Det är inte statens uppgift att se till att 14-åringar inte bloggar.

Det finns de som tycker att man ska införa åldersgräns på bloggande. 15 år närmare bestämt, eftersom det är i den åldern man blir straffmyndig och därmed anses förmögen att ta ansvar för sitt eget handlande. Med den logiken skulle vi kunna förbjuda ungdomar från att göra något som kan leda till ”konsekvenser”. Hur kan vi t.ex. tillåta ungdomar att gå i skolan när de är helt oförmögna till konsekvenstänkade.

Konsekvenstänkade är inget som bara uppstår utan något som man tränas till. Om man gör saker och märker att det för konsekvenser blir man såklart duktigare på att beräkna konsekvenserna för liknande scenarion i framtiden. Skribenten får det däremot att framstå som att kosekvenstänkandet är något som mystiskt uppstår.

Många blir förfärade när de ser till exempel Kissies eller Paows framfart. Men det är en så otroligt liten del av alla bloggar som blir sådär stora och destruktiva. Det finns ju även stora bloggar som startades när skribenterna var väldigt unga, som inte är destruktiva. Ska man förvägra alla skickliga 14-åriga skribenter, fotografer, tecknare och modenördar den möjligheten?

Vuxna ser på bloggosfären och fattar inte. De tror att ”alla läser” en liten blogg med kanske 50 besökare om dagen. Så är det liksom inte, de flesta bloggar uppmärksammas inte över huvud taget. Dessutom så ägnar sig folk åt självutlämnande även på facebook, bilddagboken eller helgon, bara det att där kan föräldrarna inte se det lika enkelt. Är det bättre?

Att över huvud taget tycka att detta är en lagstiftningsfråga är ju bara märkligt. Detta är en fråga som ska röra sig mellan en förälder och hens barn. Om man vill begränsa och kontrollera sitt barns internetanvändande kan man strunta i att ge hen en egen dator och kolla historiken. Man kan även satsa på att ha en vettig dialog med sitt barn kring vad som är ett rimligt och säkert internetanvändande (sexchatta gärna, men gör det under hemligt namn) precis som en vettig förälder kan ha en rimlig dialog med sitt barn om rökning, sex eller alkoholkonsumtion utan att balla ur i total moralpanik och nolltolerans. Precis som med allt annat kan man blogga ansvarigt och oansvarigt men behöver kanske inte sätt sin adress tillsammans med en nakenbild eller posta ett blogginlägg om hur dumma ens mobbare är på facebook där man är kompis med dem.

Men det är inte statens uppgift att se till att 14-åringar inte bloggar eller bloggar ansvarigt, verkligen inte. Det finns en massa bloggar som har blivit otroligt framgångsrika utan att vara trashiga och ännu fler som det inte har blivit något av alls, så varför ska man basera en lag på det fåtal bloggare som inte kan hantera mediet. Det är bara väldigt obehagligt förmynderi.

Skribentens förslag på hur man ska lösa det här problemet är ju otroligt obehagligt. Hon föreslår att man ska behöva ange personnummer för att få registrera en blogg. Jag hoppas att alla inser att detta skulle göra det omöjligt att blogga anonymt, och vilken otroligt dålig sak det skulle vara. Det är inte ett värt pris att betala för att barn inte bloggar bikinibilder på sig själva.

Det enda positiva med denna idiotartikel är det otroligt roliga i om det skulle uppstå langning av bloggtillstånd.

6 reaktioner till “Det är inte statens uppgift att se till att 14-åringar inte bloggar.”

  1. Det är standarden hos moralpanik-folk, tyvärr. Istället för att en ska använda sunt förnuft så vill de att det ska lagstiftas om den typen av saker. Förbud istället för förståelse. Om vi inte aktar oss så kommer det ju att bli som i Usa här, med deras abstinence only-education. Visst, kanske inte samma sak, men samma princip.

    1. Det är absolut samma princip. Folk är helt oförmögna att tänka i termer av harmreduction och vill verkligen bara ha nolltolerans. Idioti.

  2. När det gäller frågan om man skall förvägra skickliga 14-åriga skribenter o.s.v. den möjligheten, kan jag tänkta mig att skribenten drivs av det som Bruce Charlton beskriver som ”[t]he blind spot of Puritanism”: ”avoid the risk of personal sin at no matter what cost in terms of lost opportunities for personal virtue”.

    1. Av någon anledning hamnade din kommentar i papperskorgen. Jag tror absolut att du har rätt, folk tänker för mycket på risker med saker och för lite på vilka möjligheter de medför.

      1. Att det blev så kanske beror på länken till uppsatsen som kan ha gjort att det registrerades som skräp, vilket väl då är något ironiskt. För övrigt kan man ju undra hur det skulle fungera att implementera ett sådant här registreringskrav isolerat i Sverige.

        1. Jag får nog kolla upp gränsen för det där, ja tror att jag tillåter i alla fall en länk i kommentarer.

          Och ja, förutom att det är idiotiskt känns det ju extremt svårgenomförbart. Kanske inte den rimligaste saken att lägga resurser på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *