Jag fascineras av folk som tycker sig vara i position att ställa upp en massa villkor för mitt resonerande och mitt skrivande. Människor som kommer in, helt anonyma, och menar på att jag måste göra en massa olika saker för att de ska ”ta mig på allvar”. Till exempel: ”definiera ditt patriarkat” eller ”göra en lista på hur män får fördelar”.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilken uppfostran dessa människor har fått. Varför tror de att deras åsikter och godkännande är så jävla viktiga egentligen? Varför tror de att jag bryr mig om de tar mig på allvar? Jag undrar verkligen.
Jag vet att vad som krävs för att bli tagen på allvar av dessa personer är att jag (minst) ska avsäga mig feminismen och kommunismen. Typ göra en offentlig avbön och ba ”jag var feminist men har insett att det var fel” och sedan viga mitt liv åt mansrättsrörelsen.
Kom inte här och försök slå er hegemoniska position i huvudet på mig. Jag vet att ni har den, och jag vet att jag inte kommer kunna tillfredsställa er med mindre än att överge allt jag tror på och återgå till liberalismen. Detta kommer helt enkelt inte att ske.
Det verkar vara en vanligt förekommande taktik att ha en retorik som antyder att jag har något slags ansvar att liksom stå till svars och förklara mig inför dessa människor. Länge försökte jag göra det, men nu har jag insett att detta ansvar inte existerar någon annanstans än i deras huvuden. Om det är någon som har ansvar för att förklara sig så är det de som inte kämpar emot förtryck.
alltså alla dessa inlägg om att du inte tänker ta någon diskussion… okej, men du kommer ju inte ge feminismen någonting om du bara ska predika för redan frälsta. inte konstigt att folk inte kan ta dig på allvar när du inte bemöter dem utan stämplar dem alla som hatiska feministhatare
Det handlar inte om att bara predika för redan frälsta, utan om att tala till dem som faktiskt har ett intresse i att lära sig och förstå. Om du kollar i kommentarsfälten så ser du att jag ofta besvarar frågor som är trevligt ställda. Det är de otrevligt och offensiva frågorna jag inte svarar på.
Fanny har redan gett feminismen massor. Sen kommer det alltid finnas folk som inte tar henne, mig eller dig på allvar. Det är väl inget du ligger sömnlös över, E?
Men varför skulle hon ”ta diskussionen” egentligen? Varför skulle hon vara skyldig någon det?
Om det är något jag inte förstår är det väl mitt jobb att söka mer information och läsa vad andra säger om saken, inte gnälla om att det är Fannys personliga uppdrag att utbilda mig. Det här är en blogg, inte kurslitteratur.
Håller med helt! Och dessutom- vad får dem att tro att du tar dem på allvar? Självupptagen much?
Då är det bättre med roliga ”krav”. Jag testar.
Om jag ska ta dig på allvar måste du designa en ponny-version av dig själv (med en sån där my little pony -grej på nätet) ett ponny-namn. Sånt behöver alla ^^
Intressant och läsvärd som alltid, och grattis på namnsdagen också. =D
Jag vet inte vad det är för förfrågningar du har fått, men jag kan tänka mig att människor som faktiskt är intresserade av vad du har att säga gärna ser att du förklarar hur du tänker rent övergripande, men också i specifika frågor som de inte själva förstår. Jag har till exempel själv funderat på att kontakta en sverigedemokrat och fråga saker jag inte förstår. För i mitt huvud är det helt oförståeligt att man skulle vara anhängare av deras politik och då känns det också som att om jag bara förstod det så skulle jag utvecklas, även om jag inte håller med. På samma sätt kan jag känna rent generellt när någon tycker helt annorlunda än jag själv, att jag gärna vill förstå.
Sedan håller jag nog med E om att det kan vara bra att bemöta dessa frågor med värdighet för att man tar åt sig otrolig mycket bättre när man inte blir attackerad tillbaka. Ofta har jag ändrat min åsikt till stor del efter att ha läst dina texter och de har fått mig att tänka på saker jag aldrig tidigare reflekterat över, men när jag eller någon annan har synpunkter på det du säger och det känns som att du motattackerar (även om det inte var menat så) så blir jag bara ledsen och mer instängd i mina åsikter. Därför kan det säkert vara bra att förklara saker om det är din önskan att påverka människor, vilket jag tror du har all potential att göra.
Självklart är det som du säger inte till för den förtryckta att förklara sitt resonemang utan snarare för den som innehar ledarrollen att motivera sin ståndpunkt. Dock kan jag känna att om vi som feminister inte vill förklara, eller uttrycka oss så att det blir begripligt när vi kommer med nya tankebanor för att rätta upp felaktigt inlärda mönster så kanske det inte är helt fel att bemöta detta.
Jag håller med om att rent otrevliga inlägg där det är personpåhopp eller där en inser redan vid första anblick att personen bakom påhoppet är ett förlorat fall för förklaringar är det inte mödan värt, men annars tror jag på vattnets urholkande av stenen.
Det är skitbra att du inte tar någon skit och inte känner att du behöver förklara dig för de som är idioter, framförallt så beundrar jag att du funnit det så ungt i livet, men diskussionen är en viktig bit i accepterandet. och då menar jag inte den diskussionen som du i tidigare inlägg pratade om som vissa har en övertro till.
Jag förstår att du sätter ner foten och jag tycker att det är både beundransvärt och rimligt. Jag tänker att det också handlar om att du redan HAR förklarat. Många gånger, många saker, ur många olika perspektiv. Och om det är så att de inte orkat läsa det så är det ju faktiskt deras eget ansvar. Att försöka lägga över det ansvaret på dig är att göra anspråk på hur du spenderar din tid och var du lägger ditt fokus. Och den kan läggas på bättre saker än att förklara för dem som inte visar upp särskilt mycket vilja att alls vilja lyssna.
Nej självklart är det som du säger att du inte ska behöva backa upp något du säger, ge exempel eller faktiskt ens berätta vad du pratar om. Det är inte så viktigt när man pratar utifrån en hermeneutisk utgångspunkt. Se bara http://www.dn.se/debatt/eva-lundgrens-granskare-saknar-kompetens-for-uppgiften så märker du att du har helt rätt. ”I ett hermeneutiskt perspektiv har emellertid ett begrepp som falsifiering inte någon större mening.”
Det innebär ju i praktiken att om du utgår ifrån ett hermeneutiskt tillvägagångssätt kan du säga vad som helst utan grund och sedan spelar det ingen roll om du blir motbevisad eftersom det inte handlar om ”bevis” och annat onödigt – det handlar om din världsbild. Du kan faktiskt nästan kalla det forskning.
Något sådant har jag emellertid inte sagt. Bara att jag inte svarat på aggressiva frågor. Jag gör för övrigt inte anspråk på att syssla med vetenskap. Märkligt att vissa verkar tro det.
”Jag fascineras av folk som tycker sig vara i position att ställa upp en massa villkor för mitt resonerande och mitt skrivande. Människor som kommer in, helt anonyma, och menar på att jag måste göra en massa olika saker för att de ska ”ta mig på allvar”. Till exempel: ”definiera ditt patriarkat” eller ”göra en lista på hur män får fördelar”.”
Jag uppfattade denna delen av texten som att du inte behöver bemöda dig att ”definiera ditt patriarkat” eller ”göra en lista på hur män får fördelar”. Intressant om jag lyckats läsa det fel på något sätt ^^. Hur menar du då egentligen?
Nej, jag anser inte att jag behöver göra detta. Dels så har jag i åtskilliga inlägg både skrivit om hur patriarkatet ter sig och vilja fördelar män får utav det, dels så går det inte att på det sättet definiera hela sin ideologi.
För övrigt var delen om vetenskap en kritik mot hermeneutiken i första hand ;). Tyvärr så stämmer det att man nästan skulle kunna kalla det du skriver för vetenskap eftersom empiriska bevis och falsifiering INTE är något som är särskilt relevant om man ska tro de professorer och doktorander som skrev den debattartikel som jag länkade. Det handlar om att beskriva ett perspektiv. Jag känner mig mer positivistiskt lagd och menar att även perspektiv behöver en saklig grund.
Fast det feministiska perspektivet har saklig grund. Till exempel så finns det goda belägg för att kvinnor har lägre lön och mindre egendom.
Och nej, en skulle inte kunna kalla det jag gör ”vetenskap” eftersom jag inte har någon utbildning för det, ingen kolla på vetenskapsteori eller liknande. Bara för att något inte verkar i en positivistisk tradition så betyder inte det att en inte måste kunna något för att syssla med vetenskap.
Jag kanske har missat något. Var säger Fanny att hen använder en hermeneutisk metod? Det är ganska grundläggande för vetenskapligt resonerande att inte dra ogrundade premisser ur tomma luften.
Nu säger hon ju själv att hon inte bedriver vetenskap så, lite ovidkommande diskussion… Men hon använder i sina texter ett perspektiv som vanligen brukar dyka upp i just hermeneutisk forskning. Man analyserar något i en på förhand definierad kontext – i detta fall är den på förhand definierade kontexten könsmakt, patriarkat och annat smått och gott som brukar förekomma inom feministisk forskning.
Ja, detta stämmer. Det beror på att detta är en feministiskt blogg. Tycker du jag ska förklara patriarkatet i början av varje inlägg eller?
För övrigt går det inte att analysera ett skit utan en på kontext. Sen är vissa omedvetna om det, vilket bara gör dem blinda.
Nej inte förklara patriarkatet i varje inlägg… Men kanske ha en flik vid sidan som refererar till de inlägg där de mest grundläggande definitioner du använder finns.
Ja det är som du säger att man behöver en kontext för att få sig en uppfattning om ett fenomen. Min poäng är att det blir snävt och mycket begränsat om man enbart använder ett enda perspektiv. Missar man centrala perspektiv kan slutsatserna bli felaktiga. Se bara på ”hjernevask” ^^. Där hade man utgått från olika perspektiv men i många fall missat ett av de mest grundläggande perspektiven – ”vi är biologiska varelser”-perspektivet :p
Nej där har du ett fel… Du har goda grunder att mena att de har lägre inkomst men ganska dåliga grunder att säga att de har lägre lön (iaf om du menar ”samma lön för samma arbete”-snacket som gått runt ett tag).
Vetenskap handlar om hur man går till väga för att få fram kunskap… Du behöver inte kunna något annat än metod för att utföra vetenskap. Och enligt dessa forskare ingår det inte i metoden att behöva använda empiri eller ens kolla hur väl ens resultat och slutsatser förhåller sig till verkligheten (dvs om det går att falsifiera).
Jag menar att positivister och hermeneutiker bör arbeta mer tillsammans istället för att öka polariseringen mellan dem. Hermeneutikens uppgift ska vara så som den ser ut nu (teoriskapande) men under förutsättning att man även undersöker denna hypotes/teori med hjälp av empiriska fynd i positivistisk anda (teoriprövande). Då skulle jag också hålla med om att hermeneutiken inte skulle behöva vara särskilt intresserade av empiri och falsifiering. Men det kräver att man samarbetar mellan de två arbetssätten.
Angående första stycket, kan du 1) förklara hur du stipulerar dina definitioner (i det här fallet gällande begreppen ”inkomst”, ”lön” och skillnaden däremellan) och 2) ge ett resonemang eller en källa som backar det?
Angående resten: Nej, det krävs mer än bara metodkunskap för att bedriva seriös vetenskap. En måste ha koll på fältet som studeras, veta hur praxis och plattityder inom området ser ut och kunna de övergripande teoribildningarna (för att kunna föra teoretiska resonemang i inledningsfasen och slutledningsfasen av forskningen). Nej, en måste inte syssla med empiri för att syssla med vetenskap. Såväl matematiska som filosofiska discipliner är utmärkta exempel på det.
Vart nästan lite orolig att jag inte fick något svar 🙂
1) Lön är satt av arbetsgivaren – inkomst är vad du får in på ditt konto. En viktig skillnad mellan dessa är att lön beror på ett stort antal faktorer och om man menar att det sker en diskriminering är det arbetsgivaren som har skapat denna diskriminering. Inkomst däremot uppfattar jag som det man får in på kontot och använder man sig av detta så finns en skillnad mellan könen.
2) SCB, Arbetsgivarverket, JämO, Medlingsinstitutet och Landstingsförbundet har utfört studier där man tar hänsyn till olika faktorer som påverkar lön och dessa menar (om man slår ihop dem) att löneskillnaden ligger mellan 1-7% och där den som egentligen tar med flest faktorer i sin studie får minst skillnad. Den skillnad som finns kvar behöver inte ens den förklaras som ”diskriminering” utan kan också vara orsakad av att det finns faktorer som påverkar lön som man inte tagit med i sin studie.
3) (angående resten): Jag minns när min professor berättade för en aftonbladetreporter att det den gjort var väldigt vetenskapligt eftersom att den använt sig av ett systematiskt och metodiskt tillvägagångssätt. Sen att det inte är ”seriös forskning” visst. Men om du är en person som är insatt i detta finns det ganska mycket oseriös forskning som tagit sig in i vetenskapliga publikationer genom åren. Det de oftast brister i är just metod-delen. Sen menar väl hermeneutiken att ju mer förkunskap du har i ett ämne desto sämre (vilket går emot det du säger) eftersom dina resultat och slutsatser kan komma att speglas av dina förutfattade uppfattningar. I så fall är inte någon hermeneutisk forskning ”seriös” utifrån dina kriterier. Vissa ämnen har du ingen uppfattning om på förhand varpå man faktiskt använder sig att utforskande hermeneutisk forskning för att få en grund för vidare forskning…
4) Apropå det här med jämställdhet:
Vill man veta om något är jämställt eller ej brukar jag utgå ifrån tre olika nivåer av jämställdhet.
1. Formell jämställdhet: Lagar, förordningar, regler osv osv (Blir man diskriminerad i lagen tex?)
2. Faktisk jämställdhet: Följs lagar och förordningar osv?
3. Praktisk jämställdhet: Är det så att man har samma möjligheter?
När det gäller löner, om man utgår ifrån min definition av jämställdhet, så är det jämställt på punkt 1 (lagen säger att man inte får lönediskrimineras) och nästan helt jämställt utifrån vad forskningen säger om punkt 2 (de flesta följer lagen och oskäliga löner är ganska sällsynta). Det är först på punkt 3 som det börjar finnas vissa saker som skiljer sig mellan könen. Kvinnor gör mer hemarbete än män osv osv.
(Nu måste jag dra tyvärr… får skriva mer senare… känner mig inte klar xD )
Point #3 above is the one that is important post 2000. If we meet the concept of ”same salary for same work” which we are very very close to meeting in Sweden we still have to understand the concept of ”same economic opportunity AND same economic means”.
The economic opportunity will be very difficult to measure but we need to tackle that one.
Finally, we look at the real economic means. What do women ”own” in terms of wealth vs. men? One of the key points will be to decide what equality means here. For example, is within 1% in either direction ok, i.e. women could have 1% more than men and vice verse. IMO we could set a target of +-3% and be well within equality as it will never be practical to try for 0%.
btw – Why is it that when we speak about ”hemarbete” we only talk about the work inside the house? I heard a female expert (think she was a professor but I can’t remember) talk about this on a Radio 1 show (think it was Aschberg) who said that when you factor in home/car maintenance and other things like it the amount of work is equal. I’m quite tired of apples vs. oranges comparisons in this and every other topic and this one goes in both directions so I’m not singling out feminists, au contraire, the so called anti-feminists are equally guilty if not more so.
Har tagit del av flera studier från välrespekterade forskare på IFAU där de kommit fram till att det visst finns en löneskillnad mellan könen när de jämfört kompetensnivå och lönenivå. Självklart har kvinnor länge tagit ett större familjeansvar, men även med detta borträknat tjänar kvinnor sämre än män med samma kompetensnivå. Jag håller således inte med dig alls.
Ja då får man väl helt enkelt konstatera att det finns flera studier som visar olika resultat. Länka gärna till studierna! Skulle vara intressant att ta del av 🙂