Dödsstraff är bara ett barbariskt uttryck för folks hämndbegär och hör inte hemma i en modern rättsstat.

Bloggkommentatorn Mia (tänkte att jag skulle börja skilja på dem) har skrivit bra om dödsstraff här som en kommentar till Alex Schulmans inlägg om dödsdömda (nu döda) och eventuellt oskyldiga Troy. Jag är emot dödsstraff, dels på grund av risken att bli oskyldigt dömd men också för att jag av rent principiella skäl tycker att det är fel att staten tar livet av människor.

När dödsstraff diskuteras så tar folk ofta väldigt extrema exempel. Bland annat Hitler brukar dyka upp. Eller kanske om man inte skulle vilja att gärningspersonen fick dödsstraff om ens egen son mördades. Alltså, det är inte som att jag skulle gråta om Hitler hade struntat i att ta sitt liv och fått dödsstraff istället. Det handlar om att det är en brutal och barbarisk handling att ta någons liv och alltså inget som jag tycker att ett civiliserat samhälle ska ägna sig åt.

Om en närstående till en blir bragt om livet fylls man av naturliga skäl upp av hat emot gärningspersonen. Innan så tog väl folk den sakens i egna händer, och gick helt sonika ut och gav gärningspersonen ett lämpligt straff. Senare avgjorde man sådana saker i bymöten, och hade straff i stil med att hugga av en hand för stöld. Som tur är har vi bytt ut det barbariska systemet av ”öga för öga”-logik mot ett mycket mer rimligt som inte bara bygger på att de utsatta ska få sin hämnd, utan också på hur effektivt det hindrar framtida brott.

Att en gärningsperson ska få ett straff tycker jag är rimligt av flera olika skäl. Dels att jag tycker att det är kränkande mot offren om en gärningsman får gå helt utan påföljd men framförallt för att vistelsen i fängelset kan vara en möjlighet för vissa gärningspersoner att tänka över, ångra sig och vidareutbilda sig. Nu fungerar det tyvärr inte alltid så, men den möjligheten finns. Straff i någon form har ju också en avskräckande effekt, men den tänker jag mig är mer effektiv när det kommer till småbrott såsom snatteri, för jag tror inte att någon skulle mörda en annan person bara för att det inte gav någon påföljd.

Ni vet hur man säger till barn som är elaka mot varandra och motiverar det med att den andra ”började”. Då brukar man ju säga att någon annans elakheter inte motiverar fler elakheter. Samma sak kan jag känna inför dödsstraff. Iden om dödsstraff bygger inte på att man ska hålla farliga människor borta från samhället, för det kan man lika gärna ha livstids fängelse till. Det handlar inte heller om att dessa människor ska förändra sig, för det kan ju bli svårt om man är död. Man kan inte heller argumentera för det med att det skulle hindra folk från att begå brott. För det första finns det absolut ingen korrelation mellan låg brottslighet och dödsstraff, snarare tvärtom. För det andra är det väl ingen som på allvar tror att personer som Breivik eller Hitler kommer att bli avskräckta för att deras handlingar skulle leda till ett dödsstraff.

Det enda argument som då finns kvar är följande: ”vissa handlingar borde helt enkelt straffas med döden”. Jag kan hålla med om att det finns handlingar som är så vidriga att döden känns som ett lämpligt straff, men jag tycker helt enkelt inte att rättsapparaten ska ägna sig åt den typen av barbari. Jag tycker att man sätter för stort fokus på skulden som gärningspersonen har genom att på det sättet vilja ”rensa ut” onda eller oönskade personer. Istället för att försöka lösa problemet i samhället så intalar man sig att det kommer bli bra om dessa personer bara elimineras. Vi borde inte ha ett rättssystem för att institutionalisera folks hämndbegär, utan för att på effektivast möjliga sätt bekämpa brott.

