Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Detta går inte att ta seriöst.

Detta är ju bara för skojigt. Pelle Billing har uppenbarligen tagit Rafael Edholm på allvar och skrivit ett blogginlägg om att män liksom uppenbarligen är diskriminerade i filmsverige med det faktum att Edholm och två andra manliga filmskapare påstår det påstår det som enda grund. Han hänvisar inte till någon statistisk. Han bara antar att Edholm har rätt när han säger sig vara diskriminerad, trots att det är lätt att ta reda på för den som försöker att filmbranschen är mansdominerad. Billing har inte heller brytt sig ett skit om att ta reda på något om filmen, om det kanske kan ha funnits andra bevekelsegrunden för filminstitutet. Typ att det är en fördomsfull skitfilm som Edholm skrivit ihop.

Jag tänker på den där undersökningen jag hörde om, men tyvärr inte kan hänvisa till just nu, som visade på att män kände sig jämställda när fördelningen av taltiden var 2:1, alltså när männen fick tala dubbelt så mycket som kvinnorna. Om det var lika fördelning kände sig männen diskriminerade.

Det kan vara svårt att inse att man är privilegierad när det är standard, men när det blir förändringar så märker man dem. Man noterar det som en försämring för en själv, samtidigt som det sker förbättringar för andra. ”Diskriminering”, tänker man, utan att fundera på om det kan vara så att man själv faktiskt var och fortfarande är privilegierad.

Det är intressant att en företrädare för en grupp som brukar hinna ropa ”bevis tack” innan man avslutat sin mening inte hänvisar till någon slags forskning eller statistik till påståendet att män skulle vara förtryckta utan liksom bara utgår från att det är sant för att tre män har sagt det. Detta går fan inte att ta seriöst! Faktiskt inte. Det är bara fånigt och löjligt.

Jag har inget emot en mansrörelse som tar upp faktiska problem, till exempel mäns rätt (och skyldighet) till sina barn eller att män också måste uppmuntras att visa känslor och prata. Men en mansrörelse som, med endast tre mäns utsaga som grund, bölar över mansdiskrimineringen i filmsverige trots att det inte finns något statistsikt underlag som stödjer tesen blir bara fånig. Typ som om jag skulle böla över diskrimineringen av kvinnliga förskolepedagoger för att tre kvinnor förlorade jobbmöjlighet till förmån för män.

Tipstack till Lady Dahmer.

52 kommentarer till Detta går inte att ta seriöst.

  • Caspian Rehbinder skriver:

    Oerhört tramsigt inlägg av Billing. Hade någon annan, någon annanstans (exempelvis på Aftonbladet) skrivit om hur en kvinna känt sig diskriminerad i filmbranschen hade Billing säkerligen skrivit ett upprört inlägg om att de hade fel, att det är anekdotisk bevisföring eller att filmen ändå bestod av feministisk propaganda och kanske inte borde fått några pengar, oavsett. När samma sak händer en man? Ja, då är det plötsligt inga problem att det är anekdotiskt, dåligt belagt, etcetera etcetera.

  • m skriver:

    1. Stämmer det inte att det satsas extra mycket på kvinnor? Svar Jo det gör det, vilket leder till att det är uppenbar diskriminering
    2. Vi ska alltså INTE tro på vad två män säger om saken, utan vi ska tro på en hobbyfeminist som inte är insatt i saken, som också inte heller sett filmen.
    3 SJÄLVKLART spelar det ingen roll om det är mansdominerat område, det är garanterat många flera män än kvinnor, men det satsas mera på kvinnor ändå. Varför?

    Fanny, ser du några satsningar på män någonstans?

      • m skriver:

        Samma lågintelligenta ”jag kan inte komma med några arugment-fanny” Varför gör du ens detta inlägg när du saknar den intelligensen och kunskapen?
        1. Du vet tydligen inte vad det handlar om, varför tex pelle gjorde sitt inlägg.
        2. du har inte läst hela artiklen.
        3. du visste inte heller att det satsas extremt mycket på kvinnor som är extremt få.

  • m skriver:

    http://www.sfi.se/sv/press/Pressarkiv/Apflickorna-sista-Rookien-och-ny-satsning-pa-filmer-av-kvinnor/
    http://www.svd.se/kultur/sfi-ska-satsa-annu-mer-pa-kvinnor-for-att-na-jamstalldhet-i-filmvarlden_3726567.svd
    http://filmweb01.filmfestival.org/filmfestival/info/en/festivalprogram/cinemix

    tre sekunder tog det mig att få fram faktan du suktar över. tre första länkarna på google. Du tror inte det går att finna mer satsningar på kvinnor menar du? Nej nej, det är ju JÄTTTTTTTEBRA när det satsas på kvinnor. Manshat finns överallt tydligen

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Men gud, jag har aldrig sagt att det inte satsas på kvinnor? Jag vet att det gör det, vilket jag tycker är rätt mtp den strukturella underordningen av kvinnor. Driver du eller?

      • Roger skriver:

        Vilken strukturell underordning, det är bara en teori som inte är bevisad, snarare falsifierad och motbevisad.
        Du talar om hemmablindhet för sina privilegier; har du någonsin funderat kring att din inlärda syn på kön, att kvinnor skulle vara strukturellt underordnade, gör att du missar uppenbar diskriminering av män? Finns det något sammanhang som du skulle acceptera påståendet att män kan bli diskriminerande, eller är all diskriminering av män bara ”kompensatorisk” i din värld och i själva verket BRA för jämställdheten?

        När det finns mängder av resurser vikta till kvinnor BARA för att de har ett kön som går innåt i stället för utåt så ÄR det könsbaserad diskriminering. Av män. Det är inte mer komplicerat än så.

      • m skriver:

        Driver du med mig?
        Problemet är att det just satsas på kvinnor.
        Vet du vad det innbär? DISKRIMINERING MOT MÄN! Är du med så långt? Och det är det som det handlar om. Män ska inte ha ett skit, fast dom är extremt många fler än kvinnor, med så långt? Därav säger han som han gör? vad är du rädd för?
        Ännu en vit kvinna som försvarar att bli särbehandlad

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          För det första: håll dig till en nick och en fejkmejl (behöver man ens ange mejl). Dina kommentarer hamnar i skräpkorgen.

          Kvinnor är strukturellt förtryckta. För att lösa detta måste man kompensera för det. Lägg märke till att jag ej försvarat kvotering.

          Och jo, jag har läst allt och håller, hör och häpna, fortfarande inte med dig. Och om du förolämpar mig eller någon annan en gång till åker du ut härifrån.

          • m skriver:

            Fanny
            lyssna noga nu.
            Om du tycker att det är något bra att satsa på kvinnor när det är en majoritet av män inom det området är det inget annat än diskriminering.

            Vad du säger är alltså att du är för denna diskriminering.

            Med andra ord, en extremt dålig manssyn.
            Vi ska alltså inte ta vad han säger seriöst för att han är ju en man och detta ska förlöjligas. Bra där.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Okej. Tack för den informationen om hur världen är beskaffad. Ska ta den i beaktning.

            • Linda M skriver:

              Är det inte bra att en underrepresenterad grupp får hjälp på traven med riktade bidrag och/eller stödåtgärder? Filmbranschen, t.ex., blir väl inte sämre för att könen är mer blandade – snarare tvärtom (precis som att barnomsorgen inte blir sämre för att fler män får jobb där)? Jag tror inte att kvinnor av naturen gör sämre film än män (eller att män av naturen är sämre på att ta hand om barn).

              Jag antar, och hoppas, att du (m) inte resonerar på samma sätt när det gäller bidrag och stödåtgärder till t.ex.utlandsfödda som är i minoritet. Att säga att extra åtgärder som riktar sig till t.ex. invandrare skulle vara att diskriminera svenskar för att svenskarna är fler är ju en ganska kontroversiell åsikt (tack och lov).

              Är det åtgärder riktade till minoriteter i vissa branscher/verksamheter du vänder dig mot, eller är det stöd till just _kvinnor_ som inte är okej? Isåfall, varför är det inte okej att ge riktade åtgärder åt kvinnor om de är i minoritet om det är okej med stöd till andra minoriteter? (Jag är inte ute efter att anklaga dig för nåt, utan jag är genuint nyfiken på hur du tänker.)

        • Alie skriver:

          Uh är män extremt fler än kvinnor? Sen NÄR? I Filmbranschen såväl som en hel del andra branscher ja. Hur kommer det sig då att det är så jäkla ojämn fördelning mellan könen när det kommer till just t.ex filmbranschen? Är det för att alla kvinnliga skådespelerskor och regissörer suger så jäkla mycket eller är det kanske för att det är en bransch där kvinnor rent historiskt (och fortfarande!) inte släpps in?

          Av den anledningen vill SFI stötta och hjälpa fler kvinnor att nå ut.

          Om vi hade vänt på myntet och det var kvinnor som var överrepresenterade i branschen och sfi ville gagna män genom att försöka få in fler i branschen för att på så vis släppa fram fler duktiga yrkesmänniskor som enbart hållts tillbaka tidigare pga sitt kön så tror jag inte du hade suttit här och gnällt.

          Ta offerkoftan med dig när du går, den luktar så illa.

      • mmm skriver:

        jag blev inte publicerad troligen för att det var för lite pk så du blev sur. Då tar vi detta långsamt.

        1. Förnekar du att han som man är diskrminerad även då det är uppenbart att det satsas och kvoteras in kvinnor?
        2. Tror du han ljuger när han säger att man nästan måste be om ursäkt för att man är man i den industrin?

        Svarar du ja på något av dessa, så borde du ta bort ditt inlägg och be om ursäkt.
        För övrigt gav jag dig dina bevis ”bölar över mansdiskrimineringen i filmsverige trots att det inte finns något statistsikt underlag som stödjer tesen blir bara fånig. ” och du gav mig ett ”okay” som svar. Varför?

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Va? Jag godkänner kommentarer när jag sitter vid datorn. Har inte kastat ngn från dig, utom en som var identisk med en föregående. Kastar i regel bara dubbelposter och direkta personpåhopp.

          1. Ja, jag tycker inte att det är diskriminering att lyfta upp en diskriminerad grupp.
          2. Nej, jag tror inte han ljuger men jag tror att han överreagerar.

          Nej, jag tänker inte be om ursäkt. När du gav dina ”bevis” så skrev jag klart och tydligt att jag visste att det satsades på kvinnor.

          • m skriver:

            Problemet är inte att du försvarar en grupp som lytfs upp. Du trycker ner dom som inte gillar det. Av att dömma av din topic. Dina kommentarer inne på billing och lite överallt etc etc.
            Detta oavsett vad du vinklar det till så är det fortfarande diskriminering, du kanske borde fråga någon av det utsatta könet vad dom tycker om priviligerade vita kvinnor som försvarar något sådant, du borde fråga honom om han tycker det är att överreagera när en sämre person kvoteras in för det är vad det är i detta fallet.
            Det kan komma som en chock för dig som vit kvinna att du har inte någon rätt att bestämma vad en man ska tycka och känna. Hur många krävs det som ska säga emot denna kvotering innan du börjar ta det seriöst? Ska hela industrin gå ut och säga att nu får det vara bra, skulle du acceptera det då? Kanske halva? 10 personer?

            Ett annat problem är att du kan inte ge mig något bra exempel på vilka satsningar det görs på män. Det borde vara tillräckligt med bevis egentligen. Det borde också vara bevis nog att du heller inte känner till något om mansrörelsen och män men ska ändå yttra dig om den. Varför gör du det? Det kanske också kommer som en nyhet för dig men du lär dig inget om män och mansrörelsen av att prata med feminister på din blogg.

            • m skriver:

              Så alltså du skulle inte ha något emot att det satsades enbart på män för att få in dom på universiteten? Eller satsa det var larvigt sagt, kvotera är det detta handlar om.

              • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                Beroende på form och behov, nej. I detta fall tror jag det viktigaste är att göra grundskolan mer jämlik så pojkar ej hamnar efter i betygen.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Ja har aldrig kommenterat hos billing, ström eller någon annan antifeminist.

              Visst får Rafael ”känna” vad han vill, men han är fortfarande inte utsatt för diskriminering.

              Nej, inga satsningar görs på män. Vet du varför? Det behövs inte! Inte i filmbranschen iaf, iom att den redan är mansdominerad. Jag har aldrig påstått att det satsas på män eller att det inte satsas på kvinnor. Lustigt att du hakar upp dig på detta mtp jag inte sagt det?

              För övrigt vet du nada om vad jag gör förutom att blogga om feminism.

              • m skriver:

                ”Stackars Rafael som är man och ska göra film!! Gud vilka problem han måste möta i vardagen då han blir sexuellt trakasserad av andra människor som bedömer honom beroende på hur han ser ut, som inte tror att han har någonting bakom pannbenet och som tror att han är för svag för att klara vissa saker….”

                kom inte här och säg att det inte är du. Kommentaren nedanför med samma nick hänvisar till din blogg. I rest my case. Dels att du säger att du inte kommenterar på antifeministiska bloggar borde vara nog för att du inte borde få öppna käften om män och deras problem.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Nej, det är inte jag som skrivit den. Var finns den? Obehagligt om ngn utger sig för att vara jag må jag säga.

              • m skriver:

                poängen var att det just inte satsas på män. Jag har aldrig sagt något annat. Poängen är att det inte satsas på män. Poängen är, håll i dig nu….. att det inte satsas något på män.
                och i feministisk anda ska vi försvara det med att ”det behövs inte”. Japp du fortsätter slänga ut dig idioti fortsätt så…

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Jag förstod din poäng. Tycker du själv att det behövs satsas på män i en bransch som redan är mansdominerad? Det satsas ju på män som i att det satsas på mäns filmer, som utgör en merpart av produktionen. Dock finns inga särskilda manssatsningar, av skälet att de inte behövs för att branschen redan är mansdominerad. Precis som det inte behöver satsas på att få in mer kvinnor i sjuksköterskeyrket. Detta är min ståndpunkt, du behöver inte dela den, men bara inse så att du inte kmr komma längre genom att återigen upprepa att det saknas manssatsningar inom film.

                  • m skriver:

                    satsas nej, lika villkor JA! Kom inte med något påhittat skit att män skulle ha större villkor än kvinnor, det har dom inte. Det har aldrig satsas på enbart män över kvinnor. Det är först då underpresterande vita kvinnor skriker om att det ska vara 50/50 och självklart hör vi aldrig något om att det ska vara 50/50 på utbildningar eller kvinnodominerande yrken. HmmMmmm. Du får det att framstå som att det skulle satsas på män för att dom är just män och att det även skulle vara mera män även om det var lika många män och kvinnor som arbetade med film.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Som feminist tror jag på att det finns en strukturell underordning av kvinnor. Detta måste kompenseras, bla genom kvinnosatsningar. Du är inte feminist helt enkelt. Gott så.

            • Alie skriver:

              ”du borde fråga honom om han tycker det är att överreagera när en sämre person kvoteras in för det är vad det är i detta fallet.”

              Hur vet du att personen som fick hjälp är sämre? Jag har läst både artikeln i fråga och jag har dessutom läst en hel del recensioner om filmen som det hela handlar om. Den har blivit totalsågad överallt. Kanske han inte fick avslag pga sitt kön, kanske han fick avslag för att filmen var en kalkonrulle? Vilket är mest troligt hmmm?

  • auuus skriver:

    Jag börjar bli allt mer och mer besviken på Billing. Jag hade hopp om honom ett tag, i och med hans och One-way-communication-Hannahs projekt, men neh. Det känns som att inläggen bara blir mer onyanserade och raljerande, och han verkar helt ha slutat kolla upp saker..

  • petter skriver:

    Suck*
    Jämställdhet handlar om förutsättningar. Inte att alla ska bli exakt samma sak i samma utsträckning.
    Idag har kvinnliga företagare och liknande övertag gentemot manliga konkurrenter eftersom det finns bidrag som enbart kvinnor får söka. Det är inte jämställt.
    ”Den strukturella underordningen av kvinnor” är lite som Gud var tidigare, den påstås finnas överallt, men det finns inga vetenskapliga bevis över huvud taget. Även om den existerade, så är det fortfarande så att diskriminerade kvinnor inte hjälps utav att män diskrimineras i feministiska regelverk. två fel är inte ett rätt.

    • auuus skriver:

      ”Jämställdhet handlar om förutsättningar.”
      Nja, alltså, det är förstås en definition av ordet, men det finns en del olika tolkningar. Jag säger inte att någon av dem är mer rätt än någon annan, men att säga ”jämställdhet handlar inte om det här” är faktiskt fel. DIN uppfattning av jämställdhet handlar inte om det.

      Det finns massor av bevis på den. Däremot är de inte naturvetenskapligt mätbara, eller juridiskt undertecknade dokument, utan det handlar om samhällsvetenskap. Det handlar om att en måste se ett helt teoretiskt spektrum för att alls förstå bevisen. Det är lite att jämföra med att en person som inte är insatt i fysik kommer ha väldigt svårt att diskutera strängteorier.

