Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Blondinbellas pensionstankar.

Men OJ vilken debattartikel Blondinbella spottat ur sig angående den höjda pensionsåldern (vill för övrigt påpeka att det inte finns något reellt politiskt förslag kring att jobba till 75 i dagsläget, det var en framtidsvision från vår kära Renifeldt).

Ett av de motargument jag hört är att det finns folk med tunga arbeten som inte klarar av att jobba tills de fyller 75. Men tanken är inte att man ska ha samma yrke från att man är 18 år till 74.

Jag skiter väl i vad ”tanken är”, det viktiga är ju hur det fungerar i praktiken. Och i praktiken är det tyvärr så att alla inte är någon slags entreprenörer som bara kan byta hej vilt när kroppen inte pallar med längre.

Min erfarenhet av arbetsföra personer i pensionsåldern är att de gärna jobbar vidare om de upplever sina jobb stimulerande och givande. Min mormor jobbar till exempel tre dagar i veckan trots att hon gick i pension för flera år sedan, för hon trivs och det ger henne extrapengar. Gott så. Hennes arbetsplats har nytta av henne eftersom hon har jobbat där länge och har erfarenhet, hon skulle inte på rak arm kunna bytas mot någon ny. Jag har absolut inget emot att min mormor inte gått i pension! Hon får mer än gärna jobba om hon trivs med det, och det verkar hon för all del också göra.

Blondinbella målar upp det nya arbetslivet som fantastisk tillvaro där vi inte bara ägnar åtta timma rom dagen åt våra jobb, nej vi är våra jobb. Våra jobb kommer in och tar över hela vårt varande.

Just eftersom vi kommer att arbeta längre är det viktigt att välja en karriär som känns kul. Tidigare var det föräldrarnas yrkesval som avgjorde var man hamnade och man hade svårt att byta bana. Nu är det allt fler som ser sin karriär som en investering i hur man vill att ens liv ska se ut. Man ska välja yrke för sin egen skull. I framtiden kommer inställningen heller inte vara att man ska jobba 9-5. Istället kommer ens jobb allt mer bli ens livsstil. Det finns ingen tidsgräns för när arbetet ska pågå.

En person som Blondinbella, som är framgångsrik och bygger sin person kring att hon är en affärskvinna, vill såklart ha det såhär. Det tragiska är att hon inte kan förstå att alla inte vill det. Vissa vill jobba 9-5, eller ännu hellre 9-3. Vissa vill inte att deras lågbetalda vårdjobb ska komma in och ta över hela deras liv, men fler och fler blir så illa tvungna eftersom anställningstryggheten blir sämre, kraven på ”flexibilitet” blir större och arbetet mer och mer slitande. Jätteroligt för dem som väljer en kul karriär att jobba mer såklart, det är inget jag tänker förvägra dem.

Frågan är emellertid inte att folk magiskt ska ”ändra inställning” till arbete och livet utan att de där scenarierna som Blondinbella så rosenskimrande målar upp, om vidareutbildning, kompetensbevarande, mentorskap och att gilla att gå till jobbet också måste bli möjliga för en merpart. Annars kommer effekten av höjd pensionsålder inte att bli en massa lyckliga arbetande gamlingar som givmilt delar med sig av sin kompetens.

Blondinbella är ju egenföretagare och påverkas i praktiken inte av höjda pensionsåldrar, hon kan sluta jobba närhelst hon önskar (förutsatt att hon har pengar att leva på) eller fortsätta jobba tills hon dör av utmattning. Alla har inte denna lyx utan är betydligt mer uppbundna till politiken. Jag föreslår att Blondinbella utnyttjar sin faktiska möjlighet att jobba hur länge hon vill och låter de personer som faktiskt rörs av eventuella pensionsreformer sköta debatten istället.

13 kommentarer till Blondinbellas pensionstankar.

  • jeni skriver:

    Jättebra inlägg Fanny! En blir ju så jävla trött på den lilla verklighetsförankring hon har. Det skulle vara intressant om Isabella skulle testa att arbeta inom exempelvis vården för ett tag. Då kanske hon skulle se att det inte funkar att arbeta tills dess att en är 75. Och att en kanske inte har resurser, ork, vilja o.s.v att byta jobb en eller flera gånger under sitt yrkesverksamma liv. Somliga kanske inte vill se sitt arbete som en livsstil och gå runt och leva det vareviga dag.
    Ursäkta konstig kommentar men jag är sjuk och arg och ledsen.

  • Peaches skriver:

    Det här är så fånigt. Jag antar att det människor som uttalar sig på det här viset inte tänker på är att alla människor varken kan eller vill leva för att arbeta. De allra flesta i samhället arbetar för att leva. Likaså har inte alla möjlighet att ha en karriär överhuvudtaget utan har helt enkelt ett arbetsliv. Dessutom är det ur en samhällssynpunkt faktiskt inte ens möjligt att ha en befolkning där alla har en ”karriär”. Vem ska städa toaletter? Sitta i kassan på ICA? Det är helt enkelt så att det måste finnas folk som har lågstatusjobb och som går till jobbet enbart för att få mat på bordet. Däremot borde det givetvis gå att leva på lågstatusjobben utan att vara tvungen att vända på varenda slant och inte kunna sova på nätterna för att man oroar sig så mycket för sin ekonomi.

    Vad gäller tyngre arbeten så tror jag att om man från arbetsgivarens sida verkligen såg till att hålla sin personal frisk och motiverad så kunde folk faktiskt jobba längre. Tyvärr verkar ju inte det ha så hög prio bland arbetsgivare, viktigare är att pressa så mycket som möjligt ur sina arbetstagare medan tid är.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Precis. Så jävla trött på att man inte bara kan få ha ett vanligt jävla kneg.

  • Candy skriver:

    Om man t.ex. är konstnär eller arbetar med något annat man brinner för kan jag förstå att man inte har något emot att gränsen mellan arbete och fritid suddas ut, och att man gärna jobbar längre än till dagens pensionsålder. Men de som inte har ett sådant yrke då? Alla kan ju faktiskt inte vara entreprenörer. Alla kan inte försörja sig på sin konst eller sin blogg. Vi behöver människor som kör bussar, som städar toaletter och som torkar röven på gamlingar. Och alla kan inte studera på högskolenivå, så är det bara. Alla VILL inte ens göra det. Ska dessa straffas för att de inte valde högskolestudier och skaffade sig ett ”bättre yrke”?

    Och vadå att det inte är tanken… precis som du skriver är det inte relevant vad tanken är, det viktiga är hur det ser ut. Och nu ser det ut som så att alla inte jobbar med sådant de älskar, utan många arbetar bara för att överleva. Vissa har samma jobb livet ut. Så man undrar ju hur Blondinbella tänker kring detta, egentligen…

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Älskar vissa personers tendens att helt skita i verkligheten och ba: ”men tanken var detta”. Idioti!

  • Sven skriver:

    And I quote: ”inte finns något reellt politiskt förslag kring att jobba till 75 i dagsläget” end of quote.
    Det är sant, men när det väl finns ett förslag, d v s en proposition som riksdagen ska rösta om, då är loppet redan kört. En regering som ska lägga en proposition ser till att förhandla med andra partier om hur de kommer att rösta. Bäst alltså att ryta till rejält så fort som möjligt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Sant. Men det har inte ens diskuterats utan är bara en lösryckt framtidsvision från Reinfeldts håll.

  • Lilldjupa skriver:

    Det kommer väl alltid finnas butiker, sjukhus, ålderdomshem och förskolor och skolor. (Tex)S
    Dessa kommer väl inte helt plötsligt bli flexibla där alla kan komma och gå som de vill?!
    Vem fan går till skolan och sen shoppar lite mjölk på nattetid eller tidigt på morgonen tex?!
    Dessa är också platser där MÅNGA människor arbetar..

    Samhället är väl mer eller mindre uppbyggt på att man jobbar/lever på dagen när det är ljust och sover på natten när det är mörkt.

    Det kändes som en dåligt argument!

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Och även om de är öppna dygnet om så kommer enskilda anställda fortfarande ha arbetstider och inte sova på affären. Eller ja, förhoppningsvis då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv