Det här med Pms och mensvärk, det är ju något som många kvinnor har problem med. Ändå är det något som det finns extremt lite kunskap om och det verkar vara få som får hjälp med sina besvär. Detta är såklart ett resultat av att sjukvården, medicinen etcetera är lika patriarkal som allt annat i detta samhälle.
Jag tycke det är fascinerande hur vissa människor kan sprida ut diverse idéer om att kvinnor blir helt oregerliga när de har mens och Pms och inte i samma andetag förespråka att det forskas mer på ämnet, ta fram bättre läkemedel och så vidare. I mina ögon är det självklart att om det nu är så att kvinnor blir så jävla flippade en gång i månaden så borde vi verkligen ta och göra något åt saken. Men icke, istället sprids det en massa idéer om att kvinnor dem kan man inte ha att göra med, att de är opålitlig på grund av detta och så vidare.
Vad sägs om att vi faktiskt skulle ta och typ… lösa problemet istället för att skämma kvinnor för deras kroppar? Vad fantastiskt det vore om folk inte bara gick runt och dillade om hur dåligt kvinnor är utan faktiskt gjorde något åt de faktiska problem som finns i kvinnor biologi. Men nej, det är såklart roligare att låtsas som att kvinnor bara ”är” så och att det är helt jävla obotbart än att faktiskt ta något problem som kvinnor har på allvar. Det är såklart roligare att upprätthålla patriarkatet lite till än att hjälpa kvinnor som lider på grund av sin Pms och mens.
Jag håller helt och hållet med. Hade männen haft så här ont hade det forskats massor på området och inte setts som något att skoja om. Men nu rör det sig ju ”bara” om lite mensproblem… Omkring 10% av alla kvinnor lider dessutom av Endometrios (kronisk sjukdom som bl.a. ger svåra menssmärtor), men det forskas det heller inte så mycket på och det finns enormt stor okunskap inom vården. Men nu är det i alla fall två motioner i riksdagen, så förhoppningsvis blir det bättring. Fast det går så otroligt långsamt, för det är ju bara en kvinnosjukdom…
Ja, kvinnor med endemetrios är extremt utsatta! De blir ständigt ifrågasatta om deras smärta inte beskrivs som överdriven etc, jätte hemskt för det gör ju så att färre kvinnor söker vård
ipren funkar bra mot min mensvärk iaf
Ja, funkar rätt bra för mig med. Inte för alla dock.
Ipren är ett skämt som min mensvärk skrattar gott åt, men så råkar jag ju vara en av dem som har problem med endometrios också. Opererades t o m för det för flera år sedan och blev sedan satt på p-piller för att hålla det i schack. Nu vill jag sluta med p-piller för att jag börjar bli trött på att inte veta vilka andra effekter de har på mig men vet inte vad det kommer att innebära för endometriosens del så då måste jag boka in en läkartid för att kolla om jag kan sluta bara sådär. Känner min rätt opepp inför hela grejen.
Är det här med oredliga, irrationella och hormonsrubbade kvinnor när de har mensbesvär något som i någon mening är vanligt (dvs. att beteendet påverkas markant av hormoner och dylikt) eller är det bara vanligt att det pratas om? Jag åtminstone aldrig stött på det fenomenet (men det kräver ju att man träffar på individen i frågan under ”rätt” tid). De erfarenheter jag har handlar mest om smärta (och smärta kan ju naturligtvis påverka humör och sådant). Då ställer jag som partner naturligtvis upp med massage och något gott att äta och i kombination med smärtstillande brukar det hjälpa.
Jag har ingen aning hur det ser ut i den medicinska forskingen, men det finns ju en rad saker som är väldigt ”vanliga och enkla” som ändå har gäckat någon egentlig behandling sedan urminnes tider. Exempel på det är väl afte och förkylning. Möjligtvis är mensbesvär svårt att hitta någon bra lösning på.
Nä, jag håller med. Själv har jag aldrig märkt att kvinnor skulle vara irrationella under sina mensbesvär. Däremot blir ju vem som helst rätt så grinig och trött av att må dåligt eller ha ont. Tyvärr har det ju blivit fullt acceptabelt att slänga sig med förnedrande fördomar om menstruerande kvinnor som ingen människa nånsin skulle yppa om t ex personer som lider av ischias.
Så du menar att det är motiverat att diskriminera kvinnor av detta biologiska skäl, ex. ”en kan inte riktigt lita på kvinnors omdöme, de kan ju vara påverkade av mens/PMS”. Låter ju lite absurt tycker jag.
Va? Givetvis inte.
Åh ja, vad jag skulle vilja ha mer forskning om pms och mensvärk! Tio år av värk, illamående, pmsmigrän, pmsdepression osv varje månad. Gått på allt från starka värktabletter (och gör fortfarande för att kunna sova när jag har mens) till mini/p-piller, hippiepreparat och antidepp (Att jag ens fick antidepp som första alternativ till mina problem känns skevt nog). Blivit oförklarligt bättre senaste månaderna, men vill inte önska min värsta fiende det helvete som varit de senaste åren av pmsbesvär. Kunde knappt leva mitt liv normalt.
Jo, ipren hjälper mot min mensverk med. Problemet är att ipren och andra NSAIDs fräter hål på min magslemhimma, och det är både mer smärtsamt och långvarigt än sjävla mensvärken (alvedon hjälper inte). Så lite forskning om hur man faktiskt kan ta bort mensvärken snarare än att bra lindra med tabletter känns rimligt.
Just nu går jag mest omkring och tröstar mig med att månliga mensvärkar gör oss mer vana vid – och uthålliga för smärta.
Precis som det finns många killar som pratar om PMS-besvär som en form av kvinnlig egenskap, så finns det nog också många killar som har ett helvete hemma pga att deras tjej/fru/mamma/syster lider av PMS och inte gör något åt saken. Jag vill nämligen påstå att kunskapen om PMS är ganska liten hos tjejer också. För kanske ungefär ett år sedan berättade min kille för mig att våra jobbigaste bråk oftast uppstod i samband med att jag skulle ha min mens. Jag började själv reflektera över hur jag kände mig i samband med mens och insåg att han hade rätt. Jag blir känslig, ledsen, deppig och jävligt konfrontativ. Skitjobbigt, men nu har jag åtminstone bestämt mig för att testa antidepressiva (dock inte enbart pga PMS) och hoppas att det ska bli bättre. Tål inte gulkroppshormon, så preventivmedel med hormoner är inte ett alternativ för min del. Det vore ju en dröm om man kunde ”bota” PMS, men tills dess så tycker jag att man ska slå ett slag för antidepp (vet dock att många ogillar det). Jag tror nämligen att kunskapen om att det alternativet finns inte är så utbredd.
Jag lider av migrän, och enligt tjejer jag pratat med så är mensvärk något som framkallar sådan smärta att de försöker likna det vid migrän, och eftersom jag själv kan relatera till den känslan så förstår jag att det är jobbigt. Men jag ifrågasätter ditt påstående att exklusivt kvinnliga problem förminskas och att exklusivt manliga problem tas på allvar. Min åsikt är den motsatta.
Ta tillexempel alla tampong-reklamer som sänds på TV, finns det någon reklam som exempelvis belyser blue-balls eller ofrivilligt celibat bland lågstatus-män (som är ett resultat av att män tvingas in i uråldriga könsroller av kvinnor som vill att män ska konkurrera med varandra så att de mest våldsamma och dominanata (psykopater, kriminella, mobbare o.s.v.) kvalificerar sig som ligg- och partnermaterial, samtidigt som de på botten bedöms som odugliga av kvinnor).
Man kan köpa Ahlgrens bilar med rosa tema där kampen mot bröstcancer belyses, men hur många godispåsar belyser kampen mot prostatacancer? Faktum är att det läggs mer resurser och forskning på att bekämpa bröstcancer än vad det gör att att bekämpa prostatacancer, trots att prostatacancer skördar fler offer än bröstcancer. Och för att återgå till problemet med ofrivilligt celibat – hur mycket forskning lägger man på det och hur mycket hjälp får de män som drabbas av det?
Om du försöker förminska det lidande som det innebär att aldrig få ligga och eller vara nära någon och funderar på att skriva något i stil med att ”livet handlar inte enbart om sex, get a life” så gör du ju bara det som du anklagar män för när de förminskar det lidande som kvinnor med mensvärk och PMS går igenom; nämligen att döma individer ur motsatt kön vars lidande du inte kan sätta dig in och vars skor du inte går i. Ett lidande som dessutom går att analysera ur ett genusperspektiv. Måhända att vårat samhälle är patriarkalt, men det är också ett samhälle där du som kvinna inte behöver anstränga dig nämnvärt för att få sex.
Googlar man på mensvärk får man 457 000 träffar.
Googlar man på ofrivilligt celibat får man 3 240 träffar.
Vad gäller självmord så är det fler män än kvinnor som begår självmord, och ofta är det män som lider av ofrivilligt celibat som funderar på självmord: http://www.terapisnack.com/topic/ensam-oskuld-okysst-orord-vardelost-liv-sjalvmord
Lustigt att du tar upp mäns självmord, det är något som diskuteras flitigt bland feminister utifrån ett problematiserande av mansrollen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här med celibat. Det är väl ändå inte ett problem exklusivt för män?
Jo, feminister diskuterar ofta mäns överrepresentation i självmords-statistiken (ett fåtal tycker det är bra att män begår självmord), och betonar att män gör det för att det enligt deras/vår könsroll känns som en rimligare lösning än vad det gör för kvinnor. Tänk på ordet ”loser” och din instinktiva bild som dyker upp i huvudet är säkerligen på en man, och inte på en kvinna. Kvinnor HAR ett människovärde (det som feminister kallar för objektifiering, där kvinnors fitta är något som per automatik ger henne ett värde i andras (mäns) ögon), medans män måste BEVISA sitt människovärde, och klättra i status-stegen för att kunna manifestera den makt man har över andra män. Frågan är vad det är som gör att patriarkatets högstatus-män (män med makt, sociopater, psykopater, kriminella, mobbare o.s.v.) har sådan hög status, och varför det är lågstatus-männen som begår självmord? Det om feminister inte ofta kommenterar är att det inte bara är män som ser upp till högstatus-män, utan även kvinnor i allra högsta grad. En man med låg status är lika oattraktiv för kvinnor som en ful kvinna är oattraktiv för män.
Fula kvinnor och kvinnor som på andra sätt avviker från det som brukar klassificeras som kvinnligt och attraktivt har betydligt större möjligheter att hitta en man att knulla, bli tillsammans med eller bilda familj med, än vad som är fallet med en lågstatus-man. Varför? Om det i huvudsak är män som är ansvariga för sexism och utdelandet av domar mot människor som avviker från traditionella könsmönster, varför är det då MÄN som avviker från traditionella könsmönster (blyga, icke-dominanta, nördiga, belästa, feminina o.s.v.) som är mer ensamma än deras kvinnliga motsvarigheter (högljudda, slampiga, orakade, utåtagerande, maskulina o.s.v.)?
Håller verkligen inte med.
”Tänk på ordet ”loser” och din instinktiva bild som dyker upp i huvudet är säkerligen på en man, och inte på en kvinna.”
Eftersom män är normen i vårt samhälle, så måste jag tyvärr säga att ditt tankeexperiment inte är särskilt talande även om det skulle vara sant. Faktum är att du kan byta ut ”loser” mot så gott som vad som helst och det första du kommer att tänka på är en man. Eller vad sägs om politiker, seglare, filatelist, filosof, läkare, montör, hårdrockare, och framför allt ”vinnare”. De enda undantagen kommer att vara de få kvinnoägda epitet som finns, och tro mig, vi lider ingen nöd på nedvärderande termer där. Eller vad sägs om slyna, hynda, bitch, argbigga, tjatmoster, häxa (specialfall batikhäxa), sugga, hora, kärring. Alla dessa exempel syftar till att få kvinnor att känna sig misslyckade, men jag håller med om att det sällan är på samma plan som ordet loser/förlorare avser att få män att känna sig misslyckade. För kvinnor ska misslyckandet ligga just i att inte tilltala – snarare än att inte prestera statusmässigt.
Att män i högre utsträckning begår självmord tror jag verkligen inte beror på att män anses mer värdelösa än kvinnor. Snarare tror jag att det beror på att män i större utsträckning uppfostras till att äga rätten till sig själva. Kvinnor uppfostras till att förstå att andras välbefinnande trumfar deras eget och en kvinna som begår självmord anses vara en mycket sämre människa än en man. Dessutom är det väl inte bara lågstatusmän som lever i ofrivilligt celibat som begår självmord? En bekant till mig begick självmord för ett par månader sen; akademiker med bra jobb, trevlig sambo och en niomånaders baby. Jag kan inte låta bli att märka att även om folk blir både förvånade och illa berörda så låter är upprördheten över hans självmord knappt ens i nivå med upprördheten över när min väninna åkte en vecka till London med mig och lämnade sin tiomånaders baby med sin pappa. Kvinnor vet att de inte har samma rätt att ignorera hur andra människors påverkas av deras handligar och därför tror jag att kvinnor måste drivas mycket längre innan de blir så desperata att de begår självmord trots denna vetskap.