Döden som politiskt problem.

IMG_20130209_151404

I en tid där ”jobben” är den viktigaste politisk frågan och allting som inte rör sig om skattesatser ses som utopism så kan det vara jävligt upplyftande att läsa om politiska teoretiker som varit mer utopiska i sitt tänkande. Till exempel upplysningsfilosofen Godwin som menade att även döden var ett politiskt problem som skulle lösas. Tänk om vi kunde se lite mer sånt i politiken idag!

Jag blir fan deprimerad av denna totala brist på idéer om samhället. Det finns fan ingen som snackar om hur mycket fetare vi skulle kunna ha det.

Detta är en kritik jag riktar även till vänstern. Jag tycker verkligen att det är tråkigt att det finns så lite fokus på positiva framtidsvisioner. De flesta som är vänster är väl det för att de tror att det skulle göra samhället mycket fetare. Jag är till exempel helt övertygad om det. Men ändå är det nästan aldrig detta som förmedlas.

Jag vet att jag själv knappast står oskyldig i detta eftersom jag är sån mästare på att gnälla, så jag menar inte att komma och knäppa nån på näsan. Jag tycker bara att det är tråkigt att det sällan finns plats för tal om var en vill med samhället, eftersom all energi går till att försöka undvika att borgarna gör det ännu värre.

En kommentar till “Döden som politiskt problem.”

  1. Vi har ju även idag trans- eller posthumanister, som Nick Bostrom, som ser döden som ett problem för mänskligheten att lösa, men de kanske inte får så stor uppmärksamhet inom den politiska debatten. Kanske inspirerade för övrigt Godwins funderingar på den punkten Mary Wollstonecraft Shelley, Godwins och Wollstonecrafts avkomma, till Frankenstein.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *