Det måste finnas en gräns för hur länge det är kul med folk som smetar in sig i bajs.

Detta som Spiderchick skrev om Big Brother tycker jag var bra. Logiken hos de som gör dokusåpor verkar vara att ju extremare desto bättre. Detta stämmer nog till viss grad men även i program som Big Brother kan man gå över gränsen. Big Brother har ju blivit mer och mer extremt, troligen mycket beroende på att människorna som deltar kan tänka sig att gå längre för varje säsong.

Personligen älskar jag dokusåpor, jag älskar intriger och folk som gör bort sig. Men Big Brother… det blir liksom för mycket. För mycket bråk, för mycket tjafs och idioti. Det blir bara en jävla kavalkad i människoförakt och jag pallar liksom inte med det. Jag kan över huvud taget inte relatera till deltagarna som jag kan med de i till exempel Paradise Hotel. De är för överspelade, helt enkelt inte riktigt trovärdiga.

Jag tror att marknaden för intriger, bråk och tjafs kan komma att bli rejält övermättad inom en snar framtid. Det finns liksom en gräns för hur länge det är kul med folk som smetar in sig i bajs och har idiotiska gräl om tamponger, det tror jag verkligen.

Människoförakt.

Igår kollade jag på Big Brother för första gången i mitt liv. Eller, jag har sett litegrann innan men aldrig orkat se ett helt avsnitt, igår såg jag i alla fall en halvtimme. Det slog mig det här med hur otroligt lätt det är att slänga alla sina värderingar åt sidan och bara sitta där och förakta. Att strunta i att upplägget är skapat för att skapa konflikter, att produktionen har valt ut människor med vissa personligheter, att allting vinklas och så vidare. Att bara luta sig tillbaka och förakta människorna för att de är obildade, ouppfostrade och white trash. Och det är så skönt. Det är så otroligt njutbart att bara sitta där och känna sig förmer. Smartare, framförallt. Sitta och moralisera om att de där människorna är så korkade som deltar, att de kommer bli hatade av hela Sverige och att de aldrig kommer kunna få ett jobb sedan.

Föraktet ligger mig nära till hands och jag tror inte att det är något jag är ensam om heller. Människor gillar att känna sig förmer och program som Big Brother tar fram det inom många. Det är en slags avkoppling från ens eget liv och svagheter att kunna sitta och förakta och spekulera. Jag dras till det samtidigt som jag skyr det, för jag skyr den sidan hos mig själv som kommer fram.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt mer än att mitt förhållande till den här typen av tv är komplicerat. Å ena sidan tycker jag att det är underhållande (dock att jag föredrar program som Lyxfällan och Top Model framför Big Brother), å andra sidan kan jag äcklas av mina egna tankar kring människorna i det. Man det är så skönt att ibland bara få vältra sig i lite vanligt hederligt människoförakt, det måste jag faktiskt medge.

Av alla jävla sätt man kan bli kompenserad på.

Detta måste ju ändå vara någon slags lägstanivå i trash. Rickard, som tillsammans med sin flickvän blev tvungen att lämna big brother-huset på grund av en psykos har nu fått kompensation, i form av att tv4 betalar han och hans flickväns förlovningsringar.

En vettig människa hade väl krävt skadestånd eller i alla fall betalda besök hos en jävligt bra psykolog. Men nej, Rickard vill ha förlovningsringar.

Om att skylla sig själv.

Vi sätter våra deltagares hälsa främst och när vi bedömer att de inte mår bra agerar vi omedelbart.

Så säger producenterna till Big Brother appropå Jessica som fick åka från huset eftersom hon mådde så dåligt.

Jag har inte sett big brother än och vet inte heller om jag kommer göra det. För det första känns det lite väl med något som sänds varje jävla dag. Det kan ju inte finnas något urval? Dessutom tycker jag att svenska dokusåpor har blivit så dåligt castade på sista tiden, bara samma tråkiga typer.

Men framförallt så känns det så jävla omoraliskt. Folk tar ju liksom livet av sig efter att de deltagit i sånt där och då kan man väl komma dragandes med att de minsann ”valt själva” och ”vetat vad de gett sig in på” men det gör det väl inte mer rätt att stödja eländet.

Skylla sig själv-mentaliteten är så himla äcklig. Faktum är ju att det finns företag som profiterar på människors dåliga val. Ska polska bärplockare också skylla sig själva när de blir lurade eller vad?