När man skriver om biologism så är det ofta folk som tycker att ”ni feminister” blir så sura och förnekande så fort någon antyder att vissa könsskillnader kanske kan ha medfödda orsaker och inte är socialt betingade. Nå, man kan väl alltid spekulera i att saker kan vara på vissa vis, men problemet är när dessa ofta grundlösa spekulationer används för att kväsa en ideologi som jobbar för samhällsförändring. Tänk er motsvarande resonemang kring att motarbeta rasism. Alltså, man kan ju såklart alltid tänka sig att det finns skillnader mellan olika folkgrupper, men det är i sig inget skäl till att försöka arbeta för likabehandling och individuellt bemötande, vilket är vad en förkrossande majoritet av alla feminister faktiskt är för.
Problemet med biologister är att de alltsom oftast använder sina spekulationer för att motarbeta snarare än för att göra världen bättre. Det är ett konservativt sätt att tänka på som leder till att vi upprätthåller status quo för att vi inte kan vara 100 % säkra på att det inte är det inte är av naturen dikterat att kvinnor ska vara på ett sät och män på ett annat.
Jag ställer mig emot alla former av konservatism och därför även en merpart av alla biologister. Sedan kan man såklart spekulera, det gör jag också ibland med mina vänner och jag kan tycka att det är intressant att diskutera uppkomsten av vissa beteenden, däremot ser jag ingen grund för att föra in detta i min polistiska syn på verkligheten. Bara för att det kan finnas biologiska förklaringar till delar av könsskillnaderna på gruppnivå så betyder inte det att vi inte ska försöka motarbeta fördomar som drabbar människor bara för vad de har mellan benen.
Hade vi inte samhällen fyllda av biologister, och alla dom andra namn dom använder om sig själva fast dom alla tänker på liknande sätt, så skulle vi ha kommit längre. Dom gör allt för att upprätthålla allt som det är, för dom vill inte ha förändring. Förändring skrämmer skiten ur dom. Och dom finns ofta bland grupper med mycket makt.
Spelar ingen roll om dom är religiösa fanatiker, vilket det finns många av så även länder som lyder under dom. Eller om dom är anti-feminister, konservativa, högerextrema. etc. Same shit different name.
Visst finns det biologiska skillnader mellan könen men de verkar oftast vara så små att de ändå inte gör någon större skillnad. Biologister glömmer oftast bort att det även finns individuella skillnader samt att hjärnan är plastisk, det vill säga föränderlig och inte statisk.
Du har totalt missförstått vad konservatism är för något. Jag är inte konservativ. Jag ser inte att staten ska arbeta för att behålla traditioner och motverka förändringar i samhället. Jag anser att staten varken ska motverka eller främja traditionella könsroller. Staten har ingenting med det att göra. Jag gillar inte statlig styrning av vårat beteende överhuvudtaget så länge det inte gäller brottsbekämpning.
Du har en svartvit världsbild, antingen är man för social ingenjörskonst eller så vill man behålla status quo och är rädd för förändring. Jag anser inte att förändring av vårt beteende och huruvida jag som kille ska välja att bli sjuksköterska eller bilmekaniker är något som staten ska bry sig om. Sån förändring måste komma underifrån, inte vara statligt styrd. Jag anser att det enda viktiga är att vi har samma rättigheter och att alla är fria att göra sina egna livsval. Utfallet är mindre viktigt, det behöver inte bli 50/50 överallt. Det är inget mått på vare sig frihet eller lycka. Men 50/50 överallt är ett uttalat mål för den svenska jämställdhetspolitiken, frågan är om det målet överhuvudtaget är förenligt med människors frihet att välja fritt. Hitills har ingen lyckats få män och kvinnor att frivilligt göra identiska livsval.
För mig som liberal går det fria valet före utfall i alla lägen, i vartenda fall, alltid. Det är inte fallet för den moderna svenska feminismen tyvärr. Biologiska förklaringar används inte för att stoppa förändringar, bara som argument för att 50/50 målet kanske inte går att uppnå med demokratiska metoder.
Nog för att etatismen är den största folkreligion vi har i Sverige men du bör ändå inte anta att alla som vill förändra våra livsvillkor vill göra det genom staten. 😉 Som marxist har jag själv ingen tro på en sådan väg utan vill förändra underifrån.
Jag håller med dig om att målet bör vara åstadkomma 50/50 mellan könen eller att alla ska ha exakt samma tillgångar. Det är dogmatism och jag ser inget självändamål med milimeterrättvisa. Däremot kan det vara av vikt att studera de mekanismer som ligger till grund för en konkret ojämlikhet för att se om här döljer sig något förhållande som vi inte vill ha och därför borde ändra på.
Den liberala synen på frihet tycker jag är problematisk eftersom den bara bryr sig om att människor är formellt sett fria att göra ett val, men helt struntar i att analysera villkoren för valen och ofta utesluter möjligheten och rätten att transformera dessa villkor. Frihet är inte mycket till frihet om vi inte kan välja villkoren för vår frihet.
”Nog för att etatismen är den största folkreligion vi har i Sverige men du bör ändå inte anta att alla som vill förändra våra livsvillkor vill göra det genom staten.”
Nä inte alla, men tillräckligt många för att jag ska bli orolig. Som du säger så är den extrema tilltron till staten och politiska lösningar uppifrån något unikt för Sverige (åtminstone i västvärlden). Vissa verkar tro att allt kan åtgärdas genom kvoteringar, politiska dekret och nya förbud.
Tron på det fria valet förutsätter att valet är just fritt, något som till viss del är en definitionsfråga, men som alltid bör innefatta en individs möjligheter att välja att ”göra vad som helst”. Enligt mig måste ett fritt val föregås av lika förutsättningar och att skapa sådana jämlika förhållanden är näst intill omöjligt. Jag gick i skola i ett litet samhälle på landet där det fanns en stark arbetartradition som innebar att flera av de som bodde där inte hade någon annan utbildning är grundskolan. Att de barn som var mina skolkamrater sedan valde att inte gå klart gymnasiet, utan börja arbeta i 17-årsåldern och skaffa barn strax därefter (så som deras föräldrar gjort) kan formuleras som ett fritt val eftersom ingen tvingat dem göra det under pistolhot. Jag tror själv av social prägel påverkar vad man gör på ett mycket djupt rotat plan och för att kunna ta sig ur gamla traditioner kräver hårt arbete (och antagligen mycket mod). (Biologister har en tendes att förklara sådana här fenomen – då de skapar sociala skillnader mellan könen – med biologi, vilket är obegripligt.) Jag tror att lagstiftning är ett steg i att skapa goda förutsättningar för alla att göra egna val, även om staten givetvis inte ska styra vilka val man gör.
Bör inte målet vara att folk är fria att själv bestämma?
Somligt bör man bestämma själv och annat gemensamt.
Att det enbart ska vara så att individer fattar beslut tror jag inte på, då det antingen innebär auktoritära förhållanden (någon eller några bestämmer över många) eller matklösa förhållanden (en individ kan inte förändra sociala strukturer själv, eller lösa miljöfrågan etc).
Hur kan någon vara Marxist när den Marxistiska analysen så uppenbart visat sig felaktig? Kapitalismen har inte medfört att folkets levnadsstandard minskat på grund av fallande löner utan har konstant ökat. Därmed har den predicerade kollisionen mellan klasser (proletariatet och kapitalet) inte inträffat och revolutionen uteblivit. Fastän proletariatet blivit upplyst har inte revolutionen kommit…
Karl Marx hävdade massor med saker, varav vissa var befängda och andra allmänt vedertagna. I mitt tycke är han överskaddad både av hans anhängare och hans belackare.
Men att kollisionen mellan ”proletariatet” och ”kapitalet” inte inträffat håller jag inte alls med om: årets presidentval i USA står mellan Barack ”bank bailout” Obama och Mitt ”corporations are people” Romney. Den förstnämnde har gett militären rätt att fängsla vem de vill, gjort det olagligt att demonstrera om någon under Secret Service-beskydd råkar vara i närheten, låtit mörda minst tre av landets medborgare, begått krigshandlingar i fyra länder, och liknande. Den sistnämndes enda invändning är han skulle gjort allt detta mycket bättre. Och när folket protesterar så svarar department for homeland security med att köpa in 450 miljoner rundor hålspetsammunition, och FBI med att infiltrera protestgrupper och försöka förmå dem att begå våldshandlingar i syfte att diskreditera deras ståndpunkter.