När det gäller dödsstraff till personer som Breivik och Hitler har jag dessutom ytterligare ett motargument: de riskerar att bli martyrer. Om man skulle ge Breivik dödsstraff så skulle man skapa intrycket av en modig man som dog för sin sak. Om man däremot låter honom ruttna i sin cell så tar man bort den del av den glamourösa martyrauran. För folk gillar martyrer, personer som dör för sin sak blir kraftfulla symboler för kampen, men att begå ett illdåd och sedan långsamt falla i glömska saknar symbolvärde.

Dagens outfit och Sången om Stalin.

Klänningen är second hand.

Idag har jag haft Sången om Stalin på huvudet hela dagen.  Satt och sjöng på den tills Emanuel flippade och ba: ”Stalin var en mycket ond man som begick folkmord! Skulle du sjunga om Hitler på samma sätt??!?!?!??!”. I mitt inre så kände jag sympati och kärlek inför Stalin men kunde inte berättiga detta rationellt, så jag lovade att aldrig mer sjunga Sången om Stalin i Emanuels närvaro.

Ett episkt misslyckande.

Igår så drack jag sprit för att fira att jag numera kan lägga till epitetet ”samhällsdebattör” på mitt fiktiva visitkort. På tunnelbanan så stötte vi ihop med en kille som tyckte att vi skulle göra honom sällskap.

Denna snubbe hade tatuerat in en hitlermustach på fingret så att han skulle kunna sätta fingret under nästan och heila samtidigt. Men han hade gjort ett fatalt misstag, nämligen att tatuera in mustaschen på högerhanden. Som bekant så heilar man ju med högern och då går det ju inte att både ha mustasch och heila samtidigt.

Jag tycker bara att det är så otroligt festligt att han tatuerade sig bara för att kunna göra detta men misslyckas även med det. Resultatet är alltså att han kommer gå omkring med en liten konstig fyrkant på fingret hela sitt liv. Hoho.

Jag hoppas ingen tar illa upp över bilden nu, han gör det ju trots allt fel.

Älskade Kissie.

Idag på stan såg jag det partiet jag nog hatar mest (efter socialdemokraterna, kommer Mona Salin bestämma över Sverige någon vacker dag kommer jag flytta härifrån och skämmas över vårat land..), dvs Vänsterpartiet! USCH!!

Över 87 % har inte röstat på oss.. , ja så började han prata..? Men herregud, är det 87 % som tycker ni har FEL så ha rni nog säkert fel. Och jag är glad att så pass många faktiskt vill se skillnaden mellan MITT och Ditt! För att råna en företagare på 75 % (ja det är så mycket dom tar från företagare idag) är ju pinsamt och visar hur mycket dom är villiga att ge folk som inte gör ett skit.

Jag ser nästan deras talare som hiteler som försöker övertala stackarns korkade Svenskar med deras vänster-propaganda. Om att det dom vill är ett “gemenskap” bland männsikor..? Bullsh*t, varför skulle man vilja ha det?! Varför inte jobba för ett eget, rikt liv..? LATA MÄNNSIKOR ÄR KOMUNISTER!

Herregud. Kissie måste vara världens sämsta reklam för moderaterna. Jag garvar verkligen åt tanken på henne som står där och bara ”bråkar” med vänsterpartiet och tycker att hon för fram vettiga argument som de inte kan svara på, när hon i själva verket bara står och är blåst. Jag älskar även resonemanget med att 87 % av Sveriges befolkning inte röstar på vänstern, och eftersom så många inte håller med så har dem fel. Det är en ganska stor del av befolkningen som inte röstar på Moderaterna också. Hon tycker typ att man som enskilt parti måste ha mer än 50 % för att ha något att komma med. Jämförelsen med ”hiteler” är också bra.

Jag undrar om det är som Bloggkommentatorerna skriver att vissa bloggerskor är uppköpta av Moderaterna. Då undrar jag dels om det är lagligt att göra betalt politisk reklam utan att berätta det och dels om Kissie är en av dessa bloggerskor. För om Kissie är det så äre väl ta mej fan det sämsta användandet av sociala medier i en valrörelse jag nånsin sett.