Hårfobi.

Åh herregud. Denna kommentar fanns i Bloggkommentatorernas kommentarsfält.

Det är upp till var och en tycker jag. Men jag själv AVSKYR hår och har fobi mot det och tycker att det är äckligt. Kort och gott. Jag rakar benen men inte armarna. Någon gräns får man ha 🙂

Okej. Personen påstår sig alltså ha hårfobi. Men hon rakar inte armarna eller huvudet. Väldigt selektiv fobi, och väldigt praktisk får man tycka eftersom den stämmer precis överens med samhällets normer i frågan. Man undrar om hon har fobi enbart för kroppshår på fel ställen på kvinnor eller om det även gäller för män? Ställer hon sig på en stol och skriker om hennes sexpartner (förutsätter här heterosexualitet, jag vet förlåt) inte rakat benen.

Sen tycker jag att det verkar otroligt jobbigt att ha en hårfobi! Jag menar, jättemånga människor har ju hår. Även om fobin bara är begränsad, som det verkar, till hår på benen så verkar det otroligt jobbigt att få en fobireaktion (oresonlig rädsla, ofta handlingsförlamning etc) så fort man ser håriga ben. Om jag hade varit den här personen så hade jag sett till att söka terapi för detta! Det finns hjälp att få så att du kan leva ett normalt liv.

Nejmen allvarligt. Sluta använda ordet fobi för att få era personliga preferenser att låta mer viktiga eller svårare att förändra. Du har troligen ingen fobi, du är bara inskränkt och tycker att det känns skönt att förklara detta som om det var något du inte kunde rå för. Och om du har en fobi, sök då hjälp för helvete. Både för din egen och andras skull.

24 reaktioner till “Hårfobi.”

  1. Kul grej: Jag har fobi för hår på riktigt! Inga problem så länge det sitter kvar på huvudet, men om nån har lösa hårstrån på t.ex. tröjan, eller om det ligger ett hårstrå på ett bord nånstans, mår jag illa. Vi ska inte ens tala om hur jobbigt det är om det hamnat hår i maten! Har issues med saker som ser ut som hår också, även om det givetvis inte är det, som kanske små fiskben eller smält ost (ni vet hur den kan tråda sig?).

    Riktigt förlamande att börja hulka för lösa hårstrån en sett nånstans! Dock börjar det bli bättre. Hulkar inte av tanken på lösa hårstrån och kan nästan säga ”det” utan kväljningar! 😀 Har jag nån gång fått ett hår i maten, ratar jag inte längre maträtten utan tänker rationellt och äter ändå, dock med viss försiktighet. 😉

    Men att ha ”fobi” för hår på fel ställen är, precis som du säger, bullshit.

    1. Det kan väl hända det med, folk har ju fobi för mkt konstiga saker. Men konstigt att inte vilja hantera sin fobi om den faktiskt finns?

  2. Tycker det är så tröttsamt att ordet ”fobi” används när folk talar om sina preferenser. Jag tror faktiskt inte ett dugg på att så många människor därute på allvar är rädda för kroppshår. Att inte tycka något är snyggt och trevligt är en sak, att vara livrädd är en annan.

  3. tror inte att det rör sig om det här men det finns ju dock de som har hårfobi eller ngn typ av selektiv hårfobi. speciellt vanligt om man har dysmorfofobi

    1. Säkert. Tror dock ej det var fallet här. Poängen är dock fortfarande att den som har en fobi bör behandla den som man gör med andra psykiska handikapp.

  4. tycker även att man kan påpeka att rädslan man upplever vid en fobi inte behöver vara så extrem som du beskriver den. som allt annat finns det ju olika grader av fobier och de som uttrycker att de tex har fobi för ormar har nog inte alltid det diagnoserat. så man får väl lite se till det faktum att ordet idag inte bara innebär värsta diagnosen man behöver gå i KBT för.

  5. Alice, jag tror poängen var att det är lite selektivt att ha hårfobi men inte vara rädd för armhår, huvudhår, könshår eller ögonhår. Och att ordet ”fobi” är lite överanvänt, ungefär som man överanvänder orden hysterisk, stjärna (alla som sysslar med porr är t.ex. porrstjärnor), osv.

    1. Ungefär som användandet av näthat. Används ofta när någons åsikter kritiseras… På samma sätt som för fobi så förminskar det slentrianmässiga användandet av näthat de som verkligen utsätts för det!

      Här tycker jag att Fanny är ett föredöme över hur hon hanterar kritik!

      1. Tack!

        Näthat överanvänds väldigt ofta, främst av konservativa debattörer vad jag kan se. Tröttsamt som fan eftersom det sabbar en debatt om näthat som faktiskt behövs. Typ det som Antia Sekeesian blivit utsatt för.

  6. Jag har hört/sett ganska många personer påstå sig ha en hårfobi. De flesta har beskrivit det ungefär som jag känner inför rätt äckliga sår (vilket jag inte har en fobi för). Ingen har beskrivit det ungefär som jag känner inför spindlar, vilket jag antar att jag skulle kunna diagnosticeras med en fobi för. Vore fint om folk kunde sluta blanda ihop dem båda.

  7. Jag jobbade med en som sa hon hade hårfobi för några år sedan. Men det var också, som D C säger, när det var lösa hår som var på golvet eller i handfat eller i borstar, inte fastvuxna hår på folk.

  8. Tycker det är tråkigt att vissa använder ordet fobi så lättvindigt, som att det inte vore en big deal eller något. Frågar man mig så är ju snarare en fobi att man inte tål det överhuvudtaget, att man inte kan komma i kontakt med det man har fobi emot, så i det här fallet borde det även gälla hår på armar, huvud, ögonfransar och ögonbryn, det är ju hår det också. Ungefär som min spindelfobi, eller vad jag ska kalla det. Jag kan knappt vara i samma rum där jag vet att det finns en spindel och jag har svårt att se spindlar på film och bild. Det skulle ju vara ungefär samma sak om jag sa att jag har spindelfobi, men bara mot en viss typ av spindlar medan andra spindlar är helt okej. Då är det ju ingen fobi tycker jag. Dock kan jag förstå att man tycker det är äckligt med exempelvis könshår, men jag kan nog inte kalla det samma sak som en fobi.

  9. Det är väl inget konstigt att ha fobi mot hår? Det innebär ju inte att man har fobi mot allt hår. Själv klarar jag nätt och jämt av att ta i mitt hår när det är blött (nej, jag skojar inte) och jag tycker att det är äckligt när det fastnar långa hårstrån mellan fingrarna – får näst intill panik.

    Men det innebär ju inte att man har fobi mot hår som sitter på andra personer – det är upp till var och en om man vill raka sig. Jag har vänner som rakar hela armarna och benen och ja… allt. Utom huvudet.
    Någon gräns får man ha tycker jag. Själv är mina ben superhåriga just nu (en stor mage i vägen) och det gör mig ingenting. Men fobi mot hårstrån och blött hår – det har jag. Det är i stort sett det enda jag är ”rädd” för och verkligen avskyr.

    1. Man kan säkert ha hårfobi, men tycker att det är lite märkligt att inte söka hjälp för det isf. Uppenbarligen var du inte såpass rädd att du inte kunde ha orakad ben, vilket var va du skrev bland kommentarerna?

      1. Fast det här med att söka hjälp för allt. Tycker det är något som slängs ut för mycket till höger och vänster också. Det låter på folk som om man bara går och pratar med någon och så vips är man botad, som om det inte kan vara en väldigt lång och dyr process. Och vad i kommentaren säger dig att den inte är påbörjad?

    1. Såsom du formulerade dig fick man ju lätt för sig att anledningen till att du rakar benen är din hårfobi. Ganska rimlig tolkning mtp din formulering.

  10. Jag tyckte inte att jag formulerade mig konstigt när jag läste det, men det kanske uppfattas så.
    Det är lätt att tolka det man läser annorlunda mot hur personen som skriver menar det.
    Nej, jag tycker att det är upp till var och en om man vill raka benen. Mina är rätt håriga nu eftersom jag har en mage i vägen. Vill folk kapa av det eller om de vill spara det är det upp till varje individ anser jag. Ingenting som jag har något att tycka till om.

  11. Det här med ”någon gräns får man ha” som både sägs i kommentaren, men som också skrivits i kommentarer här ovan, förstår jag mig inte på. Vad menar ni egentligen med det? Att det är ”rätt” att raka bort allt kroppshår, men att när det kommer till håret på huvudet (eller armarna) så är det överdrivet? Det är så extremt ologiskt för mig. Allt hår på kroppen är ju precis lika naturligt. Varför skulle det vara mer logiskt att raka bort vissa hårpartier än andra (och nu bortser jag från den uppenbara anledningen, nämligen de rådande idealen, för nu försöker vi väl ändå se bort från dem?). Om det är någon som har klarhet i vad det här med ”någon gräns får man ha” betyder, så kan ni väl vara snälla och förklara det för mig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *