Varför måste det vara så jobbigt med kärlek?

Det blir nog ingen äktenskapstext idag för jag känner mig fullkomligt dränerad på energi. Pallar inte skriva något vettigt.

Apropå kärlek: om mindre än en månad åker jag till Japan, och det blir första gången jag träffar Emanuel efter att vi gjorde slut. Jag är nervös, nervös för att känslorna ska blossa upp och jag ska komma hem olycklig och hjärtekrossad.

Fan. Varför måste det vara så svårt med kärlek. Varför måste det vara så laddat, så prestigefyllt. Varför måste det ständigt definieras om man är kär eller inte? Kan jag inte bara för tycka om en person och sakna en person utan att jag för den sakens skull ska behöva gå omkring med ångest över att jag kanske är kär, och att det är obesvarat.