Fyra månader kvar.

Nu har jag varit här lite mer än ett halvår. Det är fyra månader kvar, sen får jag åka hem. Om tre dagar börjar ansökningsperioden till högskolan och jag vet inte vad jag ska söka. Jag vill läsa pol.kand. på Uppsala men är inte säkert på att betygen håller, jag kommer troligen behöva göra högskoleprovet och då måste jag vänta ett halvår till innan jag kan sätta igång och då måste jag ju syssla med något under den tiden. Jag har funderat på att läsa en kurs i kriminologi, journalistik eller psykologi men även foto är ett alternativ.

Jag känner mig hoppfull inför framtiden, det känns som om jag kommer få göra något jag är bra på och som jag kan lyckas med. Som att jag kanske kommer slippa ruttna bort i min egen bitterhet.

Livet osv.

Den här dagen var inte nådig alltså. Först blev jag nödgad att ta hand om inte två utan fyra barn, sedan tuggade hunden sönder halva torrvaruskåpet på golvet. Utöver detta träningsvärk, korkade diskussioner och en massa tröttma. Känner mig som en klubbad säl men är fortfarande stressad och så vidare.

Har en mycket idealiserad bild av universitetsliv. Tänker mig att jag hamnar i någon slags harmoni och ba chillar och aldrig mer stöter på ett problem i livet. Hänger med intelligenta människor som tycker som jag och ba accepterar mig. Så kommer det naturligtvis inte att vara, jag kommer säkert vara lika bitter där som här. Åh, detta mörker!