Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Det finns ingen feministisk punktlista.

Ibland så får en som feminist frågan från diverse män vad de ska göra för att klassas som bra män ur ett feministiskt perspektiv. Mitt korta svar på denna fråga brukar vara: ständig feministisk analys och kritik av det egna jaget, vilket brukar vara väldigt otillfredsställande för den som frågar. De vill liksom ha en checklista, ett antal punkter någon annan tagit fram åt dem och som de kan bocka av en efter en. Typ:

  1. Kalla inte tjejer för hora.
  2. Knulla inte med tjejer om du inte är säker på att det finns samtycke.
  3. Ta hälften av hushållsarbete.
  4. Var inte ett jävla svin (lätt för de flesta eftersom ingen uppfattar sig som ett svin).
  5. Och så vidare och så vidare.

Någon sådan lista finns givetvis inte, och det är inte heller något jag tänker sätta mig och knåpa ihop. Dels för att jag inte anser mig vara i en position att göra det, eftersom jag inte är någon jävla företrädare för samtliga feminister, men också för att jag tycker att det är en förbannat ignorant och lat attityd att kräva detta. Jag tycker rentav att det är ett av de mest sviniga beteendena en kan ägna sig åt, bland annat på grund av anspråket på att medelst denna metod kunna får erkännande som en bra man det innehåller.

Dessa personer vill kunna lägga kvinnokampen åt sidan med gott samvete och tänka att de har ”gjort sitt” för att störta den samhällsordning som vi kallar patriarkatet, bara genom att själva försöka vara någotsånär jämställda. De vill på ett enkelt sätt kunna svära sig fria från ansvar för en världsordningen där hälften av alla människor tvingas in i våld och förtryck på grund av sitt kön.

Givetvis kan män vara mer eller mindre sviniga, bidra mer eller mindre till den patriarkala ordningen. Men jag kommer inte att vara nöjd med någon enskild mans insats, på samma sätt som jag inte kommer att bli nöjd med min egen, så länge patriarkatet inte har krossats. Det går inte bara att ”lägga ner” kampen med gott samvete så länge patriarkatet kvarstår, det går inte att dra någon gräns för vad en enskild individ bör göra innan vi har nått det slutliga målet: ett samhälle fritt från könsbaserat förtryck.

Jag föraktar nästan den här attityden att tycka sig kunna bli klar mer än jag föraktar människor som inte bryr sig över huvud taget. Jag tycker att det är förbannat ängsligt och fegt att på det sättet ha som uttalad plan att bara anstränga sig minimalt för att kunna bli ”okejad” som jämställd. Dessa män vill dessutom ofta bli berömda för sitt ”feministiska” engagemang och sin ”jämställdhet”, vilket knappast gör saken bättre.

Den som på riktigt är intresserad av feminism behöver inte gå omkring och fråga olika feminister om hur de ska göra för att bli jämställda. Jag skulle aldrig komma på tanken att fråga någon antirasist om en jävla punktlista för hur jag ska undvika rasism. Istället försöker jag vara lyhörd inför hur mitt beteende uppfattas, tänka efter en jävla massa och så vidare. Helt enkelt idka ständig antirasistisk analys och självkritik. Jag förväntar mig inte att jag någonsin kommer kunna bli ”klar” med detta, men jag är trygg i förvissningen om att jag ständigt blir bättre och bidrar till en positiv utveckling. På samma sätt bör män se på sitt feministiska engagemang.

Vad jag blir upprörd över med detta tankesätt är hur det reducerar feminismen till något mycket mindre än vad den i verkligheten är, gör den till en obetydlig bisak som kan sammanfattas till en punktlista för garanterad jämställdhet. Feminismen är inte detta; feminismen är en hel värld av analysverktyg, sätt att betrakta verkligheten och så vidare. Den rymmer en mängd olika och ibland inbördes motsägande tankar som det är väldigt svårt att få en detaljerad överblick över ens om en som jag så gott som dagligen ägnar sig åt feministiska studier. Jag har aldrig hört en feminist uttrycka att hen skulle vara ”färdig” på något sätt, och själv har jag inställningen att jag har otroligt mycket kvar att upptäcka. Att tro att en kan hoppa över all denna analys och bara få lösningen placerad i handen är en väldigt arrogant inställning, ett sätt att försöka slippa billigt undan och låta något annan utföra jobbet.

Det råder knappast någon brist på sätt att få kunskap om hur en ska bekämpa patriarkala strukturer, det råder inte heller något brist på skapelser som kan öppna ens ögon inför nya sätt att tänka. Den som är intresserad av att göra detta bör se sig om i den feministiska sfären, så kommer ni garanterat att hitta något. Jag kan såklart bidra med mina egna tankar och idéer, men jag kan inte leverera någon steg för steg-gudie. Ni får, precis som jag och alla mina medfeminister har gjort, finna er egen väg till och genom denna intellektuella skog som är feminismen. Ni kommer garanterat att behöva tänka om, revidera gamla uppfattningar och överge även de feministiska perspektiv ni haft. Ni kommer att upptäcka att tankesätt ni innan trodde var jämställda i själva verket bygger vidare på samma patriarkala strukturer som resten av samhället gör. Ni kommer att behöva upptäcka idel nya sidor och beteenden hos er själva som upprätthåller patriarkatet. Ni kommer att behöva ändra ert beteende och er världsbild igen och igen. Ni kommer troligen aldrig att bli klara, men ni kommer att bli bättre. Som belöning kommer ni inte att få beröm, i alla fall inte av mig, och ni kommer garanterat inte att nå någon slutlig punkt där ni har ”gjort ert”, men ni kommer att vila tryggt i vetskapen om att ni dagligen bidrar till att göra detta samhälle till en bättre plats att leva i.

10 kommentarer till Det finns ingen feministisk punktlista.

  • Om en bara lyckas vara lite empatisk och självkritik behövs ju punktistan ej, utan beteendet kommer ganska naturligt. Problemet är ju bara att om en som man blir empatisk och självkritisk ger en upp en del av sina privilegier som man, dvs att slippa bry sig om andra och att reproducera patriarkala beteenden utan att ens tänka efter. Det är ju säkert mycket bekvämare att följa en punktlista än att ge upp privilegier på det sättet.

  • brad skriver:

    Understand your point but I think you are missing a few others.

    First of all, one can make a list of ”SOME things to remember that one can do as PART of helping to achieve a more equal society”. The list does not have to be all inclusive. As long as this point is clear I can only see positive things with a little help in the form of a reminder.

    Second, it is very important to identify and illustrate topics from everyday life that are part of the patriarchy so that every man can easily identify them without question. This is particularly important to capture the masses rather than those men that truly are interested in the subject and who already have some understanding of the problem.

    The point you make that I really do agree with is the part about not allowing someone to simply tick a checklist and make a claim that they live and support a life of equality. I think this is your main point and I agree 100%. However, I don’t see why that can’t be avoided and still gain the positives of a few pointers and reminders in the form of a list for those who aren’t as aware of their surroundings.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är absolut viktigt att ge tips, och det försöker jag göra i ganska hög grad (även om jag ofta vänder mig till kvinnor så kan t.ex. även män ta till sig av det jag skriver om relationer om de vill). Precis som du själv uppfattat det så är problemet snarare att de vill ha en lista att uppfylla för att sedan kunna lägga saken åt sidan.

  • Och när, när, ska det finnas tillräcklig stake i Sveriges samlade feminister att ta sig in i Riksdagen med FI, -nu menar jag inte med 4 procent, utan till en början med 20 procent, för man får väl ändå tro att det finns mer än dubbelt så många som är för feministerna än det finns rasister?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      1. användningen av begreppet ”stake”… 2. det finns fler partier med en uttalat feministisk agenda, bland annat V.

  • May skriver:

    Feminismen har ju mycket att bevisa. Försök har gjorts till detta men inga har levt upp till de grundläggande krav på rationalitet som man ställer inom vetenskapen och filosofin. Därför har man inom feminismen förkastat dessa vetenskapliga och filosofiska standarder och därmed gjort feminismen till fundamentalt anti-rationell.

    Det betyder i grund och botten att utifrån det feministiska perspektivet kan ingen förkasta deras teorier. Problemet som samtidigt uppstår är att ingen feminist kan heller förkasta motståndarnas teorier. Så om jag exempelvis hävdar att det är ok att slå kvinnor för att det är roligt, då kan du som feminist inte säga att jag har fel, bara att vi har olika åsikter.

    • Janetweiss skriver:

      ”Så om jag exempelvis hävdar att det är ok att slå kvinnor för att det är roligt, då kan du som feminist inte säga att jag har fel, bara att vi har olika åsikter.” Fast där är ju skillnaden att misshandel är olagligt såattehhhh…

    • laxsill skriver:

      Att behandla ”feminismen” som en enhetlig teori är såväl grymt tråkigt som otroligt missvisande. ”Feminismen” är lika mycket en enhetlig teori som ”sociologin” eller ”liberalismen”. Så det här kommer att kräva lite av en redogörelse.

      1. Det finns väldigt mycket feministisk teori som funkar utmärkt med dagens krav på adekvat och relevant bevisföring, dragande av slutsatser, generalisering av empiriska resultat, hypotesbildning, teoretisk grund, metodologi och allt annat dagens vetenskapsfilosofiska praxis kräver. Genusvetenskapen, könsmaktordningsbegreppet i vetenskapliga discipliner som sociologi och statsvetenskap och många andra teoretiska konstruktioner som har en del av sin rot i feminismen. I många vetenskapliga områden är dessa vetenskapliga verktyg så självklara plattityder att det faktiskt åligger dig att bevisa motsatsen. Det är inte som att jag kan komma och påstå att andra plattityder – som t.ex. kausaliteten i naturvetenskap eller teorin om tillgång och efterfrågan i nationalekonomin – utan konkret argumentation. Det är inte så vetenskapsfilosofi funkar.

      2. Det finns en del feministiska tänkare som kritiserat rationalitetsbegreppet som sådant. Men det som kritiseras är inte rationalitet som egenskap, utan hur vi i vårt samhälle konstruerat rationalitetsbegreppet, och varför. Det är den feministiska skolan varken först eller ensam om. Det finns även inom de flesta normkritiska skolor. En grundläggande filosofisk idé är att varje tema, hur självklart det än är, är öppet för kritik. Att avfärda en teoretisk skola bara för att den kritiserar ett vedertaget begrepp är att gå emot filosofins idé som sådan. Och visst har du rätt att göra det, men gör inte anspråk på att hålla dig till någon filosofisk metod då. Att vara anti-rationell är en mycket mer hållbar hållning än att vara anti-intellektuell.

      3. Vad du verkar ta upp i början av andra stycket verkar inte vara en kritik mot feministisk teori, utan mot relativism som sådan. Det är konstigt. Visst finns det feministisk teori som är relativistisk, men det gäller knappast merparten av feminism. För någon som har ett tänkande som är väldigt inrutat av normer kan det vara svårt att skilja mellan relativism och normkritisk teori, men skillnaden är gigantisk. Däremot är din kritik mot vad som egentligen är relativismen även den felriktad. Jag skyr relativism som pesten, men jag känner ändå att jag måste rätta till ett par grejer. Jag har skrivit om din feltolkning tidigare, då den är vanlig http://www.filosofibloggen.se/forsvarstal-for-kulturrelativismen/

Lämna ett svar till Janetweiss Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv