Detta som Spiderchick skrev om Big Brother tycker jag var bra. Logiken hos de som gör dokusåpor verkar vara att ju extremare desto bättre. Detta stämmer nog till viss grad men även i program som Big Brother kan man gå över gränsen. Big Brother har ju blivit mer och mer extremt, troligen mycket beroende på att människorna som deltar kan tänka sig att gå längre för varje säsong.
Personligen älskar jag dokusåpor, jag älskar intriger och folk som gör bort sig. Men Big Brother… det blir liksom för mycket. För mycket bråk, för mycket tjafs och idioti. Det blir bara en jävla kavalkad i människoförakt och jag pallar liksom inte med det. Jag kan över huvud taget inte relatera till deltagarna som jag kan med de i till exempel Paradise Hotel. De är för överspelade, helt enkelt inte riktigt trovärdiga.
Jag tror att marknaden för intriger, bråk och tjafs kan komma att bli rejält övermättad inom en snar framtid. Det finns liksom en gräns för hur länge det är kul med folk som smetar in sig i bajs och har idiotiska gräl om tamponger, det tror jag verkligen.
Alltså. Jag var med på en fokusgrupp innan big brother började sändas (förr-förra året?). Jag var den absolut enda som tyckte att konceptet var uttjatat. Blev förvånad när ingen höll med mig om att förnedrings-tv-eran var över.
Så tydligen finns det en publik i alla fall. Fascineras över hur många på min fb-lista som följer programmet. Är de inte less? Vi har ju redan sett big brother i flera säsonger liksom. De super, knullar osv. Inte så underhållande i längden. trodde jag alltså.