För tillfället pendlar jag mellan att hata världen med energi och att hata världen passivt. Mellan brinnande ilska och avgrundsdjup matthet över sakernas tillstånd. Med förvånansvärd punktlighet så byter jag läge ungefär var fjärde dag, kanske märks dessa pendlingar även för er läsare? Känner mig dessutom mer och mer orolig inför min egen framtid. Det kändes bra ett tag men nu känns det återigen som om jag aldrig någonsin kommer hitta något vettigt att göra i livet, något att leva av som inte samtidigt dödar mig inombords.
Jag funderar mer och mer på om jag skulle vara villig att offra mina ideal om jag skulle kunna sko mig själv på det och jag kan ärligt talat säga att jag inte vet. Sen kommer jag fram till att det faktiskt inte spelar någon roll ur hållfast jag är vid mina principer, ty just nu kämpar jag för mina egna intressen, för en bättre värld för mig själv och för andra i samma situation som jag. Bara för att jag inte skulle hållit fast vid mina ideal i en annan situation så gör det inte detta mindre äkta, ty kamp måste alltid utgå från ett reellt behov. Själva grunden i politiska rörelser är och kommer alltid att vara egenintresset, även om det också finns de som är med av mer ideologiska skäl.
Jag är såååååååååååå politiskt deprimerad (som i DN-artikeln)
Funderar på samma saker… herregud,vill inte behöva bli bitter. Kan inte folk bara bli logiska och snälla istället? Denna högervärld är fan hemsk.
Går omkring med liknande tankar som du just nu. Fett jobbigt. Vad kan man göra? :/
Bita ihop och starta ett företag typ. Hehe.
ja det är en svårt nöt att knäcka det där. om man ska vara medveten om vad som händer runt en och inte sugas in i det förföriska ”ignorance is bliss” så är det lätt att man blir arg och bitter. men det vinner ju ingen på. världen blir inte bättre för att man är arg, man själv mår dåligt av det. samtidigt kan det vara en drivkraft för att göra något. och om man gör något så kanske man får försöka vila i det, att jag gör något (som den här bloggen fanny som faktiskt har stor påverkan!) men jag kan inte ändra hela världen. försöka acceptera att saker är som de är utöver det jag kan förändra. vet inte om den här artikeln är riktigt i din smak men den har några väldigt bra poänger: http://galadarling.com/article/how-can-i-be-happy-when-the-world-is-such-a-horrible-place
Får la läsa det! Tack för tips.
Starta ett parti! Hade utan tvekan lagt min röst på dig, samt tvingat alla i min närhet att göra likadant. Vettigare människa än du får man leta efter.
Är redan med i ett parti så behöver inte starta ett eget.
http://antifabruxelles.wordpress.com/agenda/
Kör ba kör!