Så nog råder konflikt mellan de styrande och de styrda i det stora landet till väster (och allt som händer där kommer sprida sig hit, då Sverige är en lydstat).
Marx’ svar på detta, att göra våldsam revolution, leder dock ingenvart. Av historien att döma leder sådant bara till att en än värre tyrann kommer till makten.
Våld är naturligtvis inget självändamål. Men om folket organiserar sig och börjar förändra samhället så kommer den statliga repressionsapparaten att angripa folket och deras organisering. Och då tror jag att man förr eller senare kommer behöva tillgripa våld för att försvara sig. Se t.ex. på Egypten där demonstranterna försvarade Tahrir med militanta medel mot poliser och thugs, hade de inte gjort det så hade rörelsen snabbt krossats.
Sen gick det som det ofta går när en rörelse blir stark. Många lockas av kompromisser, av möjligheter att få makt inom staten osv. och rörelsen splittras, försvagas och kan nu slås ner eller kontrolleras.
Om vi nu ska ta Egypten som exempel: Hur gick det sedan? Jo, militären styr landet alltjämnt.
Ja, staten går till motangrepp när folket opponerar sig. Och jag säger inte att enskilda inte får försvara sig mot övergrepp, men det är inte däri som lösningen ligger. Lösningen består i att inse vad fienden är: och fienden är inte statsanställda poliser eller militärer som använder våld, utan fienden är själva tanken att det statsanställda poliser eller militärer någonsin har eller kommer ha rätt att använda våld.
Och det är för att man inte skakat av sig denna befängda våldsbejakande tanke som varje revolution eller statskupp med nödvändighet har misslyckats. För så länge en överväldigande majoritet av folket anser att personer iförda uniform har rätt att bruka våld om de bara hänvisar till rätt ideologi eller viftar med rätt flagga, så kommer det aldrig råda brist på folk som är villiga att ikläda sig uniform, vifta med flaggor, hänvisa till ideologi, och bruka våld.
Nja. Vad den marxistiska analysen säger är att kapitalet tenderar att hålla nere kostnaderna för arbetskraft på vad det kostar att reproducera arbetskraften. Men den marxistiska analysen är öppen och utesluter inte mottendenser, Marx var t.ex. helt medveten om att arbetare kan organisera sig fackligt för att driva upp sina löner, osv.
Det är ett vanligt missförstånd att marxismen skulle vara mekanisk och deterministisk. Men det är verkligen helt tvärt om.
Och jag skulle hävda att kapitalets och proletariatets intressen kolliderar konstant, hela tiden. Revolutionsförsök har också förekommit vid ett antal tillfällen genom historien, men det är riktigt att kapitalismen ännu består.
Nej, jag har inte missförstått ett skit. Jag tycker bara inte som du, vilket är en stor jävla skillnad.
Btw så har jag aldrig uttryckt att 50/50 är målet, det är du som fabulerar ihop det.
Jag har inte sagt att det är ditt mål. Däremot är det det jämställdhetspolitiska målet i Sverige. Det finns nedskrivet i regeringsdokument till och med.
För övrigt är det fel att anta att biologiska förklaringar måste leda till konservativa politiska lösningar. Vetenskap ska presentera fakta, inget annat. Vilka värderingar och politiska lösningar man kommer fram till är inte på något sätt bestämt på förhand av forskningsresultaten. Ta tex Annica Dahlströms påstående om att kvinnor har bättre känsla i fingertopparna och därför är bättre lämpade att ta hand om små spädbarn. Nu vet jag inte om det hon säger är sant eller ej. Men även om det vore sant är den konservativa politiska lösning (män ska förbjudas att ha hand om spädbarn) hon förespråkar helt vansinnig enligt mig, mycket beroende på att skillnaderna om dom finns är generella och inte absoluta vilket skulle innebära att många män hindras från att jobba med det dom vill. En socialist kan däremot tycka att lösningen på detta är att ge män/pojkar extra träning i att ha hand om små spädbarn så att skillnaden jämnas ut. Eller så kan man förespråka den liberala lösningen. Alla individer väljer själva vad dom vill jobba med och om utfallet inte blir 50/50 så är det inget problem. Ni kan ju gissa vilken lösning jag förespråkar 😉 Det finns inget givet att konservativa politiska lösningar givna. Enligt mig är dom aldrig det. 🙂
Dessutom är det en väldigt märklig inställning att motsätta sig vetenskap bara för att resultaten inte stämmer överens med ens politiska visioner.
Skilj mellan ”biologi” och ”biologism”: det förstnämnda är en vetenskap medan det sistnämnda är en ideologi. Låt oss t.ex. säga att Annica Dahlström har rätt i det där med fingertoppsskänsla. Då är det ett biologiskt faktum. Men biologist är man inte bara för att man konstaterar detta faktum, utan det är man först om man delar Annica Dahlströms slutsats om att män ska förbjudas att ta hand om spädbarn. Om man som du inte drar någon sådan slutsats, så är man inte biologist.
Har aldrig kallat mig biologist heller 🙂
Håller med men saken är ju den att för många feminister är man automatiskt biologist om man tror att det finns biologiska skillnader som påverkar våra livsval.
Att kräva särlagstiftning och yrkesförbud baserat på kön när dom skillnader som finns är generella och inte säger så mycket om dig som person är ju totalt vansinne.
Enda anledningen till att överhuvudtaget nämna biologiska skillnader är ju för att det jämställdhetspolitiska målet i Sverige som är 50/50 överallt inte är möjligt att genomföra om man respekterar människors egen vilja.
Om man har åsikt X, och denna åsikt är på ytan snarlik åsikt Y, så får man alltid höra en massa motargument mot åsikt Y så fort man yttrar sig. Folk lyssnar helt enkelt inte på varandra tillräckligt noga. Detta är inget unikt med feminister.
Om jag till exempel framför ståndpunkten att jag ser staten som en organism så jag räkna med att få anklagelser om att vara statskramande kollektivist. Men om jag specifierar mitt påstående till att den är en parasitisk organism, så blir ankagelserna istället att jag måste vara en känslolös individualist som hatar fattiga.
Att det jämställdhetspolitiska målet inte kan införas om man respekterar människors egen vilja är inte specifikt kopplat till biologi. Inget politiskt mål kan genomföras, iallafall inte på politisk väg, om man respekterar människors egen vilja.
Ännu en osnuten feminist som aldrig har arbetat på riktigt eller gjort någon som helst nytta i samhället. Bortskämda småtjejer som är vana att få allt de pekar på. Pappa betalar är bara bytt mot staten betalar.
Nå, du vet ju givetvis ingenting om hur mycket jag arbetat i mitt liv. Jag skulle föredra om du höll dig till ämnet.
Du har arbetat som Au Pair i Belgien? Ett typiskt överklassjobb som bara existerar för att vissa människor med mycket pengar har råd att anställa folk. Dessutom sexism då det nästan bara är kvinnor som efterfrågas.
Att personen som anställde mig är överklass säger inte något om min status, man är ju fan tjänstefolk. Innan dess jobbade jag som lärarvikarie på ett bemanningsföretag. Innan dess gick jag i gymnasiet.
Jag tror du har helt rätt i att biologisterna endast är ute efter att motarbeta feministerna. (Om man anser att det förvisso finns bioligiska skillnader men att dessa inte har något med jämställdhet att göra, villket är en fullt legitim hållning, så är man inte ”biologist”).
Men hur kommer det sig att biologisterna är just biologister? Jo, därför att det faktiskt finns feminister som anser att det är ideologiskt viktigt att kön är en social konstruktion. Hade det inte funnits det hade biologisterna inte kunnat använda ”men kön är ju visst biologiskt; alltså har feminismen fel!” som angreppspunkt mot feminismen, utan de hade fått hitta på något annat istället.