Bloggkommentatorn Mia (tänkte att jag skulle börja skilja på dem) har skrivit bra om dödsstraff här som en kommentar till Alex Schulmans inlägg om dödsdömda (nu döda) och eventuellt oskyldiga Troy. Jag är emot dödsstraff, dels på grund av risken att bli oskyldigt dömd men också för att jag av rent principiella skäl tycker att det är fel att staten tar livet av människor.
När dödsstraff diskuteras så tar folk ofta väldigt extrema exempel. Bland annat Hitler brukar dyka upp. Eller kanske om man inte skulle vilja att gärningspersonen fick dödsstraff om ens egen son mördades. Alltså, det är inte som att jag skulle gråta om Hitler hade struntat i att ta sitt liv och fått dödsstraff istället. Det handlar om att det är en brutal och barbarisk handling att ta någons liv och alltså inget som jag tycker att ett civiliserat samhälle ska ägna sig åt.
Om en närstående till en blir bragt om livet fylls man av naturliga skäl upp av hat emot gärningspersonen. Innan så tog väl folk den sakens i egna händer, och gick helt sonika ut och gav gärningspersonen ett lämpligt straff. Senare avgjorde man sådana saker i bymöten, och hade straff i stil med att hugga av en hand för stöld. Som tur är har vi bytt ut det barbariska systemet av ”öga för öga”-logik mot ett mycket mer rimligt som inte bara bygger på att de utsatta ska få sin hämnd, utan också på hur effektivt det hindrar framtida brott.
Att en gärningsperson ska få ett straff tycker jag är rimligt av flera olika skäl. Dels att jag tycker att det är kränkande mot offren om en gärningsman får gå helt utan påföljd men framförallt för att vistelsen i fängelset kan vara en möjlighet för vissa gärningspersoner att tänka över, ångra sig och vidareutbilda sig. Nu fungerar det tyvärr inte alltid så, men den möjligheten finns. Straff i någon form har ju också en avskräckande effekt, men den tänker jag mig är mer effektiv när det kommer till småbrott såsom snatteri, för jag tror inte att någon skulle mörda en annan person bara för att det inte gav någon påföljd.
Ni vet hur man säger till barn som är elaka mot varandra och motiverar det med att den andra ”började”. Då brukar man ju säga att någon annans elakheter inte motiverar fler elakheter. Samma sak kan jag känna inför dödsstraff. Iden om dödsstraff bygger inte på att man ska hålla farliga människor borta från samhället, för det kan man lika gärna ha livstids fängelse till. Det handlar inte heller om att dessa människor ska förändra sig, för det kan ju bli svårt om man är död. Man kan inte heller argumentera för det med att det skulle hindra folk från att begå brott. För det första finns det absolut ingen korrelation mellan låg brottslighet och dödsstraff, snarare tvärtom. För det andra är det väl ingen som på allvar tror att personer som Breivik eller Hitler kommer att bli avskräckta för att deras handlingar skulle leda till ett dödsstraff.
Det enda argument som då finns kvar är följande: ”vissa handlingar borde helt enkelt straffas med döden”. Jag kan hålla med om att det finns handlingar som är så vidriga att döden känns som ett lämpligt straff, men jag tycker helt enkelt inte att rättsapparaten ska ägna sig åt den typen av barbari. Jag tycker att man sätter för stort fokus på skulden som gärningspersonen har genom att på det sättet vilja ”rensa ut” onda eller oönskade personer. Istället för att försöka lösa problemet i samhället så intalar man sig att det kommer bli bra om dessa personer bara elimineras. Vi borde inte ha ett rättssystem för att institutionalisera folks hämndbegär, utan för att på effektivast möjliga sätt bekämpa brott.
När det gäller dödsstraff till personer som Breivik och Hitler har jag dessutom ytterligare ett motargument: de riskerar att bli martyrer. Om man skulle ge Breivik dödsstraff så skulle man skapa intrycket av en modig man som dog för sin sak. Om man däremot låter honom ruttna i sin cell så tar man bort den del av den glamourösa martyrauran. För folk gillar martyrer, personer som dör för sin sak blir kraftfulla symboler för kampen, men att begå ett illdåd och sedan långsamt falla i glömska saknar symbolvärde.
Ett lite intressant tillägg kring just det här med huruvida det skulle vara avskräckande eller inte är att dödsstraff tillämpas främst som en påföljd till mord. Folk mördar generellt sett av en av tre olika anledningar:
Antingen är det ett passionsbrott.
Ett brott för att förövaren tjänar något på det.
Ett brott som görs som en tvångsgärning, eller annan galenskap.
Passionsbrott går inte att avskräcka, just för att de görs ”in the heat of the moment”.
Vid mord då förövaren tjänar på det så vet förövaren om vad straffet är, men avskräcks inte eftersom att förövaren planerat brottet tillräckligt väl för att själv tro att hen kommer undan med det.
Vid galenskap så kan mördaren helt enkelt inte hindra sig, oavsett påföljd. Många seriemördare har ju försökt undgå upptäckt, just för att de känner till påföljderna, men inte slutat mörda för det, eftersom att de inte kan.
Så dödstraff är helt verkningslöst som avskräckande effekt.
(Så får du ett till argument att använda, om du känner för det 🙂 )
Det var lite så jag tänkte, men kunde inte sätta ord på det. Tack för det!
Just det där argumentet med ”om det var din son som blev mördad, då skulle du väl vilja ha dödsstraff” är ju jättedumt. Det är ju EXAKT DÄRFÖR som vi har ett rättssystem, för att det inte ska bli blodshämnd och öga för öga.
Precis vad jag menar.
Exakt. Sen finns det ju inget som säger att alla som förlorar en anhörig genom mord kommer att vilja hämnas, helt seriöst. Det är helt naturliga känslor att ha efter en sådan händelse, men de flesta som inte är alltför stenålderskvarlevande inser ändå att det inte är ett hållbart eller rättvist straff. Likaså inser de att deras känslor är just bara känslor och ingenting som måste ageras ut på. Jag tvivlar inte på att jag skulle känna hämndbegär eller i svåra stunder anse att den som tagit min anhörigas liv borde avrättas, men jag har svårt att se hur jag på riktigt skulle det finna vara en okej grej att göra. Jag har liksom blivit utsatt för en hel del jobbiga grejer i form av våld och övergrepp, anhöriga till mig med, och visst har jag kunnat känna hämndbegär, men det har varit övergående. Jag har insett att det inte är okej att jag misshandlar någon för att den personen misshandlade min kompis.
För övrigt, om en person som mördat blir avrättad och den personen råkar vara mitt syskon, är det okej att jag mördar bödeln då? Hen har ju åsamkat mig smärta genom att ta mitt kära syskon ifrån mig, för ja, tänka sig: det går att älska en anhörig TROTS att denne begått ett fruktansvärt brott.
Dödsstraffet är en primitiv form av rättsskipning och hör inte hemma i en rättsstat.
Under krigstider eller i stater utan rättssystem är det möjligen acceptabelt, jmfr med Nurnberg-rättegångarna efter 2:a världskriget.
Jag tycker inte att det var bra då heller, iom det jag skriver om martyrstatus. Det är dock fjantigt att ens ta Hitlers eventuella straff med i beräkningen eftersom det är en så jävla extraordinär situation. Inte direkt något normalfall som man bör stifta lagar på, liksom.
jättebra inlägg! Håller helt med om att det är barbariskt och hämdlystet.
om man dessutom ska se det ur ett filosofiskt perspektiv så vet vi ju faktiskt inte vad som händer efter döden. De avrättade kanske bara får det bättre efter döden.
Vet att det inte är ett särskilt relevant eller bärande argument, men det kanske påverkar de hämndlystna på något sätt, eftersom man inte kan garantera att de får sitt ”öga för öga”.
Jag tycker förövrigt att det är väldigt konstigt att straffa någon med samma medel som personen i fråga blev dömd för. Då gör man ju sig själv skyldig till samma brott.
åh, där kom godwins lag in också, haha.
men alltså ja, jag håller helt med och är definitivt emot dödsstraff.
Jag har väl inte jämfört någon med Hitler?
ja, det kanske är det som räknas ’på riktigt’? har hört någon definition där det tydligen ska räcka med att övrhuvudtaget nämna/ta upp hitler eller nazismen oavsett ämnet – men man kanske faktiskt måste jämföra någons handlingar eller så…?
ärligt talat inget jag har superkoll på.
Tror din definition är den rätta. Det värsta är ju dock när folk jämför folk med Hitler. Då känner jag ba: ”gäsp”.
Som sagt, har inte så bra koll, men det spelar ju ingen större roll, egentligen.
Ja, att komma dragande med ’meh sådär kan man inte säga det är ju typ exakt samma som Hitler tyckte/tänkte/sa’ känns ju så himla… meningslöst på något sätt – liksom, vilken relevans kan det ha för diskussionen?
(Om det nu inte råkar vara en diskussion om just Hitler eller liknande, men det brukar det ju inte vara i sådana fall.)
Ett dödsstraff straffar ju även närstående, jag tycker man borde ta del av det med. Sitta inne i en cell på livstid är nog nästan ett värre straff enligt mig och jag tycker inte vi ska ha något av dem.
Jag tycker att t.ex. Breivik borde sitta på livstid men det är framförallt för att jag inte tror att han kommer att bli såpass normal att han kan släppas ut utan att göra något liknande. Generellt är jag dock emot att livstid delas ut, jag tycker det ska finnas på skalan men användas mycket sparsamt.
Det är en svår fråga.
Jag är för dödsstraff. Men det är HEMSKT när oskyldigt dömda, som det eventuellt är i detta fall då bevisen inte räcker till, att han blir dömd till döden. När bevisen saknas, då ska ingen behöva dömmas till döden. Men samtidigt – livstid i fängelse, är det så roligt?
OCH. Jag ser det som så här. Varför ödsla tid OCH PENGAR på någon maniac (som faktiskt ÄR värd att dö för var personen har gjort) som med all rätt borde möta samma väg han själv satt många andra i.
Men ja. Det är svårt. Jättesvårt!
Om det saknas bevis ska man ju inte bli dömd alls…
Det där pengaargumentet tycker jag himla illa om. För det första stämmer det inte att dödsstraff är billigare, för det andra förstår jag inte hur man kan argumentera för att ta livet av en person med att det är billigare.
Dödsstraff är dyrare än fängelsevård ett helt liv. Check your arguments and facts.
Gaymasen: Du är helt ute och cyklar. Öga för öga tand för tand- logiken för bara mer hämnd. Tänk om Troy visas vara oskyldig då ska hans anhöriga i så fall ha rätt att köra giftinjektion i den läkare som gjorde det i Troy. Eller vad tycker du ?
Fy fan i helvete vad dödsstraff gör mig arg. Jag är så arg, ledsen, bedrövad, illamående och matt inför det faktum att dödsstraff finns. Det är sjukt på alla sätt och vis. Jag äcklas över att människor kan tycka att detta är rätt.
Om nu den dömde döms för just mord, hur kan man då försöka skipa rättvisa genom att fortsätta dödandet? Hur kan man ta sig rätten att bestämma att någon ska dö.
Av ren nyfikenhet, det med att det är dyrare med avrättning än fängelsevård ett helt liv. Var finns den faktan?