att jag ville hämnas respektlöst agerande eller att jag hade blivit kär & besviken eller whatever som kopplas till ENBART efterspelet & inte tar hänsyn till att jag sa Nej, du får inte.

    1. Precis så som jag också resonerar, det kan alltid vara så att det framkommer ny information eller intryck som gör en mer benägen till anmälan. Om man våldtar någon och slipper anmälan ska man väl vara ”glad”, men att vissa inte anmäler till en början är i sig inget skäl till att de inte ska få anmäla sedan.

  4. Jag som själv blivit upprepat våldtagen i en relation och inte anmält (vilket var jävligt dumt av mig!!!) vet precis varför en sådan kan råka vänta tills det tar slut.
    1. Man är rädd och det är först när man kommit bort från personen man är rädd för som man vågar anmäla.
    2. Det är först då man fattar att det där hemska man var med om var brottsligt och inte nått man var tvungen att stå ut med för att ”Men vi är ju ihop”, ”Jag fick inget igår kväll för du hade somnat” samt ”Du ville ju igår!”.
    3. Det kanske var därför det tog slut och att man då tar upp alla våldtäkter man var med om är väl för faan helt normalt.

  5. Jag tycker inte att sömnsex t.ex. (vem vet, diskussionen kanske gått vidare) är en regelrätt våldtäkt i samtliga fall. I vissa fall är det det, i andra inte. Våldtäkt är inte beroende på handlingen i sig, anser jag, utan på huruvida samtycke ges och hur detta uttrycks.
    ”Men samtycke kan inte ges om personen sover”, säger man då, och då säger jag att samtycke kan vara underförstått om man vet att personen tycker om att bli smekt i sömnen eller bli väckt av sexuella akter.
    ”Men vissa respekterar ju inte att den andre inte vill!” säger man då, och nej det gör de inte. Men det är här som min tanke om samtycke kommer in.

    Det finns många sexuella akter som blir hotande, förnedrande eller vidriga på alla fel sätt, om de utförs utan samtycke. Alla sexuella situationer, faktiskt. Jag vägrar att anse att det är att våldta eller förnedra mig när min man t.ex. rullar över och smeker mig när jag sover, även om jag hade tyckt att det var det när vi träffades för första gången och han hade väntat tills jag somnat och haft sex med mig eller smekt mig när jag var medvetslös. Skillnaden är inte akten i sig utan det faktum att min man vet att han har mitt samtycke, även om vi aldrig diskuterat situationen. Han känner mig.

    Nu har jag kanske missförstått din åsikt igen, men jag tycker inte att man kan kalla alla aspekter av en sexuell akt för våldtäkt. Det är inte alltid våldtäkt.

    1. Jag förstår inte ditt problem. Om du gillar att ha sex i sömnen så skulle du väl aldrig anmäla din man för våldtäkt? Problemet är ju om någon upplever att det inte skedde med samtycke och vill gå vidare med detta, och blir bemött med att det inte kan vara en våldtäkt för att den utsatta inte aktivt sade nej (hur man nu kan göra det om man sover).

      1. Tja…. jag antar att mitt problem är att jag tycker att det är ett icke-problem i de flesta relationer, och att det därför är fel att spika att allt sömnsex är våldtäkt. Ungefär som det är ett icke-problem (se tidigare benämning) att kvinnor gör falska anmälningar av sex. I de allra allra allra flesta fallen respekterar folk sina partners behov, tankar och känslor vad gäller sex, och därför behöver man inte säga att sömnsex = våldtäkt.

      2. Men om du skulle råka nämna det för någon så an det bli problem eftersom våldtäkt går under allmänt åtal. Så då spelar det ingen roll vad du anser. Detta liknar det som ände i BDSM målet där en kompis anmälde och tjejen i sin tur falskanmälde en helt oskyldig person för våldtäkt då hon inte ville medge de faktiska omständigheterna. Mycket för att samhället inte kunde acceptera tjejens läggning…

    2. Jag tänker att man tar en ganska stor risk när man har sex med någon som sover. Även om de i vanliga fall tycker om att vakna av sex så är det ju ändå möjligt att de inte alls gillar det vid ett specifikt tillfälle. Jag vet överhuvudtaget inte hur rättsväsendet skulle se på en sådan situation, men oavsett det så lär det vara väldigt jobbigt för de inblandade.

      Har man sex med en sovande person utan att ha fått ett godkännande i förväg eller på annat sätt fått det tydliggjort att det skulle vara uppskattat så är det väl inget konstigt med att man blir anmäld för våldtäkt. Det är jävligt märkligt att anta att någon skulle uppskatta att man har sex med deras sovande kropp.

      1. Det vore verkligen jävligt märkligt att anta det om man inte fått någon som helst hint eller känsla som antyder det. Skitkonstigt. Vem skulle anta något sådant underligt, liksom?

        1. Oavsett vilka skäl man kan ha haft för att anta ngt sådant så bör man fråga ordentligt innan man ger sig i kast med det om man vill vara 100 % säker på att inte våldta någon (vilket man förhoppningsvis vill).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *