Ofta hör jag folk som diskuterar huruvida det man gjorde i helgen var otrohet eller ej. Folk sitter och stöter och blöter i oändlighet: är det verkligen otrohet om jag inte njöt av det, eller borde jag berätta om det trots att vi inte gick ”hela vägen” och så vidare. Det är också ett vanligt inslag i tjejtidningar att man har något reportage om vad otrohet ”egentligen” är. Min inställning är att om man ens behöver diskutera frågan så borde man berätta för sin partner. Nu kan man visserligen ha en partner som är dum i huvudet och som ser minsta fika med en killkompis som otrohet, men då har man ett annat problem: det vill säga varför man från första början är ihop med en person som göra anspråk på att styra hela ens privatliv. Men att sitta och försöka rättfärdiga sitt handlande inom normerna för vad otrohet ”egentligen är” är ju faktiskt bara efterblivet och ett tecken på att man missat det mest grundläggande inom relationer: det vill säga lyhördhet och ärlighet gentemot sin partner.
När man har en relation med någon så fungerar det inte att sätta upp strikta regler för varenda liten sak. Ett förhållande måste alltid först och främst bygga på att man litar på, har respekt för och kan känna in sin partner och vad som är okej och inte okej att göra.
Därför kan jag bli så irriterad på folk som ska hålla på och definiera otrohet hit och dit. Den allmänna otrohetsnormen säger att sex är otrohet, men resten har många olika åsikter om, vissa tycker att kyssar och smek är okej, vissa tycker att det är okej att sexchatta eller porrsurfa, andra inte och så vidare. Detta är något man måste komma fram till tillsammans med sin partner, inget som är skrivet i någon slags universallag gällande förhållanden. Faktum är att det verkligen inte är någon självklarhet att det är otrohet att till exempel porrsurfa, det är ett jävligt vanligt inslag i många människor liv, men fortfarande så blir folk förfärade och förvånade över att de upptäckt att deras pojkvänner kollat på porr. Ve och fasa!
Om man nu prompt ska ha strikta regler rörande otrohet så borde man ju i alla fall diskutera dem med sin partner innan. Det är inget som bara borde göras när man bestämmer sig för att markant avvika från vad man i samhället anser vara otrohet, utan något som borde diskuteras vilka som än ingår i relationen. Dessutom borde man inte sitta och försöka berättiga saker man egentligen vet är fel genom att omdefiniera ”riktig” otrohet. Man behöver ju knappast vara otrogen för att bete sig oschysst i en relation, så jag skulle önska att detta handlade lite mindre om att dra en strikt linje mellan trohet och otrohet och lite mer om att komma fram till vad man tycker känns okej att göra oavsett vad man vill kalla det.
Jag gillar inte att min pojkvän kollar på porr, utan mår uppriktigt sagt dåligt av det. Inte för att jag tror att han är kär i porrbrudarna eller hellre vill ligga med dem än med mig, men därför att han kan välja att ha sex med MIG eller iaf runka till bilder på mig… ändå kollar han på porr. Eller ja, kollade, nu har vi bestämt att han inte ska göra det mer eftersom jag mår så dåligt av det. Har haft BDD också som jag blev relativt frisk från sedan en inte alltför lång tid tillbaka, så det är inte långt till hands för att jag ska känna mig fysiskt otillräcklig- även om jag förstår att han vill vara med mig, men det är ju skillnad på fysisk tillräcklighet och psykisk tillräcklighet- och det vore jävligt synd om det blossar upp igen pga. hans porrkonsumtion. Jag ser inte porrkonsumtion i grund & botten som otrohet & tycker således inte att han var otrogen när han kollade på porr, och blev inte ens arg, eftersom han inte visste något om min syn på saken. Men nu när jag talat om det för honom och han sagt att han har förståelse för att jag mår dåligt av det samt lovat att inte kolla på porr mer, skulle jag betrakta det som otrohet om han gick emot vad vi kommit överens om- för det är precis vad min definition av otrohet är, att man bryter mot s.k. regler eller snarare överenskommelser man har i sitt förhållande. Det kan lika gärna handla om saker som inte rör sex & kärlek.
Men, det är vårt förhållande, och jag skiter i vad andra gör i sina förhållanden. Jag tänker inte diktera för dem att de lever sitt liv på ”fel” sätt och att typ en tjejkompis pojkvän är otrogen för att han kollar på porr. En del tycker ju inte ens att sex med någon annan är otrohet. Det är sådana regler och riktlinjer man får sätta upp själv i sitt förhållande, ingen annan ska komma och tala om för en vad som är rätt eller fel. Otrohet är en definitionsfråga och något parterna i ett förhållande får komma fram till gemensamt.
Sen håller jag med dig om att man inte kan sätta upp strikta regler för varenda liten sak. Eller ja, om båda har exakt samma snäva (eller blir det breda i detta fall, när man även tex. tycker att en fika med en killkompis man känt länge är otrohet?) syn på vad som är otrohet kan man nog göra det, men i annat fall blir det bara pannkaka i änden. (Ibland blir det ju det ändå…) I ett tidigare förhållande fick jag inte umgås med mina killkompisar, medan min pojkvän umgicks så väl med nya som gamla tjejpolare (bl.a. en som uppenbart var kär i honom=, och i princip krävde att få umgås även med tjejer han varit kär i. Det kändes ju… eh, rättvist. Att jag inte fick umgås med mina killkompisar, men att han krävde att få umgås tom. med ex-kärlekar. Känns skönt att ha en bättre överenskommelse i mitt nuvarande förhållande- vi har pratat om det och tycker det är okej att umgås även med ex och skulle inte drömma om att förbjuda varandra att umgås med respektive polare av det kön vi attraheras av. Det handlar ju lite om HUR man umgås också tycker jag. Skulle jag sitta i famnen på mitt ex & gulla med honom skulle nog min pojkvän bli ganska ledsen, så därför skulle jag inte göra det om jag nu fick för mig det. Men att bara kolla på film tillsammans eller ta en fika tycker jag inte är nåt konstigt. Skulle man ändå känna svartsjuka över det trots vad man kommit överens om, kanske man ska försöka att i förstahand ta tag i sitt svartsjukeproblem innan man börjar gapa på den/de andra.
Herregud vilken svartsjuk snubbe du verkar ha varit ihop med. Fan vad jobbigt att inte ha en jämlik överenskommelse.
Jag har inget emot att min kille kollar på porr i sin ensamhet, men skulle nog känna mig en aning dissad om han gjorde det istället för att ligga med mig. Man vill ju aldrig känna att ens partner väljer andra framför en själv, liksom.
Sen måste jag tillägga, att om jag fick för mig att jag ville gulla med mitt ex tycker jag att bara den tanken vore en typ av otrohet. Liksom, känner jag den dragningen till mitt ex- varför gör jag inte slut med min nuvarande, eller frågar honom om vi kan ha ett öppet förhållande? Om man lever i ett monogamt förhållande men börjar känna en massa dragning till någon annan kanske man inte bör leva i ett monogamt förhållande alls, alternativt att det inte är passande just nu.
Jag är lite kluven i frågan. Jag tycker å ena sidan inte att det är konstigt att känna dragning till andra, de flesta gör det som jag förstått det. Jag fantiserar t.ex. sällan om min pojkvän när jag onanerar, men jag tycker inte det är otrohet. Sexuell exklusivitet har å andra sidan aldrig varit särskilt viktigt för mig så jag har svårt att sätta mig in i det sättet att se på saker.
Good shit, Fanny. 😀
Det finns nog bara en definition på ”otrohet” och det är att ”allt är relativt”. Ska man öht försöka specificera det så får jag nog säga att man nog bör undvika att göra saker som man inte är okej med att ens partner gör.
Fast det förutsätter ju just att man har haft det snacket om vad som är okej och att man ligger på samma våglängd–en som tycker att en blick på nån annan är otrohet kan nog aldrig komma fram till en gyllene medelväg i relationen. 🙂
Nej, konstigt är det ju inte i sig eftersom det verkar vara väldigt vanligt. Jag fungerar dock inte så, och vill ju därför att mitt förhållande ska vara på lika villkor. Vad snubben tänker i sitt huvud om andra, det kan jag inte veta och vill nog heller inte veta. Jag antar att om han fungerar som så att han tänder på andra förutom jag, kan han inte direkt ändra på de tankarna. Men att han inte kollar på porr, kysser andra tjejer eller har sex med dem… det vill jag i alla fall att han ska rätta sig efter, för att jag ska må bra, och för att jag kan rätta mig efter saker som han mår dåligt av.
Jag tycker bara att om man har sådana oerhörda problem med att vara monogam som vissa verkar ha, då vore det ju bäst att erkänna det för sig själv och satsa på ett förhållande a la bigami eller att leva som singel och ligga runt. Det måste ju vara ganska jobbigt ändå att inte vara särskilt monogam, men inleda ett förhållande med någon som är det, och sedan inte få utlopp för sina lustar utan att det är otrohet. På samma sätt som det är jobbigt för den som utsätts för otroheten, då är det bättre att den kan hitta någon som faktisk ÄR monogam och inte bara intalar sig det för att normen säger att man ska vara det… eller nåt i den stilen.