  • Nina skriver:

    Bra skrivet. Självklart ska staten satsa extra på kvinnor. Kvinnor har inte samma förutsättningar och samma förmåga som män, för kvinnor är strukturellt underställda män. Det måste staten kompensera för. Egentligen borde inga pengar satsas på män, för de har ju sina hemliga nätverk och massor av pengar redan. Se bara på Rafael Edholm. Han fixade ju fram pengar i alla fall, trots att filmen är jättedålig. Så är det med män. De använder alltid sin makt för att få sin vilja fram och för att förtrycka kvinnor.

    Kvinnor däremot har nästan ingenting och är mycket svagare. Det är därför alla satsningar ska göras på kvinnor. Så att vi i varje fall får någonting.

    • Roger skriver:

      Det är ett praktexemplar på precis vad som har gått fel med feminismen. Man hänvisar glatt till obskyra teorier om ”underordning” och ”osynliga strukturer” utan att någonsin leda i bevis. Man betraktar det som i grunden positivt när män blir diskriminerade; och det ironiska är att man betraktar sig själva som jämställdhetsivrare istället för de fördomsfulla sexister man i själva verket är.

  • Linda M skriver:

    Ja, herregud! Löjligt att det ska vara kvinnor överallt! Det finns ju massor med andra branscher för kvinnor, vad ska de i filmindustrin att göra? Mångfald är överskattat! Låt saker vara som de alltid har varit. Det finns ingen diskriminering av kvinnor i filmbranschen, kvinnor är bara sämre på att göra film helt enkelt. (Och på att flyga flygplan. Meka med bilar. Släcka bränder.) Ska kvinnor få extra pengar för att deras filmer inte är bra nog för att spelas in? Helt absurt.

    Fler exempel:
    Det finns ingen diskriminering av män inom vård och omsorg! Män är bara sämre på att bry sig om andra. Och ta hand om barn. Varför ska man satsa på att anställa fler män när de ändå inte är tillräckligt bra för att få jobbet på egen hand?

    Och varför satsar man på projekt mot diskriminering av invandrare? Är utlandsfödda diskriminerade bara för att de inte finns i riksdagen eller för att de inte blir kallade till arbetsintervjuer i samma utsträckning som svenskfödda? Nä, så här är det: invandrare är bara sämre på saker som svenskar kan. Som att tjäna pengar. Och politik.

    Och det här att homosexuella skriker om diskriminering i tid och otid. Det ska vara upplysningskampanjer och RFSL och Pride – som diskriminerar straighta! Nä, så här är det: homosexuella är bara sämre än heterosexuella på vissa saker. Som att älska det motsatta könet. Och att undvika att bli misshandlade för att de kysser varandra. Jag är straight och jag har INGA problem med kyssrelaterat våld – varför har homosexuella det?

    Så jag fattar inte? Vad är problemet? Diskriminering är uppenbarligen en myt. Alla har samma förutsättningar, ingen ska ha speciella förmåner. Är det fler män i en bransch så ska det vara så. Förändring är idiotiskt. Mångfald är idiotiskt. ENFALD RULES!

    • Jonte skriver:

      Nej du fattar verkligen inte. Håller med om det var Billings kanske sämsta inlägg men din kommentar visar att du har saker att lära dig här i livet.

      Alla skillnader mellan män och kvinnor när det gäller representation inom vissa yrken beror inte på diskriminering. Det är faktiskt så att kvinnor och män tenderar göra lite olika yrkesval.

      Och jo, män är nog generellt bättre på att meka med bilar. Vilket beror på att män i högre grad är intresserade av bilar. Intresse gör ofta att man blir bra på saker.

      • Linda M skriver:

        Nä, allt beror inte på diskriminering (även om Fannys inlägg handlar om att Rafael Edholm anser sig vara diskriminerad och jag därför diskuterade just diskriminering i min något ironiska kommentar).

        Men individen är inte heller helt fri från påverkan av samhällsnormer och -strukturer (på gott och ont). Vi ingår i ett system. Systemet påverkar vårt sätt att tänka. Våra tankar påverkar i sin tur våra attityder till t.ex. kön, etnicitet, moral, yrkesval, etc. Våra attityder påverkar i sin tur samhället. Jag tycker att det är viktigt att ifrågasätta varför vi gör som vi gör och inte endast acceptera sakernas tillstånd. Varför är män mer intresserade av bilar än kvinnor? Varför söker fler kvinnor än män arbete inom barnomsorgen? Varför är det övervägande delen män inom t.ex. filmindustrin? Beror det enbart på att fler män än kvinnor är intresserade av film eller kan det vara mer komplext?

        Status quo är inte alltid bäst, förändring kan också vara positivt. Det gäller också filmindustrin.

        • Roger skriver:

          Det är inget fel på förändring. Men det innebär inte att staten skall sanktionera diskriminering, eller hur? Det är statens jobb att behandla alla medborgare lika, oavsett kön, etnicitet, religion, sexuell läggning etc. Förändring skall komma från botten, inte toppen, den skall komma från ett faktiskt behov, inte utifrån ideologisk styrning.
          Om vi vill ha fler kvinnliga filmskapare så behöver fler kvinnor vilja göra film; om fler kvinnor börjar göra film så kommer fler filmer vara gjorda av kvinnor. Det är den enkla ekvationen. Om 1 av 10 sökande till filmstipendier är kvinnor, så är en rättvis och jämställd fördelning att 1/10del av de resurserna tillfaller den personen; inte mer, inte mindre.
          Det är däremot orättvist om hälften av alla resurser viks åt bara 1/10del av de sökande. Om kriteriet för den priviligerade klicken är kön, då är det könsdiskriminering.

          • Linda M skriver:

            Jag håller absolut med om att staten inte ska subventionera diskriminering.

            Men är det verkligen diskriminiering att uppmuntra en underrepresenterad grupp? Om jag söker samma jobb som någon som t.ex. har ett utländskt namn och som p.g.a detta har svårare att få jobbet (kanske p.g.a. arbetsgivarens och samhällets fördomar), är det inte då rätt att ge den personen ett ”handicap”, så att vi hamnar på samma nivå? Det är ju positivt med en blandning av olika människor och tankesätt.

            Om det är flest män som regisserar och producerar film, är det då inte bra att ge kvinnor en extra puff för att få in nya idéer och perspektiv i filmbranschen? Och om det är en majoritet kvinnor inom t.ex. barnomsorgen, är det då inte bra att ge män förtur, så att förskolan där våra barn går får en blandad könsfördelning?

            Att det finns stipendier och bidrag för t.ex. utlandsfödda som inte jag som svenskfödd kan söka stör inte mig det minsta. Jag tror inte att alla har exakt samma förutsättningar; samhällets/kulturens attityder och fördomar kan stå ivägen för individen. Då kan det vara bra att det finns riktade bidrag eller annat stöd att få.

            • Roger skriver:

              ”Men är det verkligen diskriminiering att uppmuntra en underrepresenterad grupp?”

              Uppmuntran är något annat än könsexkluderande särbehandling. Det finns mängder av möjligheter att uppmuntra kvinnor och män att i större utsträckning bryta könsbarriärer i olika segment i samhället utan att för den skull frånta endera könet samma möjlighet att konkurrera på lika villkor eller få del av samma resurser.

              Kvotering, ”positiv” särbehandling, resurser vikta efter kön istället för efter behov är diskriminerande eftersom det fråntar individer möjligheten att konkurrera på lika villkor enbart på grund av deras kön. Staten skall stå som en garant för att kön inte är en relevant faktor i någon urvalsprocess. Kön är inte och skall aldrig vara en kompetens.

              ”Om det är flest män som regisserar och producerar film, är det då inte bra att ge kvinnor en extra puff för att få in nya idéer och perspektiv i filmbranschen?”

              Kort; nej. Långt; Absolut inte.

              50/50 fördelning är inte jämställdhet, det är bara ett mått på könsfördelning, det säger ingenting om hur den fördelningen har gått till. En 50/50 delning kan precis lika gärna vara direkt icke-jämställt.

              Antag följande; 12 kvinnor och 4män konkurrerar om 8 chefspositioner. Om samtliga fyra männen får positioner, samt fyra kvinnor, då har vi en 50/50 fördelning; men var det verkligen ett jämställt utfall? Förutsatt att samtliga dessa 20 personer var ungefärligt likvärdiga kandidater hade det inte varit mer jämställt med 6 kvinnor och 2 män som får jobb? En 75/25-fördelning hade därför sannolikt varit mer jämställd i det här exemplet.

              Därför skall staten inte ägna sig åt att ”puffa” med köns-exkluderande metoder. Den skall bara garantera att alla konkurrerar på lika villkor, att det är merit och inte kön (eller etnicitet, sexuell identitet eller andra ovidkommande faktorer) som är urvalskriterie. När staten ”puffar” ändrar den förutsättningarna så att kön går före kompetens, vilket är diskriminering.

              Förövrigt anser jag inte att det är särskilt stor skillnad på vad kvinnor och män kan tillföra för idéer och perspektiv, det finns folk av alla sorter och av alla kön. Kanske finns det ett litet mervärde; men priset är för stort; ett samhälle som säger sig omhulda principen ”jämställdhet” kan inte använda icke-jämställda metoder för att nå resultat.

              Det är som att kriga för fred, dödsstraff för mördare, att använda anti-demokratiska metoder för att skydda demokratin; det underminerar den princip som de vill värna om och säger underförstått; ”Den här principen är inte universell. Den gäller bara när VI bestämmer att den gäller. När det passar OSS så kan vi upphäva den principen för att få som vi vill.”

              En brasklapp vill jag tillägga;
              Om faktiskt diskriminering har skett i en urvalsprocess, så är det statens jobb att åtgärda det. Det gör man på juridisk väg; en anmälan måste lämnas in, situationen avgöras i en domstol. I sådana fall kan det vara motiverat med extra pengar till en förfördelad person, t.ex. i form av skadestånd etc, men det är på individnivå, inte till hela könskollektivet som personen råkar tillhöra. Detta är det demokratiska sättet att gå tillväga för att säkerställa ett jämställt samhälle.

              ”Jag tror inte att alla har exakt samma förutsättningar; samhällets/kulturens attityder och fördomar kan stå ivägen för individen. Då kan det vara bra att det finns riktade bidrag eller annat stöd att få.”

              Så kan det vara, men då skall det bedömas utifrån individ, inte kön. Varför skall t.ex. en förmögen medelklasskvinna få extra starta eget bidrag bara för att hon är kvinna när en lågavlönad arbetarklassman har större behov inte får det när han skall starta eget? Samhällets fixering vid kön istället för behov (och i många fall likställandet därav) leder ständigt till könsdiskriminerande situationer.

              • Linda M skriver:

                Jag förstår hur du tänker, men jag håller inte helt och hållet med. Det beror på vilken utgångspunkt man har.

                Ett exempel: häromdan lyssnade jag på när två av mina vänner diskuterade kungligheter (fråga inte hur vi kom in på det…). Vän nr 1 argumenterade att kungligheter/överklass inte är mer priviligerade än andra, t.ex. underklass. Vän 2 tyckte att de var det. Jag måste hålla med 2. Med utgångspunkt från mina övertygelser finns det ett _strukturellt_ förtryck mot arbetar/underklassen. Är man arbetarklass ”konkurrerar” man inte på samma villkor som överklassen (kulturellt, socialt, ekonomiskt, osv) från början. Man börjar helt enkelt i ett underläge. Därmed inte sagt att det inte finns _individer_ ur arbetarklassen som har det lika bra eller bättre som överklassen.

                Som feminist anser jag att det finns ett _strukturellt_ förtryck av kvinnor. Kvinnor i filmbranschen konkurrerar alltså inte på samma villkor som män i grunden. Precis som arbetarklassen i förhållande till överklassen börjar kvinnor (som grupp) i ett underläge. Därmed inte sagt att det inte finns _individuella_ kvinnor som är mer priviligerade än män, t.ex. ekonomiskt.

                Om man inte anser att ett förtryck mot kvinnor existerar, så förstår jag att man tycker att riktat stöd till kvinnor i t.ex. filmbranschen är diskriminerande. På samma sätt som man kan tycka att stöd (ekonomiskt eller annat) till andra minoritets- eller underpriviligerade grupper (t.ex. samer, invandrare, homosexuella) är fel om man inte anser att ett strukturellt förtryck existerar mot dessa grupper.

                Nyckelordet är ”strukturellt”. Jag anser att det finns strukturer i samhället som förtrycker vissa grupper (som t.ex. arbetarklass och kvinnor). För mig är därför jämlikhet ett mål att sträva efter. Och på vägen mot det är ekonomiskt, eller annat, stöd till underpriviligerade grupper en väg att gå.

                • Roger skriver:

                  Jag förstår vad du säger, och i ärlighetens namn är det ju inte särskilt nytt. Det är ju dessa teorier om s.k. osynliga strukturer mm som mansrörelsen kritiserar; att feminismen använder rädslan för en diskriminering som inte går att bevisa, påvisa eller ens inte alls säkert existerar som alibi för att införa något som är FAKTISK, STRUKTURELL och STATLIGT SANKTIONERAD diskriminering åt andra hållet.

                  Man inför alltså diskriminering för att kompensera för något som kanske eventuellt finns eller inte, men man vet inte säkert, det hela är ju osynligt och mest ett fladder i maggropen för de som har sett det feministiska ljuset (som Sveland skulle säga), och man vet inte i vilka sammanhang eller i vilken omfattning det sker, man vet bara att man bär på negativa känslor och upplevelser och att upphovet till det måste ligga utanför dem själva, i själva samhällsstrukturen. Manssamhället. Patriarkatet.

                  Jag tycker att resonemanget är obehagligt av många anledningar, och sannolikt direkt psykologiskt skadligt inte minst för de kvinnor som socialiseras in i ett sådant tänk och en sådan självsyn, som ett maktlöst rö för vinden i en ständigt fientlig omgivning. Men jag reagerar också starkt på det underkännande av mäns demokratiska rättigheter som det inbegriper. Man tycks säga att det gör inget att diskriminera alla män om det finns en liten, liten chans att kvinnor kompenseras för en orättvisa, liten eller stor. För att känna sig bekväm i en sådan logik måste man ha grundvärderingen att kvinnor välbefinnande är mer värt än mäns, vilket är en anti-jämställd (och könsrollskonservativ) utgångspunkt.

                  Min andra invändning är att om man inte själv lever upp till den princip man säger sig eftersträva kan man aldrig uppnå den. Som tidigare nämnt; du kan aldrig få fred om du krigar för att få den, du kan aldrig få demokrati med odemokratiska metoder. Och du kan aldrig få ett jämlikt icke-diskriminerande samhälle genom att utgå från icke-jämlika och diskriminerande metoder. Det är självförklarande.

                  Annars tror jag inte att mansrörelsen och sund feminism ligger så långt ifrån varandra. Vi vill alla ha jämställdhet, vi håller bara inte med om vilka metoder som är acceptabla att använda; just nu är slagfältet kring huruvida det är OK att offra män för kvinnor, i framtiden hoppas jag på att diskussion kretsar kring hur vi på bästa sätt kan hjälpa både män och kvinnor att lämna det traditionella könsrollssamhället bakom sig och leva fullödiga liv efter sin egen måttstock.

                    • Roger skriver:

                      Dialog, information och en tro på människors rätt att själva välja sina liv?

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Det tror inte jag kommer fungera. Men jaja, allt beror ju på om man tror på patriarkatet eller ej och det gör uppenbarligen inte du.

                    • Roger skriver:

                      Det kommer inte att fungera i bemärkelsen ”bli som feminismen vill”, det har du rätt i, men det kommer fungera alldeles utmärkt enligt den demokratiska principen att utfallet blir en konsekvens av majoritetens vilja.
                      Det kommer också att fungera alldeles utmärkt med principen att låta individen själv bestämma hur deras liv skall se ut, och slippa utanförpålagda roller, konvenans och idéer, traditionella eller feministiska eller andra. (vilket väl ändå är anledningen att vi vill motverka könsroller till att börja med?)

                      Detta är hela poängen med information och dialog; när alla kort är på bordet så är det upp till individen att välja; inte staten, inte en kvinnosaks-lobbygrupp eller någon annan; utan bara den enskilda individ som skall leva själva livet. Den klassiska feminismen var en frihetsrörelse som strävade efter individens (kvinnors) rätt att få vara den de vill, kontemporär feminism vill begränsa individens rätt att få vara den de vill så att man uppnår en (helt meningslös) statistisk jämvikt.

                      Och du har rätt i att jag inte tror på att det finns ett patriarkat. Däremot så är det uppenbart att det finns ett könsrollssamhälle där kön spelar roll beroende på kontext och sammanhang, ibland till mäns fördel, ibland till kvinnors fördel, ibland till mäns nackdel, ibland till kvinnors nackdel. Det är sådant som behöver diskuteras i detalj och utan svepande, raljerande feministiska slagord oseriösa teorier om kvinnlig utsatthet som är blind för den manliga diton.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv