Idag har jag varit i Dinant, en otroligt vacker stad som ligger någon timme bort från Bryssel, i Ardennerna. När jag åker till nya platser blir jag som ett barn, speciellt om det finns vacker natur. Jag blir helt till mig och vill kolla på allt, går omkring och ler konstant. Det gör mig glad, mitt i allt världshat, att det finns så många vackra platser och att jag fortfarande kan förundras över det.
Åh, jag är likadan. Världen är så fin ibland. Egentligen så är den ju alltid det, men det ser man alldeles för sällan. Kram!